ORDJORDEN

Boomerang catwalk i Garbos Interiörer

2012-01-31T21:43:00.000+02:00

Jag har inte pratat med Staffan de senaste dagarna men hittar honom "hel och ren" på catwalken någonstans i Stockholm. Den här visningen gavs i något som kallas Garbos interiörer. Schyssta kläder. Den övre kreationen i rött och svart är riktigt elegant. till detta bär Staffan väskor. Det är tydligen något han är duktig på eftersom han ofta går visning med något i handen. Alltid på resa kanske:)

Trubbel

2012-01-31T09:43:00.004+02:00

Just nu gästas vår övärld av ett extremt högtryck. Det anses allmänt vara positivt. Läkare uttalar sig om extra syresättnig för lungor och hjärna. Vi skulle i princip kunna klättra upp på mycket högre berg än vanligt. Vi har således ett livsrum som om vi vore i fjällvärlden. Eller något ditåt.

För egen del verkar det som om jag missat något centralt, eller befinner mig i en lågtrycksbubbla . Bortsett från en syresättande vandring till Fågelberget i Jomala så har vardagens mödor inte fungerat så bra.

Hör här: datorn hängde sig flera gånger i går. Och det värsta - min Sony kamera har blockerat mig från att ta ut fotona. Allt är förstås mitt eget strulande. Troligen lyckades jag plocka in något program som jag inte hade rättigheter till. Haha.Vad gjorde jag?
Det funkade inte, va. Då får jag börja experimentera.
Som en fyraåring. Med liknande resultat. Därför inga gulliga bilder på doggen Darwin i strålande vintersol.
Dags att åka till GE-foto för konsultation.

Whyred Stockholm 2012

2012-01-30T21:37:00.002+02:00

Staffan gick för Whyred i dag den 30 januari. En kollektion som ser ut att passa bra i vinter och vårväder.

CV Stefan Löfven

2012-01-27T11:26:00.000+02:00

Från aftonbladet Stefan Löfven

Nyfiken som jag är måste jag kolla upp Sveriges socialdemokraters nya ledare Stefan Löfven. Nog känner jag ingen hans ansikte frånTV förstås. I mina ögon är han lookalike med boxaren Bosse Högberg. Det är den där tillplattade näsan. Lite originellt utseende. Men han ser frisk och fräsch ut.

Jag kollade hans CV och fann att utbildningen är lite skral. 2-årig ekonomisk utbildning samt en avbruten socionomutbildning. Men det var via AMS 42 veckors svetsutbildning han gjorde karriär. Den fackliga vägen. Det är inget fel med det heller för Löfven är född 1957 då utbildning inte var så viktig.

På Åland är utbildning viktigt. Mycket viktigt. Får du inte det arbete du önskar sägs det officiellt att man inte hade tillräckligt hög utbildning. Nå det är förstås bara nys. I de flesta fall vid åländska rekryteringar är det andra regler som gäller. Dock är de flesta unga idag rätt välutbildade.

Bosse Högberg, boxare

Sett från vårt titthål på andra sidan Ålands Hav, har jag ju inte så mycket med att göra vilken utbildningsnivå en statsministerkandidat har. Men våra åländska politiker blir ofta av massmedia beskrivna som inte särskilt välutbildade. Men inte rakt igenom för vårt lantråd och talman i lagtingets regering är båda akademisk/högskoleutbildade. Det är dock sant att alla inte kan bli pappersflyttare. Också svetsare behövs. Men en stadsminister av idag oavsett landet, måste gilla att plugga, läsa, studera, bilda sig i det oändliga. Eller hur?

Den signal som S i Sverige skickar ut nu är att det går bra att nå högt i samhället utan att satsa för hårt på utbildning. Och så har det nog undantagsvis alltid varit. Vi väntar och ser.

Givenchy och Thom Browne

2012-01-24T14:39:00.002+02:00

Staffan går för Givenchy i Paris

Staffan för Thom Browne i Paris

Lite mer från träffen

2012-01-22T18:53:00.000+02:00

Hos Vis-Gudfar

2012-01-22T15:16:00.001+02:00

Oj, vad många vi blev på kalaset i Godby. Hela 23 personer runt bordet. förstås hade vi trevligt med god mat, sång och småprat. Stort tack till värdparet Knut och Ingrid Grüssner. Önskar jag kunde stannat kvar och hjälpt till med att städa och diska. Jag har inte alla med på bild förstås, alla bilder blir inte så bra. Men några i alla fall.

Skådespelare/trubadur Nicklas Lantzs

Jag med guffar Knutte G stående bakom min rygg.

Inger A och Jenny och nedan Hannele o Erik

Jenny med sin lilla hund

Gucci Boudelairinspiration

2012-01-16T14:13:00.000+02:00

Staffan Lindström catwalk Gucci Milan 2012

Idag 17 jan. Nu hittade jag utmärkta bilder på Staffan i catwalken. Kolla Cafe.se Daniel Lindströms blogg. Innan visningen så var det också reportage då modellerna sminkades och frissades. Staffan var med flera gånger. Pust. allt löpte väl. Här för replay.

Igår hade jag endast foton som jag själv tagit från datorn. Lite " monstermorsa" över mig tyckte marre:)

Staffan öppnar Gucci

2012-01-16T12:14:00.001+02:00

Den här snön är vit. Det är en fördel. Annars finns det inte så mycket att glädjas åt med blötsnö. Tungt som attan att skotta bort och så blir man blöt förstås. Men mer finns att roa sig med.

Idag 12.30 CET eller vår tid 13.30 går Staffan för Gucci i Milano http://www.gucciconnect.com/live/ . Man kan logga in via FB. Om man missar realtid kan man se filmen efter någon tid. De klipper den först. Om jag minns rätt. Han har berättat att han öppnar och stänger showen. Good luck!

Förra gången han gick för Gucci var Bj. och jag på Siljansnäs och datorn vi lånade var för gammal för livevisning. Hoppas det fungerar nu då.

Men innan måste jag på cykel till Sparis och handla lite mat. De knallar på...

Staffan Ibiza

2012-01-14T21:02:00.001+02:00

Gucci Staffan Här kan du se Staffan i Guccis katalog från Ibiza.

Vintertillägg

2012-01-14T19:37:00.000+02:00

Jag brukar säga att vintern börjar efter min födelsedag den 7 januari. Jag har fyllt år och så har vintern anlänt. Så har det pågått år efter åt. Kanske inte en helt statistiskt säkerställd sanning men i alla fall en klar trend. I år inföll vintern i går eftermiddag. Jag var på mitt tillfälliga vårdjobb i Lemland och måste köra hem i snöstorm. Visst var jag ängslig att bilen skulle stanna. Men motorn spann på lungt och tyst och jag kom hem efter viss möda.

I dag var Bj. till spritbutiken Alko för att inhandla lite rött till fårsteken. Dröm om min förvåning då han ringde och berättade att bilen var kaputt. Den gick inte att få igång igen. Det var bara att ringa bärgningsbilen.
Möjligen lite pinsamt att den stod utanför Alko. "Kanske bara en ispropp" sa min granne som tillika är bilreparatör. För mycket is i groggen då..., undrade jag. Umh.

Men visst har de bistra tiderna infunnit sig.

Ett mästerverk?

2012-01-08T20:15:00.000+02:00

Läs min svåger Greger Ottossons recension över det han kallar "mästerverket" Eivor, speciellt författat till min 60 års dag. Greger hade till och med tagit experthjälp av en symfonikervän. Min brorYngve hade även diktat om mitt liv enligt den Bellmanska stilprincipen. Den framfördes sjungande. Jag var naturligtvis väldigt imponerad för alla bidrag. Tusen tack! Mille gracias!

Här är Eivor.

"Eivor Lindström 60 år (av Greger Ottosson)
Att sammanfatta ett sextioårigt livsstycke, på några få rader, är givetvis en omöjlighet. Det
ska mer till än en torftig recension till detta.
Förväntningarna, i salongen, är givetvis väldigt högt ställda i inledningen, ouvertyren. Den
börjar med en stillsam men ändå mäktig tritonus, vilket kan sägas vara ovanligt sinnrikt
och essensiellt och som samtidigt visar på riktningen i detta mästerverk.
Först satsens andante känns, till att börja med, lite stultigt och naivt men med en energi
som märks tydligt när stycket ändrar tempo och övergår i ett medryckande allegro. Hela
orkestern glittrar i samklang kring ledmotivet.
Avslutningens largo har ett visst stråk av allvar och stannar i ett fulländat ackord. Ackordet
ligger kvar under recitativet som visar på verkets starka språk, både verbalt och
musikaliskt.
Som små takdroppar som dansar ner på marken med små lätta knäppningar, ett

60 års kören

musikaliskt pizzicato, inleds den andra satsens tema, amoroso.
Första satsens obekymrade lek kompletteras nu av en tydlig basso continuo, som
passionerat väver en lustfylld klang med temat.
Nu börjar publiken känna verkets fulla styrka. När första violinen och basen möts i satsens
presto, så sker det som är storheten, själva meningen.
Två piccoloflöjter börjar svagt sin lek mellan huvudinstrumentens molto amoroso. Flöjterna
växer i styrka och stycket avslutas med de fyra instrumentens vackra samspel och totala
hängivenhet, invävda i den fullödiga orkestreringen.
I det påföljande librettot byggs det upp ett poetiskt landskap. Havsstrandens lugna
kluckande, det öppna havets vågor, den Åländska naturens obändiga skönhet läggs som
grund för en rik bildskatt i sångsolots veka men pregnanta viskaraktär, underbyggd av
orkesterns ackompanjemang i en känsla av molto passionato. Basens, basso ostinato, gör
librettot till en konstnärlig höjdpunkt.
Svängningen i tempo från lento till presto och tillbaka till andante griper tag i publiken och
låter oss ana kompositionens skönhet.
Att helt tillgodogöra sig ett verk, ett livsstycke, som detta kräver en kunnighet och
förståelse av sin omgivning.
Det är till sin karaktär, starkt och välklingande och skänker glädje, kärlek och passion inför
konsten och livet.
Bravissimo!
Grattis på födelsedagen önskar mamma Else och syskonen med familjer"

Blommor som sändes med lyxtelegram från Täby SE

Jag och Bjarne. Bj. tyckte Gregers tal var det bästa han någonsinhört på ett kalas.

Martin och Jan

Greger och Matts

Ann-Helen och Juanita

Ett tillägg. Jag har fetstilat de musikteoretiska termerna som är viktiga då det är dessa egenskaper och utgör grundpelarna i själva livsstycket - berättelsen om mig/Eivor

Nyårs hälsning

2011-12-31T19:45:00.003+02:00

Den här allra sista dagen på året var en klar och lite solig dag åtminstone här i Mariehamn men troligen även på största delen av Åland. Nu väntar en kvällsmåltid och förflyttar vi oss några steg över till grannarna Hallbäck som har liten fest. Men vår lilla hund Darwin får det jobbigt vid 12-slaget med alla smällar.

Men ett riktigt Gott Nytt År önskar jag alla bloggvänner och andra läsare.

Kram från Eivor

Listersbyviken

2011-12-29T23:04:00.001+02:00

Tyvärr så orkade inte programmet med fler MB så det blev en något snöplig film. Men det är i alla fall inflygningssvängen mot näset och viken där vår stuga ligger. Skulle vara roligt att kunna lägga ut hela filmen någon gång.

Vargsundet

2011-12-29T22:19:00.001+02:00

Här startar OH 558, Bjarne Lindström är piloten och fru Eivor filmar med Sony kompaktkameran.

Vårdö Kurnäs

2011-12-29T20:00:00.001+02:00

Som ni kan se så är det en liten videosnutt som är tagen från bilen. Det är Matts som filmade. Inget mästerverk. Det är endast en träningsuppgift för mig till att kunna lägga ut filmer på bloggen.
Här passerar vi Kurnäs i Vargata då vi är på väg till vår stuga. Den är faktiskt belägen på andra sidan viken som skymtas.

Du kära gran

2011-12-26T19:11:00.000+02:00

vår julgran -11

Tillägnad far i huset som fick ettgranbarr i ögat vilket resulterade i sår över pupillen. Julhelgenblev mer eller mindre förstörd. Ögat är dock nästan återställt.

Till en julgrans försvar

Granen i decembertiden

offras skall för julefriden.

Först den hugges ned vid roten

bärs sen hem och sätts på foten.

Ödet delar den med grisen

som blir bränd och stekt på spisen.

Far i huset ljusen fäster så

i var gren att vackert lysa få.

Årets gran är grön och rak i rygg

men gör motstånd och blir stygg.

Spänner barren, reser ragg

skjuter argsint ut en tagg

Ge ett nyp är inte granen sen

Sluta tafsa på min gren!

Stackars fadern intet anar

innan barr i ögat kanar.

Gröna granen mig anfaller

Sätt den token bakom galler!

Granen protesterar och pläderar:

Titta på allt bjäfset och ertfrosseri

för till våren hela skogen går iterapi.

Eivor

Glögg-gubbar

2011-12-23T20:26:00.000+02:00

God Jul med glögg, pepparkakor och tomtar eller om du kallar dem julgubbar. Jag tog med fotot av en exotisk man i blå dräkt med en röd huvudklädnad som kunde vara en tomtemössa. Affischen hittade jag i Lovre kvarteret i Paris senaste höst.

Över Delet

2011-12-18T18:29:00.001+02:00

flygfoto: Eivor Lindström

Över det lillahavet Delet följde vi vännen Sigurd till hans sista vila. Mamman,hustrun, döttrarna, bröder, systrar, kusiner, fastrar och farbrödersamlades i skärgårdsbåtens salong. Vi drack kaffe och åt en litensmörgårs. Det blåste måttlig nordan och regnet piskade motfartygsrutan. Vi torkade tårarna medan båten passerade öar efteröar. Till sist var vi framme i Kumlinge och hans sista vilorum.

Begravningsakteninne i 1400-tals kyrkan vars tak och väggar har fantasifullamålningar - var stämningsfull. Många överlämnade blommoroch kransar. Själv sjöng jag solo Kärlekens tid och Giv mig ejguld ej glans. Sångrösten fanns på plats - men då jag tillsammansmed Bj. och Matts skulle läsa sista hälsningen fick jag knappt framorden. Så kan det också vara. Men det kändes väldigt bra att harest den två timmar långa färden över havet för att ta adjö av vår vän.

Det här är Hermas i Enklinge by där Sigurd tillbringade sina barndoms år och där familjen har sin sommarstuga.

Luciakväll

2011-12-14T12:03:00.001+02:00

foto:Eivor Lindström. Lucia Cecilia Lindblom med tärnor.

foto:Eivor Lindström

Så fick också jag vara med på en fin Luciaafton i Jomala kyrka. Vinden pinade på över det uråldriga kyrktaket men ljuset, värmen och sången fyllde upp valven.

Till Nobels ära

2011-12-11T12:34:00.001+02:00

fotot hämtat fr webben

Hängde vid Tv:n halva dagen och hela kvällen under lördagen. Jag ville inte missa Nobeldagen. Det bästa var prisutdelningsseremonien i Konserthuset med härlig musik att njuta av.

Sedan följde banketten i Blå Hallen. Det offentliga brukar i samband med Nobel inte vara särkilt känslomässigt och privat. Men i år fanns tårar och förmodligen äkta glädje med. Då tänker jag på avlidna pristagarens fru Claudia Steinmans melankoli och Tomas Tranströmmers flyktiga leende under den högtidliga utdelningen. Att Tomas Tranströmmer senare lyfte på locket till förrättsskålen inför tittarna var ett charmigt sätt att fastna med fingrarna i syltburken. Men jag var inte lika förtjust i bankettens program. Det var plottrigt och musiken var inte så "stor". Tråkade ut mig. Tomas fru läste dock gripande några diktrader under det tal hon läste istället för sin prisbelönte make:

" Trött på alla som kommer med ord, ord, ord men inget språk / for jag till den snötäckta ön. / Det vilda har inga ord. / De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll! / Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön. / Språk men inga ord.” av Tomas Tranströmmer

Samuel Skönberg och åländska Elina Granlund

2011-12-11T12:12:00.001+02:00

Vad: Konsert till förmån förÖnningeby museét

Var: Alandica, stora salen

När: tisdagen den 6 dec kl 15.00

Vem: Elina Gransund, sopran. SamuelSkönberg, piano

Marhällor: IIII

Samuel Skönberg känd konsertpianistfrån Stockholm stod för en imponerade stor del av programmet.Repertoaren hade prägel av virtuositet, ackordiska klanger ochdynamiska växlingar i verk av både europeiska och skandinaviskatonsättare. Samuels spelstil bärs av en medvetenhet ochträffsäkerhet i att sätta toner och fraseringar. Hansmusikikaliska linje och närvaro är dock något ojämn och otydlig iden första delen av programmet. Det gäller Frederic ChopinFantasie-Impromto men också Nocturne Ess-dur där jag föredragiten mindre forcerad tolkning.

Men Samuel är en mycket duktig pianistsom behärskar de flesta genrer. I Rachmaninovs Prelude ciss-moll och Claude Debussys, Fickan med linhåret och Clari de Lune skapar hanpersonliga, intensiva och fokuserade tolkningar. Själv är jag enstor beundrare av Debussey så det var en riktig högtidsstund attlyssna.

Den andra artisten i konserten varåländska Elina Granlund. Elina är redan känd på Åland för sinvackra, klara, lyriska sopran. I dag presterade hon en jämn, tydligoch musikalisk insats . Sedan jag hört henne senast har röstenmognat och även fått förankring i de lägre tonerna. Det skallbli spännande att se var hennes röst stannar. Vi hörde Elinabland annat i Wilhelm Stenhammar, A-F Lindbland kompositioner ochWilhelm Peterson Bergers klassiska Marits visor.

Efter pausen hade Elina bytt frånsvart klänning till en kjol med olikfärgade volanger. Operainspirerat, tror jag. Passade i stil till Verdi-Listzt kompositionensom Samuel senare spelade. Men först Elina med två sånger urGösta Nyströms Sånger vid havet. Nyström anses vara influerad av1900-talets franska kompositörer men ändå förankrad i dennordiska traditionen. Reveln och Havet sjunger har ett målande,något modernistiskt ackompanjemang där sånginsatsen förhöjer kompositionen. Även detta välsjunget även om jag tror att Elina iframtiden kommer mejsla fram en än mer dramatisk tolkning.Slutligen, vilken härlig tolkning av Edvard Griegs Solveigs sångElina framförde. Här låg flödet på i både höga och lågaröstlägen.

Samuel avslutade med den smäktandevackra Libestraum nr 3 av Frans Liszt och Rigoletto-Paraphrase sombygger på ett operaverk av Verdi och utvecklat av Liszt. Specielltden sistnämnda förefaller tekniskt krävande att spela ochinnehåller mängder av virtuosa klanger. Även här tar Samuel medsig alla toner i en obegriplig fart och precision. Trevlig konsert omnågot traditionell repertoar som förmodligen hänger samman med attdet var en 6 december konsert. Men ett skönt möte att vila i dessaveckor innan jul.

Eivor Lindström

Artikeln finns publicerad i tidningen Åland 8 dec 2011

Systuga

2011-12-08T12:18:00.001+02:00

Foto: Eivor L bordduken är Minna Rundberg design

Advent är ju den tid då man skall förbereda sig inför julfirandet. Normalt skulle jag inte gjort så mycket. Bj. är iaf flitig med att sätta upp alla våra minst 10 st ljusstakar och att lägga ur ljusdekorationer i trädgården. Men bara lagom många. Jag brukar bara känna mig stressad och att inte hinna. Och visst finns det några otäcka saker kvar - som att skriva alla julkort. Men, detta år har jag faktiskt sytt nya gardiner till vardagsrummet. Min tanke är att de även skall kunna hänga lite längre och möjligen har jag kvar det röda draperiet. Lite mer arbete än jag tänkt mig. Jag har även hittat nya vinglas på Emmaus för en tia. Vi märke att sommarens alla besök med ungdomar å sånt gjort att glasen försvunnit. Bra så.

Dagens ros

2011-11-30T20:42:00.001+02:00

foto:Eivor Lindström

Min syster och jag är otroligt barnsliga tillsammans. Vi hittar på de mest avvikande sysselsättningar. Inte planerade. Nä, nä, utan bara i förbifarten. Som att åka till stranden då vi egentligen borde passa Töftö linfärja. Glöm det. Inte kan man åka för bi så underbara motiv. Och vilken energi fotografen lade in på fotoshooten. Framme i Vårdö levererades en rollator till vår mamma. Noggranna som vi är så ordnade vi en rollatorskola med catwalk. Lägg särkilt märke till den matchande färgen på rollatorn och vindtygsjackan. Chict.

Novemberrosorna växer i Godby och är helt underbara.

Novemberstrand

2011-11-30T20:33:00.001+02:00

Foto: Eivor Lindström

Foto:Eivor Lindström

Foto: Eivor Lindström

Ännu är havet mitt i Åland närvarande med stormar som uppkäftigt slår in mot sandstranden bland miljontals sandkorn. Spåret av min hand sköljs bort av nästa våg.

MISE-ett åländskt exempel

2011-11-28T20:16:00.001+02:00

Inlägget startade med en kommentar till bloggen Toner som publicerat ett inlägg om MISE som i dagarna sänt en miljökalender till MISE-hushållen på Åland:

Jag har putsat lite på kommentaren:
Ja, jag vet inte vad jag skall säga...utan att verka alltför gnällig. Men,men..(jag har inte fått kalendern ännu). Varför måste ett kommunförbund ha som mål att berika ålänningarna med administrativa hjälpmedel?? Är det inte insamlandet och förbättrandet av avfall som är det primära?

Frågan är om vårt område Åland tar hand om sina sopor bättre idag än för 10 år sedan. Jag är fortfarande tvivlare då jag ser mig omkring. Under dagens vandring i skogen bakom flygfältet låg det mängder av sopor dumpade i skogen. Då menar jag inte personer som fört rester av häckklipp och trädkvistar att förmultna i skogens sköte utan plast, metall och glas som har betydligt längre avklingningstider. Liksom bildäck. Det var vad som var mest i ögonfallande. Något känns riktigt fel. Och är en papperskalender så klimatsmart ?

Miljökalenderna är budgeterad till 11.800 euro exklusive moms. Nej jag tycker att kalenderpengarna kunde lagts på att betala verksamhetsskulderna inom MISE. För MISE fick inte lov att höja grundavgiften 2012. Bra för hushållen förstås. Blir det företagarna som betalar resten då?

Fataburmor och trubadur

2011-11-26T18:02:00.001+02:00

Här inne i Borgstugan på Kastelholms slott var jag trubadur i nästan tre timmar idag. Rummet fyllt av folk som drack glögg och åt pepparkakor. Många barnfamiljer var där men och även äldre. Men de äldsta har nog svårt att ta sig dit då det är många trappor. På min repertoar fanns kända julsånger men även engelska ballader och kända svenska sånger med jul som tema. Även mer "vanliga" sånger fanns med förstås. Sjäv var jag klädd i fatuburmors underbara klänning och kände mig mer som att ingå i ett teaterspel där jag var någon annan. Det var en ny och bra känsla.Det var fullt med folk hela tiden och dröm om min förvåning då Bj. dök upp med Darwin. Han fick lov att vända då det ju inte lär lov att ta hunden med sig in i slottet. Men jag känner mig både nöjd och en aning mör efter dagens föreställning.

foto:Eivor Lindström

Sub contra

2011-11-25T13:45:00.001+02:00

Förra natten led Darwin av Insomnia av svårare graden . Han slickade sig, vandra fram och åter över golvet och tassade till nedrevåning och drack vatten. Kanske han har kärleksproblem och längtar efter någon stilig hundfröken. Mannen i huset påstod att han måste väcka honom då han verkade att lida av mardrömmar. Mötet med en stor och tung alfahanne kan ta musten av vem som helst.

På förmiddagen tog själslivets plågor en paus och Darwin sov tungt som en stock under vår vindstrappa, (ursäkta röran - vi bygger inte om). Där har jag min synt för att tas fram vid behov. Darwin sov en ljudlös sömn med huvudet placerat i subcontra registret. Omedveten om mattes fotoblixtar. Själv minns jag att jag i min ungdom sov på golvet under ett bord med en handväska under huvudet ombord på en färja på väg till Åbo. Något som skulle vara helt omöjligt idag.
Men vår Darwin är musikens beskyddare.

Revolution

2011-11-23T12:12:00.001+02:00

Knappt hinner det ljusna innan skymningen åter fyller dagen, Men den här hösten är litet annorlunda för mig. Jag upplever inte den som något otrevligt. Snarare tvärtom. Det kan ju förstås bero på avbrottet med resan till Paris och att kölden ännu inte fått makt över luftmassorna.

Världen utanför pågår som vanligt. Yngsta sonen blev skimmad i Paris på sina euron, men skall få tillbaka pengarna av banken. Banken visste att de växlats till rubel. Rysk maffia på besök i Paris alltså. I Putins land delar man inte längre på bädd och bröd. Tråkigt.
Men jag tänder min ljuslykta för kämparna på Tahirtorget i Egytpen. Revolutioner löper som en Såpa genom Mellanöstern. Lyfter som en bubbla, spricker och försvinner. Också det riktigt tråkigt.

Staffan i tidningen Cafés novembernummer

2011-11-21T18:10:00.001+02:00

I novembermåndads ex av herrtidningen Café finns Staffan Lindström med som modell. Tyvärr har jag inga originalfoton av visa utan dessa har jag fotat ur tidningen. Kläderna är valda av Julia Stridh och fotograf är Joel Rhodin . Märk att jag har klippt bilderna för att få rum med dem. Det handlar om säsongens 14 snyggaste jackor. Kolla därför originalbilderna i Cafe november 2011.

små bord - av lampor

2011-11-19T12:06:00.001+02:00

foto: Eivor Lindström

Även jag har inspirerats av TV 4 programmet Hemma och resultatet ser man här. Jag gjorde som många andra. Alltså tog mig till Emmaus för att inhandla lampskärmar. Sedan blev det en massa jobb med att riva bort tyget och spreja på med vit färg. De runda bordsskivorna är beställda från Sagulins snickeri och består av materialet mdf. Bilderna är interiörer dels från hemmet i Dalbo och dessutom i stugan ute i Vårdö. Bordena är tänkta som sidebord och det mindre går att ställa inuti det stora. Det var ett trevligt jobb.

Kort tur

2011-11-18T16:21:00.001+02:00

Vårdö bro Foto: Eivor Lindström

Snabbt iväg till stugan i Vårdö för att sätta på värmen. Nog kändes det allt att vi ändå närmar oss vintern. Vinden låg på kylig och lite vass men havet svallade fritt mot stranden och gårdens lövträd hade fällt bladen. Nog så.
Tittade upp från mitt småpyssel med att ställa i ordning elementen då grannen E bankade på dörren. Påminnelse om en obetalad räkning samt "varsågod och kom på kaffe". Grannen hade nyss kommit och deras hus var inte heller så varmt. Glatt sprang hunden Mozart omkring och bultade på mig med sina små tassar. Ute i bakluckan i bilen satt vår hund Darwin och tyckte att livet var orättvist. Så förflöt 45 minuter innan jag åter körde in mot Mariehamn. I morgon då vi kommer är vår stuga varm och go.

Staffan Lindström i Le Figaro magazine

2011-11-16T11:24:00.001+02:00

Bilder av Staffan i den franska Le Figaros modemagazin som släpptes i början av november -11. Som ni ser så är det kopierat ur tidningen och inte från fotot direkt. Jag hittade dem på nätet. Det är alltså Staffan Lindström som frontar texten Le Figaro och som även syns i bilden till vänster.

Staffan kikar fram klädd i mörk kavaj och en mustigt färgad sleepover. Den andra modellen är Thomas Bukovatz, båda för Ford agenturen.

Här visar Staffan en duvgrå konstym. Snygg och slank linje.
Här lite information på franska. Den som nu kan det språket.

Classe affaires

Si la mode masculine a beaucoup évolué au fil des dernières années, le dress code au bureau reste très formaté. Rien ne le stipule dans le règlement intérieur des entreprises, mais la fantaisie vestimentaire doit être maniée avec retenue dans le cadre professionnel. Pour les hommes, tout est dans le détail et la manière d'insuffler un soupçon de modernité en superposant ou en décoordonnant de grands classiques. A commencer par ceux des collections de cet automne-hiver, photographiés à Paris, au sein des salles du musée de l'Homme, en travaux jusqu'en 2014. Un décor brut pour une mode raffinée.

Nos remerciements aux équipes du musée de l'Homme, place du Trocadéro, à Paris. En cours de rénovation, l'établissement poursuit sa programmation hors les murs, avec une série d'événements, de conférences et de projections de films. Plus d'informations sur www.museedelhomme.fr MANNEQUINS: STAFFAN LINDSTROM ET THOMAS BUKOVATZ, AGENCE FORD. COIFFURE ET MAQUILLAGE: MASSIMO GAMBA. ASSISTANTE PHOTOGRAPHE: AUDREY SIRACH. ASSISTANTE STYLISTE: CAROLINE LARRIVOIRE

Ålands Hav och Slemmern

2011-11-15T17:08:00.001+02:00

foto:Eivor Lindström

foto:Eivor L

Det här är just nu min hundpromenad. Häng me...En helt nybyggd permanentad väg med upphöjd trottoar. Då vädret är klart och soligt som idag - kan man se långt ut i Ålands Hav. Området heter Fågelberget och här kan du köpa exklusiva hustomter. Dyrt förstås men det finns få platser inom våra närregioner som slår dessa vyer.

Magiska 11.11.11

2011-11-11T13:39:00.001+02:00

Vissa år så inträffar magiska nummerkombinationer. Då skall man t ex gifta sig, gå på date, köpa lotter eller starta upp en aktieportfölj. Eller så går världen under. I dag är det just en sådan speciell dag. I tidsräkningen är det 11.11.11. Det måste absolut betyda något.
För mig har det betytt...att min g-strängs vridknapp gått sönder - e-strängens vridknapp gick förra veckan. Dagens g-strängsknapp den gick sönder ungefär 10.30 CET tid. Inte helt magiskt.

Men visst sker det speciella händelser som att Greklands drama fortsätter. Idag med tillsättande av en ny regering. Det bör nog ses som tur. En som har mindre tur är unga mannen som gått vilse på en isländsk glaciär. Det låter jätte otäckt. Och så läser jag också att hundratusentals lösenord på svenska spelsajter kapats. Det gäller speciellt personer som använder Half-Life och Counter Strike.Hoppades datatjuvarna på tur den här dagen?

Siffermagi har använts i tusentals år. Det är ett sätt att förhålla oss till framtiden har jag också lärt mig idag.

Novemberdekorationer

2011-11-08T16:17:00.001+02:00

Lite pyssel som jag gjort medan jag inget annat hade för mig. Kransen nedanför finns på min fars grav och dekorationen ovan står intill uppfarten. Det är avkopplande att leka med naturens eget material. I dag har jag dessutom planterat om två pioner. Det blev en hel del grävande,men turligt nog så är jorden riktigt porös just nu. En sådan höst som vi nu har dröjer nog innan vi har igen.

Kantele på rymmarstråt

2011-11-08T13:52:00.002+02:00

CD En kantele på rymmarstråt av Stäni Steinbock

Stäni Steinbock. fotot från nätet.

Marhällor: IIII

Recensionen är publicerad i Ålandstidningen 8 nov -011

Stäni Steinbock frånGodby Åland med rötterna i Nyland, Finland gav under året ut Cdskivan En Kantele på Rymmarstråt. På samtliga av de 23 spåren ärdet Stäni själv som komponerat musiken. Låtarna består tillövervägande del av instrumentalt arrangerade melodier men har ävenett vokalt inslag. Som redan avslöjas i albumtiteln så handlar detom kantelemusik. Lite kort kan berättas att stränginstrumentetkantele är Finlands nationalinstrumet som även har spelats i deBaltiska länderna kring Östersjön. Kantelen är ett mycket gammaltinstrument och figurerar redan i Kalevala eposet. Från början hadeden endast fem strängar men har under åren utvecklats till attspelas på 36-39 strängar.

Stäni har komponerat musiken för den 5- strängiga varianten. Det gör att melodiernainte heller är så komplicerade. Jordnära, folkliga och vardagligstämningar går som en röd tråd genom CD:n även om Stänismusikaliska tankar då och då lyfter mot rymden. RymdkalkonernasÅterkomst - är en ovanligt fantasifull titel. Vad som menas fårdu själv fantisera om.

Trots musikens enkelhetfinns både täta och genomarbetade arrangemang. Och det har inteheller sparats på instrument. Här samsas såväl stråkar,knäppinstrument som slagverk. Ett fylligt cellostråk ligger oftamed och skapar både karaktär och sinnlighet. Materialet varierar,som att i bluesen Pluus finns även långdragna snarkningar. Denvokala insatsen hittar vi på det avslutande spåret där Helka Elopå finska sjunger Väinön Pölyfööni (Väinös dammfön).

Stänis namngivning avsångerna ligger nära den mytiska poesin och i hans värld finnsdjuren närvarande både i metaforernas solkatter, gamla katter eller ilskna hundar och insekter. Musiken tar avstamp i olika genrermen inte konfliktfullt utan i ett modest samspel. Man hör westerncountry, pop, Beatles, medeltida, östliga klanger och förståsnordiska folkvisetoner. Binnikemaskens klagan känns som en medeltidapastisch av John Dowland. Trots det, en av mina favoriter.

Trivsamt gungar också den stilla valsen En batteridriven havs-skurk framåt av Stänisskurkorgel, kantelen och Jonte Knifs klarinett. Solkatten bjuder påen trivsamt ös i westercountrystil. I Älsstrandssång målas medtjocka cellostråkar och maoutain dulcimer men som i mitt tycketynger den första delen onödigt mycket. Dock avslutas det sirligtoch lätt. Riktigt bra ändå för musiken är mycket vacker. Vissbrist på variation finns i musikspåren då många av låtarnabörjar i samma tonarter. Det behöver inte alltid vara negativt fördå föds ett slags lugn över musiken. Och tillsammans med finaarrangemang och duktiga musiker får låtarna ändå ett personligtuttryck. Och...så gillade jag skarpt Sprutj-sång.

Eivor Lindström

Rik och berömd

2011-11-02T19:25:00.001+02:00

foto: Eivor Lindström

Är det intressant att läsa om andra personers inkomster. Jag kliar mig tankfullt i håret och söker efter ett ärligt svar. Väntar på den där tysta rösten som inte brukar svika mig. Men den är tyst. Det finns bara ett sätt att tolka det på. Äh..inte bryr jag mig...

Men nog gnager tankarna i alla fall. Inre rösten har vaknat till medan jag lagar dagens middag. De är sån där rödlistad fisk som jag köpt för att den är benfri och billig. Jag rör om i wokpannan. Utvecklar mina tankar lite mer. Varför är den där och den där personen med på listan över personer som tjänat mest på Åland senaste året.

foto: Eivor Lindström

Kanske för att de är arbetssammare och för att de förstått att välja rätt i livet. De är sant, viskar min röst. Eller för att de ärvt kapital och pengar. Men pengar är inte allt säger jag högt för mig själv. Så högt att Darwin kommer tassade till mig och slickar upp en droppe sås som fallit på golvet nedanför spisen.

Snart går åter tankarna till listan som berättar om kapitalinkomst på 496.000 euro eller mer. Vi har ätit upp pastagrytan och diskat. Såå rika... Men hallå! Vad håller du på med. Rösten ryter. Inte kan du törna in på sånt. Inte va avundsjuk nu. Nä nä. Jag är väl inte det då. Men ändå....

Carl Larsson igen

2011-10-30T20:09:00.001+02:00

foto: Eivor Lindström. Över Sundborn

foto: Eivor Lindström. Kyrkan i Sundborn

Vi landade med sjöplanet i midsommarveckan 2011 nedanför kyrkan i Sundborn. Något mer pittoreskt och charmigt får man nog söka efter i hela Sverige. Och nog tycks penseln varit i flitig användning. Det stora fönstret med Mårbackapelaragonierna som skymtar bakom gardinerna är från Carl Larssongården. Jag och piloten Bj. hade en trevlig rundvandring i huset med den leende guiden i den gula tidstypiska klänningen. Efter besöket på Carl Larssongården åt vi en god lunch i restaurangen alldeles intill. Där det serverades stående bord.

foto: Eivor

Paf-flyget

2011-10-29T19:12:00.000+02:00

Det här lilla fina flyget har byggts av flygentusiasterna i Ålands flygklubb. Att sitta uppe i det är lite som att flyga luftballong. Dörren är ett fönster och då är det extra fint att fotografera. Och piloten Bj. satt som vanligt lugnt och tryggt vid spakarna. Ingen chans att somna under flygfärden då hustrun är co-pilot.

De var visst några som var till pub Stallhagen på fest i går kväll. Jag tittade ned över ölbryggeriet i dag. Full aktivitet med två bussar på vändplan tyckte jag mig se idag. En charmig plats att både korka på och upp ölflaskor på, tycker jag.

Alldeles strax intill ölbryggeriet ligger medeltidakyrkan St Mikael, Finströms kyrka i all sin glans...

Vi fortsatte norröver och såg Norrhavet blåna över bergen. Pettas folke hade varit på Stallhagen läste jag på bloggen. Här ser ni det fina huset som ligger intill landsvägen. I det huset finns inga lata dagar bara tomma brödhyllor och urätna skålar. Men så skall de vara då man har gårdsbutik, bageri och catering.

Vi tog vägen hem via Västansträsk och Tjudö Vingård som ligger idylliskt intill stranden. Men verksamheten är påväg att flyttas till Kastelholms slott. Där ju Mikael Björklund tar över vinverksamheten.

Foto: Eivor Lindström

Lotta Jansdotter

2011-10-29T09:24:00.001+02:00

Åländska Lotta Jansdotter har i dagarna öppnat en ny studio i Brooklyn NY. Lotta har rötter i både Vårdö och Mariehamn (tror jag). Hon förmedlar en romantisk, traditionell men samtidigt uppfriskande känsla i sina mönster. Enkelhet som är både vacker och funktionell.

Höst

2011-10-28T22:35:00.003+02:00

foto:Eivor Lindström

Oktoberrmånad är en färgsprakande tid. Men snart blir det mer grafiskt svart och vitt. Jag väntar därför med att kratta upp körsbärsträdets nedfallna blad och lägger i stället tiden på att inreda hemmet. Pyssla och må gott. Och så...föll jag för frestelsen att äta godis. Det som jag inte gjort på många månader. Det känns inte så bra då kinderna hettar och jag känner mig illamående. Jag har alltså ätit socker. Nu skall det dröja länge innan jag faller dit igen. Kanske till julen.

Min farmors farfar och farmor

2011-10-24T20:35:00.001+02:00

Det här foto borde jag ha sett förut men jag minns inte att jag gjort det. Nu fotograferade jag bilden ur boken Ledsöra av Bengt Häger. Men jag äger postillan som Jakob Olofsson ägde. Välläst och sliten. Alla barnens födelse skall ha antecknats där,men de bladet måste nog försvunnit.

Men kolla på Lisa. Visst är hon vacker. Och vilket fantastiskt hår hon har. Ingen kunde väl tro att denna dam var en enkel kvinna från en skärgårds ö. Och Jakob är också stilig. De fick över 10-11 barn och farmors pappa hette Anders. Min pappa pratade ofta om honom.

Lisas mamma Greta kom ursprungligen från smedsböle i Sund men gifte sig till Töftö i Vårdö.Nuvarande Påvals. Där dog mannen ganska snabbt och hon gifte om sig med en man från Granboda i Föglö. Hon fick dock stanna kvar på sitt änkeställe med ny man.

Lite mer Paris

2011-10-21T22:35:00.000+02:00

Höst

2011-10-21T22:19:00.002+02:00

Jag fann röda, gula, gröna blad som jag sopade upp och lade i trädgårdsdkomposten.

Hela färgpaletten är tömd framför vår dörr.

Äskade höst ,du som förlorat slaget mot sommaren. Gråt inte. Du är densamma men nu klädd i dina utnötta kläder.

Topp till Tå i Eckerö

2011-10-11T18:28:00.003+02:00

En välbehövlig behandling för kroppen efter Parisresan fick jag hos Ullas Spa Topp till Tå i Eckerö idag. Jag nappade på ett introduktionserbjudande hon erbjöd mig men som börjar säljas i november. En helkropps spabehandling för 45 euro. Då får man några avslappande och sköna timmar ägnad åt sig själv . Det bland härliga dofter och vacker och avkopplande miljö. Och Ulla är en mycket duktig massör och spaterapeut. En lisa för kropp och själ.

Några dagar i Paris

2011-10-10T20:27:00.000+02:00

Några riktigt fina dagar i Paris i oktober har jag haft tillsammans med yngsta sonen. Staffan och jag promenerade och åkte Metro dagarna i ända. Vi besökte trevliga restauranger och barer och tittade på stadens mest berömda sevärdheter. Men vi gick inte in i Lovern. Kön utanför var alltför lång i regnet. Staffan var en fantastiskt fin guide och han tvekade inte att då och då våga sig på några välvalda fraser franska. Jag kom på mig själv med att börja använda det lilla ordförrådet av italienska jag känner till. Språkförvirring har sina egna logiker, tydligen.

Paris nästa

2011-10-04T21:10:00.002+02:00

Här poserar Staffan i Monmartre i Paris. Fotografen har jag tyvärr inte namnet på. Jag hoppas Staffan väntar på mig då jag anländer för det känns bättre då. Men jag har kollat google så jag kan adressen till hotellet. Undrar vad han tycker om att få besök av sin mamma.Jag gillar i alla fall läget och skall läsa in mig på Paris under flygfärden ned. Lite tråkigt är det att resa ensam förstås.

Över havet

2011-10-04T20:52:00.001+02:00

30 september 2011 var så varm att det är över 100 år sedan en temperatur på över 21-22 grader mätts i våra breddgrader. Just denna magnifika dag flög jag med Bj. till Elmsta i Roslagen. Efter en härlig färd över havet landade vi på Väddökanal vid Elmsta. En ung man som uppehöll sig med att leka med en radiostyrdracerbåt kom över till vårt plan. Han var sååå förtjust då han också flög RC flyg. Solen stekte och vi vandrade backen upp mot ICAn. Svetten lackade och folk pustade. Konstig känsla då ju lövträden redan vara orangefärgade. Men vilken fin dag det var.

Carl Larssongården i Sundborn

2011-09-22T22:25:00.001+02:00

foto:Eivor Lindström

Det här är Carl Larssongården i sundborn som Bj. och jag besökte sommaren 2011. En miljö som nästan är osannolik i sin folkliga utsmyckning. Det är detaljerna som gör det. Efterson vi anlände med ett litet sjöplan och landade vid kyrkan som låg vid stranden så visar jag också en vy över Siljan. Magnifikt.

Stängd dörr

2011-09-19T08:40:00.004+02:00

Foto: Eivor Lindström. Besök på Carl Larssongården i Sundborn, Dalarna

Nyss var det majmånad och vitsipporna lyste upp de gröna ängsbackarna. Det var en månad med riktigt varma dagar men också med isande kyliga vindar. Sedan kom värmen och faktiskt har vi haft en fantastiskt varm och lagom regnig sommar på Åland. Den mesta av tiden har jag spenderat med att ta hand om turister på slottet men även skrivjobb för Ålandstidningen. En trevlig tur till Siljansnäs i Dalarna hann vi med innan midsommaren och så förstås tillbringade vi även tid på vår stuga vid havet.
I går stängdes Kastelholms slott för säsongen och nu väntar andra sysslor. Men först en dag med vila och besök av min mamma.

Ilulissat i Grönland

2011-09-08T08:00:00.001+02:00

foto: Bjarne Lindström

Bj. var på tjänsteresa till Grönland och tog fina bilder hem till mig. Det exotiska naturområdet är upptaget på världsarvslistan och heter Sululak.

rött och svart för Jupiter

2011-09-06T21:29:00.002+02:00

http://mikaelschulz.com/#/jupiter-2/400
riktigt fina bilder har modefotografen Mikalen Schulz tagit på Staffan nyligen. Bilderna är avsedda att fungera som affischer i butikskedjan Jupiter i Stockholm, Och Staffan kom hem åkande snabbt för några ärenden innan han åker till Paris. Redan om några dagar. Det känns vemodigt - men man måste låta ungarna flyga ur boet och pröva sina egna vingar. Det är så livet skall vara.

Plommon

2011-09-01T21:33:00.005+02:00

Några dagars digitalavhållsamhet (nytt modeord) fick mig att titta ut i trädgården och inse att plommonträdet dignade av frukter. De behövde skördas. Idag har jag därför skuttat upp och ned på stegen med fruktväskan hängande över mina axlar. Vädret var dock rätt opålitligt då regnet skvättade rätt ofta. Men solen värmde skönt. Och ännu finns det många plommon kvar. De sitter högt uppe i trädet eller på grenar som lutar mot grannens garagetak. Det känns lite pinsamt - men grannarna klagar inte. Varsågod och kör med självplock, kära grannar.
Men vad gör man med alla dessa frukter då de har så kort hållbarhet

Tors hammare

2011-08-23T21:56:00.001+02:00

Sommaren finns ännu ute i vår ö-värld. Turisterna hittar till vårt slott och speciellt tyska turister med husbilar nedtyngda av medhavd färdkost. Men förstås även cyklister som inte störs så mycket av höstregnen ännu. Även om vi i bland överraskas av åska, skyfall och hagel som det ju gjorde förra veckan.
Även i ett stort stenhus kan man känna sig liten inför naturens dramatiska uppvisningar. Tor kan verkligen svinga sin hammare med kraft.

Förresten här en länk att titta på. Kolla fotografen Andreas Öhlund som fotat Staffan. Klicka dig fram till fashion och Staffan. Bilderna finns i papper i tidningen Cafe.

södermorsor

2011-08-20T18:44:00.003+02:00

En ung kvinnlig skådespelarstuderande jobbade den här sommaren på Kastelholms slott . Men det var inte det jag tänkte berätta utan att Elin som hon heter, valt att låna en bok - en märklig bok - för mig. Jag lånade den i min tur av henne ett par dagar då hon var på ledigt. Storyn är från Södermalm i början av 80-talet och jag bodde då i Kvarteret Pyramiden där också handlingen utspelar sig.

Också här finns en skådespelerskas kamp för arbete och plats på scenen. Men för mig är det inte det porträttet som är det mest brinnande.Nej, det är det vardagslivet: lukten, ljuden, människorna, innanför kvarteret och på gatorna som får mig att vibrera av återseendets underbara minuter. Jag fyller i där inte författaren skrivit klart ut, jag vet också vad som hände sedan--Och jag minns kodlåset och stinken av fyllon i hissen. Jag minns också kommittén - eller byalaget - som det också kallades.Lena Kallenberg: det är bara så fantastiskt att läsa boken och plötsligt känna igen all som beskrivs. Jag var ju också en södermorsa, men ur ett annat perspektiv. Ett riktigt stort tack för boken, den skall stå i vår bokhylla så fort jag hittar en bokhandel.

Triptyk på svart botten

2011-08-18T22:50:00.000+02:00

Efter vimlet i Kungsträdgården kändes det skönt att koppla av i mörkret på stugans altan. Inne i Mariehamn pågick århundradets fest och jag och mannen tog det lungt. Lite slött - men nödvändigt.

Modefest i Kungsan augusti 2011

2011-08-18T22:41:00.005+02:00

Det här är bilder från modeveckan i Stockholm

Staffan i blå kavaj. Dålig vinkel och långt från objektet, men allt gick så snabbt. Publiken emellan.

Dessa damer har jag ingen aning om vem är men den mörka kvinnan intervjuades och filmades.

Kvinnan med det distiskt morotsfärgade håret är utan tvivel modebloggaren Elsa Billgren vid mingelfesten efter showen.

foto: Eivor Lindström

Här sitter Staffans flickvän Yana. Hon var mitt sällskap hela kvällen vilket jag förstås uppskattade,

Mera Stockholms modevecka Merceders Benz

2011-08-12T21:12:00.008+02:00

Jag kan inte låta bli att tycka Staffan på det här fotot ser ut att ha vandrat ut ur filmen Notting Hill, fått frisyr, schorts och kavaj av Huge Grant. Han har även lyckats få Huges veka, sentimentala blick såg Huge då gick mellan sin bokhandel och mysiga hemlägenheten. Ni vet då han blir kär i Julia Roberts. Eller är det filmen om bröllop och begravningar, jag tänker på.(Susy gav mig rätt skådespelarnamn, tack)

Ovan ser du Staffan i sminket innan schowen som på gick i ett jättestort tält i Kungsträdgården i Stockholm. Jag hade nöjet att övervara visnigen tillsammans med Yana Martzinkeyvich. Här syns STaffan i blå kavaj tillsamans med modellkollega. Det var en ny upplevelse för mig men inte helt ointressant. Och visst var det speciellt att se sin son betraktas av så många personer.

Staffan Stockholms modevecka Cheap Monday

2011-08-10T22:12:00.002+02:00

Från visningen den 10 augusti 2011

Bilderna är hämtade från tidningen Café

Staffan på SS12 modevecka

2011-08-10T15:55:00.000+02:00

Bilderna är hämtade från tidningen café.

I morgonbitti åker jag med Rosella till Stockholm för att kolla då Staffan skall gå för Tiger of Sweden. Det skall bli spännande att se en modeshow. Den skall vara rätt stor. De här bilderna som är från Boomerangs visning verkar vara rätt lugna.

Katrina festivalen på Erkas

2011-08-05T22:11:00.001+02:00

Lägger ut några bilder...återkommer.

Ulvens Döttrar i Klingande brev

2011-08-05T12:18:00.002+02:00

foto: från Cdn En klunk av det blå

Vad:Klingande brev, Verk för stråkar och röster

Var:Alandicas auditorium

När: onsdag 3 augusti kl 22.00

Vem: Ulvens döttrar som är Ella Grüssner Cromwell-Morgan, Johanna Grüssner, Isabella Grüssners, sång, slagverk. Kristoffer Gottberg, bouzouki, saz, och slagverk, Marcus Helander, slagverk. Jukka Untamala,violin, Laura Kokko, violin, Jussin Tuhkanen, altviolin, Tiila Kangas, altviolin.

Text: Carina Karlsson, Klingande brev

Marhällor: IIII

Vid lunchtid reciterade Lillemor Grüssner brev ur Mozarts brevsamling i St Görans kyrka. På kvällen gav hennes tre döttrar konsert i Alandica. Familjen Grüssner är onekligen på gång i det åländska kulturlivet. För Ella Grüssner Cromwell-Morgan ombads att skriva musik för projektet Klingande brev. En konsertserie som utgör en del av programmet i Åbo kulturhuvudstadsår 201l.

Under denna konsert lyssnade vi först till låtar ur gruppens skiva ”En klunk av det blå”. Också här har Ella skrivit musiken. Med på scenen fanns bouzoukispelaren Kristoffer Gottberg och slagverkaren Marcus Helander. Tillsammans gav gruppen en tät, rytmisk och pulserande föreställning. Vi njöt av skön stämsång och fin lyrik. Systrarna är onekligen hemma i sin musik och lyckas även nå publiken.

Jag kan nämna några av mina favoriter. Det är Den blåa ringen, text Joel Pettersson, Jag är ditt hav, text Sanna Tahvainen. Och förstås Månmors gästabud till text av Katarina Gäddnäs. Här finns en pyts av magi, natur och heta känslor.

Så har då stunden kommit då vi får lyssna till uruppförandet av Ellas Klingande brev. Verket startar med en stråkkvartett. Först lite tysta stråkdrag som tycks tveka som böljar hit och dit. Men som ändå behåller kvar en intensiv stråkföring. Plötsligt brister en sträng i en violin. Musiken startar från början. Vi når slutligen orden i musikbrevet. Brevet är skrivet av poeten Carina Karlsson. ”Jag väntar på steg...” är de första orden. Och verkets innersta kärna är – väntan - berättade Ella medan vi pauserade för ny violinsträng.

Musikaliskt ligger Ellas komposition tonalt nära CD:n En klunk av det blå. Mycket stråkar, snabba rytmer och tysta sjungande röster. Med plötsliga utrop. Inga större variationer i tonförrådet. Men pulsen, rytmerna och känslan av att ha hamnat i medeltida klanger är lika påtaglig. Där ligger också magin och den ständigt närvarande väntan. En väntan ”...ditt svar, ditt ansikte speglat i ett blankt papper...” som skrivs i brevet. Ett svar som uteblev. Vi får inte veta om brevet följde med postrotan hem eller hamnade på havets botten. Men musiken gav ledtrådar som vi kan spinna vidare på.

Eivor Lindström

Publicerad i tidningen Åland 5 augusti 2011

Mozartkonsert i Mariehamn

2011-08-04T10:26:00.002+02:00

Vad: Wolfgang Amadeus Mozart

Var: St Görans kyrka, Mariehamn

När: onsdag 3 augusti

Vem: Siirkka-Liisa Kaakinen-Pilch, Finland, violin. Ieva Jokubaviciute, Litauen, piano,

Lillemor Grüssner, Åland, recitation

Marhällor: IIII

Lunchmusik i Mariehamns kyrka är riktigt populärt. Och då det handlar om Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) så är det ett säkert kort. För många av oss älskar och beundrar hans musik. Bekant är numera den så kallade ”Mozarteffekten.” En biprodukt av att lyssna på Mozartmusik sägs vara större intelligens, välbefinnande och harmoni. Vem vill inte bli badad i det? Tyvärr så sägs effekten inte vara så länge utan måste upprepas. Men det är ju ingen större plåga.

Innan musikerna kom in på scenen lästes några viktiga brev upp av Lillemor Grüssner. Brev som hade betydelse i Mozarts liv. Trots att många av oss tidigare bekantat oss med musikgeniet tillförde breven ändå en viktig dimension. Nämligen närhet och förståelse. Presentatören Barbro Sundback påminnde oss även om det lilla underbarnets stora ansvar för familjen. Han var den som drog in de stora pengarna. Inte undra på att han senare i livet slösade bort dem och ständigt var i behov av mer.

Tillbaka till dagens konsert. Ieva Jokubaviciute – en relativt liten kvinna - slog sig ned vid den stora svarta flygeln. Hon startade det första av de fyra olika soloverken med Rondo a-moll . Det gav effekt direkt ner i mitt hjärta. Fanns det någon i publiken som inte hört Rondo a-moll tidigare så minns du det nu. Ievas spelade med imponernade kraft och engeri men bemödade sig ändå att lägga in en personlighet i spelet.

Också Menuetten i D-dur griper tag i en. Plötsligt dyker toner upp som inte hör hemma i durtonaliteten. Det kallas kromatik och fungerar lite som små öronöppnare. Om nu någon skulle tappa koncentrationen. I det avslutande Adagio h-moll fylls jag åter av välbefinnande och lugn. Så här skall Mozart spelas.

Efter det följde Sonat för piano och violin C dur. Nu har Ieva med sig violonisten Sikka-LiisaKaainen-Pilch. Sonaten är ett mycket tidigt verk. Musiken formligen väller fram. Och det är två superskickliga, kvinnliga musiker vi lyssnar till. Även om jag tyckte att ljudbalansen mellan pianot och violinen inte fungerade helt ut. Pianot överröstade stråken vid fler tillfällen. Och småpratet mellan stråken och pianot kunde fått blomma ut än mer. Men ändå. Skön musik får också ha vissa krakeleringar. Mozarteffekten lever ändå kvar.

Eivor Lindström

Publicerad i Ålandstidningen 4 aug -011

John Dowland i Hammarlands kyrka

2011-08-04T10:25:00.001+02:00

Vad: Katrina kammarmusik

Var: Sta Catharina kyrka, Hammarland

När: måndag 1.8 kl 21.00

Vem: Solmund Nystabakk, luta, Norge.

Sirkka-Liisa Kaakinen-Pich, violin, Finland

Marhällor: III st

Åter är det sensommar. Och lika självklara som röda kräftor och fullmåne i augusti är numera Katrina kammarmusik. Musikveckan började i år med riktigt gammal musik. Vi är många som älskar att lyssna till den genren. Där intar lutinstrumentet en särskild plats. Ett instrument som onekligen förknippats med John Dowland och senare medeltid. Från början arabiskt men som sedan fått europeiska klanger och speltraditioner.

I Hammarlands medeltidakyrka klingade lutan genomgående fint och mjukt. Karaktären och klangen i instrumentet är också sådant. I mitt tycke hade det gärna fått ljuda både högre och distinktare. Men jag befann mig ungefär i mitten av kyrkan och akustiskt varierar styrkan beroende var man sitter. The Fourth King of Danmark, Galliard och Sir John Smith, His Almaine är välkända. Som att förflyttas tillbaka i tiden. Solmund Nystabakks lutspel förmedlade värme och ädla känslor. Och löpningarna över strängarna satt som gjutna i handen.

Sirkka-Liisa Kaakinen-Pich och Solmund hörde vi i Lachrimae Pavaen av Johann Schop (sent 1600-tal). Här är det violinen som leder melodin och lutan följer. Proffsigt framfört. Med behärskad teknik och närvarande tolkning fortsatta Sirkka-Liisa med J S Bach Svit d-moll för viola d'amore. Viola d ' amore är en renässansvariant av violinen. En altviolin. Vi lyssnade oss igenom Prelude, Allemande, Courante, Sarabande, Gavotte I, Gavotte II en Rondeau och Gigue. Trots olika karaktärstilar till namnet håller Bach ett nära på jämt flöde alltigenom. Stundtals rätt krävande att lyssna till – men inte omöjligt. Intressant också att få följa de många omstämmningarna av violinen som krävdes för framförandet.

Sirkka-Liisas förmåga att behärska sitt spel framkom med all tydlighet i Fantasia av Sten Hauer (sent 1600-tal). Här på en vanlig sopranviolin. Tekniskt brilliant. Med vibrerande, snabba och till och med hårda toner känns tolkningen plötsligt riktigt modern. De kan man gilla eller inte gilla.

Känslor av ålderdomlighet i både toner och stämning återfann sig i den avslutande delen då lutan och violinen åter ljöd ihop. Med Giovanni Antonio Pandolfi Mealli (ca1630 – ca 1670) och La Castella avslutades programmet. Och lutan var nu omgjord till en teorb. Det betyder att instrumentet hade försetts med extra bassträngar och en mycket förlängd hals. Mustiga klanger i bassträngarna kunde höras. Här klingade luta och violen balanserat. För mig skulle programmet fått innehålla mer av dessa ålderdomliga klangerna.

Eivor Lindström

Publicerad i Ålandstidningen 3/8 -11

Örlandet i havet

2011-07-30T00:28:00.013+02:00

Dessa bilder är från Örlandet i Kökarsarkipelagen. Skönheten i naturen kan tävla med vilket ställe som helst i Medelhavet. Med det lilla sjöplanet landade vi Vi badade i havet och betraktade öns natur. Mer behövs inte.

foto:Eivor Lindström

Solnedgång över Skabbholm

2011-07-24T18:08:00.003+02:00

foto:Eivor Lindström

I bland behövs inga ord.

Carl-Fredrik och Adrian

2011-07-21T20:59:00.009+02:00

Foto:Eivor Lindström

I kväll var jag i St Görans kyrka i Mariehamn och lyssnade på två unga lovande sångare. De två männen är kusiner och heter Carl-Fredrik Tohver och Adrian Frisk.C-F kommer från Stockholm och Adrian från Hammarland på Åland. Vi lyssnade bland annat på Visor i svensk folkton av Wilhelm Peterson-Berger. Liksom tyska lieder av Schuman. Ni känner förstås till exempelvis Wenn ich in deine Augen seh och Ich grolle nicht. Den sistnämnde är en av mina favoriter.

Jag kan berätta att Carl-Fredrik är en riktig hjältetenor. En klonad Håkan Hagegård. Adrian bjöd på en lugn och fyllig baryton - mycket behaglig att lyssna på.

Det här var en gratiskonsert sponsrad av Mariehamns församling. Medverkade gjorde även Kaj-Gustav Sandholm på piano och Kjell Frisk, klarinett. En riktigt fin liten konsert.

Peggys gårdscafé i Sandö, Vårdö

2011-07-20T08:43:00.003+02:00

foto: Eivor Lindström

Peggys gård är verkligen fin. Höger om husfotot finns en liten damm med myskankor och i trädgården växer många slags träd och blommor. Det finns även flitiga bin - och har man tur - eller otur så vill de gärna kela med gästerna. Men inte stickas. Bara att åka och titta. Och förstås...kaffet är gott..liksom rabarberkakor och gammeldags bullar.

Här är interiörer från Peggys café från sommaren 2009. Det är nya utställningar för varje år. Saknas i bild gör försäljningsbåset, själva butiken och ett mindre utställningsrum bakom. I år kan man se foton tagna av en man jag inte har namnet på. Det är charmigt och nostalgist hos Peggy.

Fiskestund.

2011-07-19T21:00:00.007+02:00

Några dagar på stugan för att sedan åka till hemmet i stan. Det är alltid så på sommaren. Darwin - vår hund - åker glatt med. Just nu ser han litet tilltyfsad ut då han har en kal fläck på sitt söta hundhuvud. Vi vet inte vem han har varit i slagsmål med. Men något otäckt djur är det i alla fall. Det är osäkert om pälsen växer ut igen. Han är nog en riktig kämpe.

Tillsammans med Matts och hans sambo Hanna tog vi min pappas hembyggda snipa på en liten sjötur. Det blåste hård sommarvind så vi stannade i hamnviken och pilkade. jag behöver väl inte säga att det inte fanns några fiskar alls.

för att trösta oss for vi till Peggys fantastiska gårdscafé på en eftermiddags fika. Toppen. Förutom att ett ilsket bi trasslade in sig i mitt hår och vägrade att flyga bort. Peggy kom utspringande och ett par tyska turister tittade långt på oss. De glodde ännu mer då biet också flög in i Hannas hår. Biet var av en speciell ursprungstyp och veterinärer hade varit dit för att ta prover på dem samma dag. Förklarade Peggy. De gillade i alla fall familjens hårchampoo.Typ.

Röda kinder av gröna ärter.

2011-07-11T20:27:00.000+02:00

Vi har fin sommarvärme just nu. Ingen stekande sol och ingen vind som blåser. På fredag talar meteorologerna om att det kommer mycket regn över Åland. Förstås bra för växtligheten men mindre bra för musikfestivalen Island In the Sun på Jurmo, Åland. MIna söner skall åka dit.. De får nog utrusta sig med regnkläder och bra tält.

Bj. skall flyga till Stockholm och hämta Staffan i morgon. Då är vädret fint ännu.

jag skall göra några dagar till på Kastelholms slott. Sedan väntar en längre ledighet.

Jag smakade nyss på gröna färska ärter och känner en liten allergisk reaktion av dem. Det var en nyhet för mig. men jag äter väldigt sällan gröna råa ärter. Det gjorde jag dock som barn.

just nu känns det inte så nödvändigt att skriva blogg. Inte facebook heller. sommaren vill ha sin uppmärksamhet.

i min trädgård

2011-07-01T22:01:00.004+02:00

Det har varit en ganska hektiskt vecka med tre konserter som jag skrivit recensioner till. Dessutom susade jag i väg till Finnö i Geta i kväll för en viskonsert. Eller singer songwrighter konsert som det heter numera. Någon som har hört talas om Oscar Danielsson?

Men jag har i alla fall hunnit se toppklockan blommar som besatt invid min grå sten.

Staffans modelljobb Paris

2011-06-30T10:47:00.004+02:00

Verkligen snyggt på Staffan från Hérmes. Andra är också fin...Kenzo..är lite som om han sprungit genom klädsträcket i junikvällen och fått med sig lite ett å annat:)Kolla Staffan på Hermés

På verandan

2011-06-29T21:32:00.000+02:00

Louise fyllde år på midsommardagen och överraskade med att bjuda på tårta - eller de var svägerskan Ann-Helen som hade med den. Jag kokade kaffe. Men gissa - jag drällde ut en halv kanna kaffe över köksgolvet. Troligen hade jag glömt att lägga i kaffefilterbehållaren.
Hur kan man vara så klantig en midsommardag.
Titta så glad syrran är att fylla år.

Trevlig midsommar

2011-06-24T07:13:00.000+02:00

Staffan modell i Gucci exklusive

2011-06-23T20:38:00.002+02:00

Nu har Staffan varit borta i snart en månad. Vi har pratats vid på telefon och chatt. Men nu kan jag se honom i catwalken som modell för Gucci exklusiv.

Så där elegant har jag inte sett honom sedan han tog studenten för 3 år sedan. Och inte har jag sett honom i så dyra kläder heller. Det känns inte som på riktigt. Bilderna är hämtade från modellagenturen marionvain

Gullregnets månad

2011-06-17T16:41:00.003+02:00

Kyssande vind
av Hjalmar Gullberg

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid, om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.

Till Ibiza

2011-06-16T19:31:00.004+02:00

Efter värmeböljan förra veckan har vi återgått till mer normala temperaturer men den här kvällen är försommarfin och varm. Var på promenad med Darwin som nog blev lite varm och flåsade. Uppe på Svibybron ringde telefonen och de var Staffan från Milano som berättade att han inte kommer hem till Åland då han fått erbjudande om att åka till Ibiza och bli fotograferad för Guccis katalog.
Och även fortsatt kampanjarbete för lyxmärket. Det börjar kännas lite märkligt att ha en son som de superrika efterfrågar. Men så länge Staffan gillar det - och de gör han - så känns det bra. Nu vet vi inte när han kommer hem till Åland i sommar. Jag tror att roomservice på Arkipelag behöver se sig om efter ny bäddare i sommar (Staffans sommarjobb).

Oxelblomstid på stugan

2011-06-12T20:10:00.010+02:00

Kvällssol och ett oxelträd översållat av blommor präglade stämningen i trädgården vid stugan på lördagkväll. På Åland växer oxeln vild - eller oxelrönn - som vissa kallar den, kanske en varitant. Vi hittade trädet i mitten av 80-talet då vi röjde för huset. Min far ansåg att träd i allmänhet, skulle tuktas och formas. Han visade därför i all vänlighet min man hur en oxel skall beskäras. En liten yxa, bad han först om, tog den och högg till. Bjarne höll i trädgrenen, böjde ned den och i ett enda slag flög yxsslaget fel och träffade Bjarne i tummen. Ett fatalt misstag helt klart. Eller kanske en beskrivning över dålig kommunikation. Snön låg kvar i små drivor och tummen kunde tryckas ned för att stilla blodflödet. Jag hade gått om plåster och det hela slutade med blotta förskräckelsen.

Kärlhyllan som min mamma och jag byggde tillsammans hade inga blodutgjutelser. Vi gick till en snickare som kapade till bräder och lister.Else (mamma) spikade och måttade - jag var bisittare. Slutligen var det jag som laserade hyllan antikvit. Men innan hade pappa utformat hyllans bakkant. Efter 20-år har jag äntligen bestämt mig för vilket porslin som skall pryda hyllan. Mest engelskt, men även Arabia kaffekoppar blev det.

Joggingrundans ögonvila

2011-06-07T16:59:00.007+02:00

I dag promenerade jag med hunden Darwin min joggingrunda runt Svibyviken, Mariehamn. Det tog en dryg timme. Normalt brukar jag vara ute i 34-35 minuter då jag springer den.

Blickar jag ut mot Västerhamn så ser jag en längre rad båtar som ligger förankrade i väntan på befraktning. Bekvämt tar jag mig fram över Sviby bron.

På Jomalasidan ligger en snipa och väntar på lämplig vind för att dra ut mot Ålands hav.

Då jag sprungit under våren har jag följt naturens uppvaknande ur den isiga vintern. I dag kunde jag frossa i lila och vita syrener, vita oxelblom, vilda midsommarblommor och en kvardröjande doft av liljekonvaljens sista utandning.

Elvas födelsedag på Seagrams

2011-06-05T07:39:00.005+02:00

Min mans småkusin från USA åkte till Åland med sin man för att fira sin 60-årsdag. De kom inseglande till Degerby med Gerhard och Birgitta under söndagen. Gästerna överraskades med en specialbryggd öl som hette Elva. Hennes man är nämligen en känd ölexpert med smak för detaljerna. Elvas man är av tysk börd åkte till New York som 21 åring. Han talar engelska med brittiskaccant och ingen bred amarikanska. Talet till Ellen höll han förstås på svenska - trots att han inte alls förstår något. Och förstås hade han nästan perfekt uttal - även då. Det är första gången jag träffade honom - jag har tyvärr tappat hans namn. Återkommer...

Hemma hos min stuga

2011-05-24T18:40:00.006+02:00

Just nu ser det ut så här på vår stuga, bortsett från bilden med spisen. Den är tagen innan vi hade bokhyllorna klara. Och tänk att det var min man som satte upp hyllorna samt alla böckerna. Men böckerna satte han nog dit så jag inte skulle hitta på att förse den med förmycket prylar eller små vackra stenar. Eller tavlor. Men jag är nöjd som det är. Jag har ju ändå bestämt det mesta. Hehe.

Utecaféer på Söder

2011-05-20T22:28:00.006+02:00

Redan nu känns det länge sedan april då den häftiga känslan av att sommaren snart är här ramlade över oss. Medborgarplatsens utecaféer formligen svämmade över av yrvakna, törstiga gäster. Glädjen och förväntan stod nästan skrivet i pannan på oss alla. Och det har blir bara blivit bättre. Men det går undan i naturen - så bäst att ta vara på allt.

Nattjobb

2011-05-19T06:57:00.004+02:00

Snart börjar det första viktiga förfallet av årets trädgård att inträffa. Det är då bergskörsbärsträdet fäller de rosa bladen. Min melankoli tuffar igång och jag känner för att lyssna till "Autum leavs". Det är min första tanke idag, men sen tittar jag på plommonträdet som snart är fyllt av vita blommor. Nej, men varför vara så vårdyster. Det är ju bara början på årets mest fantastisk tid.

Jag tvingar igång mig idag - dålig nattsömn. Men iväg till jobbet, sedan snabbt hem. I kväll skall jag recensera en dramatiserad musikföreställning på Ålands musikinstitut. Artikeln publiceras på lördagen och därför måste jag skriva allt färdigt under, senkvällen.

Men, men man skall inte sova bort sommarnatta...

Fönsterfägring

2011-05-16T20:27:00.003+02:00

Tiden känns alltid så knapp då bergkörsbärsträdet blommar. Och i år har det både regnat, varit dimmigt, och dessutom kallt den mesta av blomningstiden. Men då är det kanske perfekt att vara hemma med feber och huvudvärk och titta ut genom fönstret på det rosa skimret.

På cykel till jobbet

2011-05-11T17:35:00.003+02:00

Foto: Eivor Lindström. Ämnes viken

Foto:eivor Lindström. Gamla Ämnesvägen

FotoI bland är det mödan värt att cykla 22 km till jobbet och lika lång tillbaka. Att förflytta sig med egen kraft är alltid en utmaning. Ibland då jag är ute på en joggingtur och det värker i benen av trötthet, kommer tankar om att jag gillar att plåga mig själv. Men jag lyckas nästan alltid skuffa undan dem.

Våren på Åland känns som ett under varje gång den kommer. Därför vill jag hänga med så mycket jag kan i själva omvandlingen från frusen vinter till nyfödd vård.

färjsundsbro:Foto:Eivor Lindström

Kastelholms slott

Mariehamn valborgsmässoafton

2011-05-07T19:32:00.002+02:00

flygfoto:Eivor Lindström

Här vyer över Mariehamn som ligger i Östersjön och det blånande Ålandshav. Söderut öppnar sig havet där samlingar av större och mindre öar sluter sig intill varandra.

Vårregn utan entusiasm

2011-05-04T16:36:00.005+02:00

Jag gillar inte den här dagen. Och jag vet att de är många fler här på Åland som instämmer med mig. Ett stilla vårregn är poetiskt endast då man uttalar det. Den poesin kunde jag varit utan då jag med Darwin för andra gången den här dagen gick till Bifa bilverkstaden för att hämta bilen.
Regndropparna slog mot kinden som om jag förvirrat mig in i ett påslaget sprinklersystem för bevattning av gräsmattor. Tunga och klumpiga var de - inte alls romantiska och inte de minsta välkomna.

Man måste formodligen vara jordägande bonde för att gilla det. Bara sitta där och glo på gratis förtjänst.

Normalt är jag inte lika kategoriskt emot vårregn Det normala är att jag ser vårregn som naturens poesi där de stilla faller ned i ett ljummet grönt landskap. Vattnar fram ögonfröjd på marken där vi går.
I dag frös jag in i märgen. Fast för naturen är det egalt.

Hur skall jag klä mig?

2011-05-03T08:03:00.002+02:00

Jag har bytt kläder 5 gånger idag, då jag inte kan bestämma mig för vilket väder det egentligen blir. I går blåste det nordliga, riktigt iskalla vindar över Kastelholm. Jag hade överrumplats av att vinden kunde vara så isande kall - påminde om marsmånads snålblåst. Därför var jag alldeles för tunnklädd igår. Besökarna som till 95 procent bestod av rysktalande undrade på sin mycket knaggliga engelska om det alltid var så kallt på Åland. Normalt för årstiden svarade jag.
Idag har jag tagit med min stickade halsduk och en ylletröja, det passar nog bättre. Kastelholms slott har uppvärmda salar men dörrarna måste stå öppna för att besökarna skall hitta in. Och igår då jag höll på att stäng slottet hittade jag en kvinna från den ryska gruppen som stod och fotograferade i norra längan.
Hennes grupp hade lämnat slottet för mer än en halvtimme sedan. Hon förklarade att de var på vinprovning och att hon därför återvände.
Tur att jag inte låste in henne övernatten: man sköter sig redan första dagen.

Kastören på Kumlinge

2011-05-01T12:49:00.010+02:00

foto:Eivor Lindström. Motivet är söder om Kumlinge.

foto:ordjorden

Foto:Eivor Lindström. Bjarne läskar sig med ett glas vatten efter flygturen.

Foto:Eivor Lindström. Innehavaren Téreése i sin bar på Kastören.

Vi landade med OU-H558 på Kumlinge flygplats och hämtades sedan av en bil för färd till restaurang Kastören. Här kan man äta mat som är lokalt producerad - vi valde abborfiléer - som smakade mycket bra. Förutom , piloten Bj. och jag fanns två manliga gäster. Man måste beundra resturangägaren som hållit öppet varje helg under vintern. Vi kan rekommendera flygare och andra besökare av välja Kastören då man är hungrig på Kumlinge. Det säger jag utan att ha besökt den andra restaurangen på ön. Under sommaren öppnas förstås åter Glada Laxen på Bärö.
Vi tackar för fin service och en utsökt god middag!

Valborgsmässoafton 2011

2011-05-01T00:12:00.002+02:00

Jag är inte på väg att flyga till månen -bara till Kumlinge i Ålands skärgård.

Brittiskt bröllop

2011-04-29T16:18:00.001+02:00

tvfoto:Eivor Lindström. första kyssen för Kate och William som man och hustru.

Viadana recension

2011-04-27T12:09:00.006+02:00

This article was published on 26 / 4 2011 in the newspaper tidningen Åland.

foto: Eivor Lindström

During the Easter, music is a part of our celebration. You can calmdown, look inward, away from noise, while the spring flowers bloom before your eyes. Holy Week tones let us take note of sadness, of lime and anxiety but also of passionate love and joy of life.

In St. Görans Church in Mariehamn, we were on Good Friday to listen to chamber choir Viadan from Donaújvároz, with conductor Gergely Kurucz. The choir visited Åland for the fourth time as a fried to November choir from Mariehamn.

At first we were listening to Adoramus te, Christe - Christus - we adore you - by the Italian composer Francesco Gasparini (1668-1727). A composition which breathed peace and quiet, with the beauty of harmony and melody. The choir performed the composition in the spirit of the work requires that the listener could enjoy. Artur Harma (1885-1962), Hungarian contemporary composer who is not particularly well known outside the country but belong to the Hungarian music, was on the Viadana programs. Plange, which incorporated a black sense of sadness sung by the choir with homogeneous vocal timbre and gentle tonal balance.

O vos omnes, again, contains elements of both drama and depth, the more ackordisk and composed creation. Despite its religious message, the music has a width that goes against the secular and therefore easy to absorb. I was impressed by the deep and dynamic fast chords Kurucz lifted out of the choir.

Franz Liszt's Via Crucis, Way of the Cross - is a musical / drama Semitic works.The work was innovative in church music with their advanced musical effects.Despite this, the listener can identify with Gregorian hymns and psalms as O, head bloody hurt, Psalm 60 in our hymnal.

Via Crucis talks about Via Dolorosa - the way of sorrows - and the struggle that Jesus had before he was finally crucified. We comply with the fourteen different scenes of the main events up to the crucifixion and burial. Musically, the piece is built with organ, or piano, choir and solists. Organ lead the work forward, the choir gives voice to the people around Jesus. A moving and profound works, reminiscent of today's torture chambers and war zones. The choir and organ tones last carries us out into an empty nothingness.

Viadana are well-rehersed, sings in tune, with balanced interpretation wich take us in to the mystecism. The organ could have been a little more distinct, especially the sparse tones wich lead to the scene shifts. But on the whole the Via Crucis were porformed with professionalism and great musicality.

Eivor LIndström

Recension av kammarkören Viadana

2011-04-27T11:22:00.009+02:00

Den här artikeln är publicerad 26/4 2011 i tidningen Åland.

Foto:Eivor Lindström

Foto: Eivor Lindström

Under påskhelgen utgör musiken en del av vårt firande. Du kan varva ned, blicka inåt, bort från bruset, samtidigt som vårens blomsterprakt slår ut framför dina ögon. Stilla veckans toner låter oss ta del av sorg, lindande och ångest men även av passionerad kärlek och glädje över livet. I St Görans kyrka i Mariehamn kunde vi på långfredagen lyssna till kammarkören Viadana från Donaújvároz, med dirigenten Gergely Kurucz. Kören besökte Åland för fjärde gången och är vänkör till Novemberkören från Mariehamn.

Vi lyssnade först till Adoramus te, Christe - Christus - vi tillber dig - av den italienska kompositören Francesco Gasparini (1668-1727). En komposition som andades lugn och ro, med skönhet i harmonier och melodi. Kören framförde kompositionen i den anda som verket kräver och som lyssnaren kunde njuta av. Artúr Harmat (1885-1962), ungersk samtida kompositör som inte är särskilt känd utanför landet men som tillhör den ungerska musikeliten fanns med på Viadanas program. Plange, som återgav en svart känsla av sorg sjöngs av kören med homogen stämklang och varsam tonbalans.

O vos omnes, åter, innehåller element av både dramatik och tyngd, en mer ackordisk och genomkomponerad skapelse. Trots sitt religiösa budskap har musiken en bredd som går mot det profana och därför lätt att ta till sig. Jag imponerades av de djupa och dynamiska forteackorden som Kurucz lyfte fram ur kören.

Frans Liszts Via Crucis-Korsets väg - är ett musikaliskt/dramtisk verk. Verket blev nyskapande inom kyrkomusiken med sina avancerade musikaliska effekter. Trots det kan lyssnaren känna igen sig i gregorianska hymner och psalmer som O , huvud blodigt sårad, psalm nr 60 i vår psalmbok.

Via Crucis berättar om Via dolorosa – smärtornas väg – och den kamp som Jesus hade innan han slutligen korsfästes. Vi följer med i fjorton olika scener som beskriver de viktigaste händelserna fram till korsfästelsen och gravsättningen. Musikaliskt är verket uppbyggt med orgel, alternativt piano, kör och solister. Orgel leder verket framåt, kören ger röst åt människorna kring Jesus. Ett rörande och gripande verk, som för tankarna till dagens tortyrkammare och krigshärdar. Körens och orgels sista toner bär oss ut i ett tomt intet.

Viadana är välrepeterade, sjunger rent och balanserat, och tar oss in i den mystisism som omger verket. Orgeln hade dock fått vara lite mer tydlig, särskilt de sparsamma tonerna vid övergångerna vid scenskiftningarna. Men på det hela framfördes Via Crucis med proffessionalism och stor musikalitet.

Eivor Lindström

Sångkalas

2011-04-26T16:29:00.004+02:00

Här ser ni lite mingelbilder från Novemberkörens gemensamma middag med kammarkören Viadana på Lemböte efter vår gemensamma konsert. Vi ålänningar var nog lite tröga och åkte hem ganska tidigt. De flesta skulle på jobb dagen efter. Men vi hade en riktigt trevlige samvaro tillsammans.

foto:Eivor Lindström

Foto:Eivor Lindström

Novemberkören och Viadana

2011-04-26T12:45:00.004+02:00

Det stilla i veckan

2011-04-18T11:22:00.005+02:00

Här hittar du en länk till ett påskkort.

Nu är det dags att växla ned tempot inför påsken. Vi befinner ju oss i stilla veckan. Jag måste få avslöja att påsken är kanske den helg jag är mest förtjust i. Varför? Jo, det nordiska ljuset har åter fyllt upp kvällarna, vårblommorna, småfåglarnas ständiga tjatter om morgonen och väntan på trädens grönska. Men påsken bär också med sig passionen,lidandet och kärlek. Känslor för oss människor att stanna upp en stund och fundera över, ta in, eller varför inte uppleva. Och jag behöver inte tänka på att köpa presenter.

Speed dating med piloten

2011-04-15T17:13:00.013+02:00

Utan att jag riktigt förstått det så har jag haft speed dating med min man i flera veckor. En välfungerande pedagogik för par eller verksamheter som behöver nå snabba resultat.

Flera kvällar den här och förra veckan så satte jag mig på cykel för att åka på körövning. Med min allergitrötta röst sade jag " jo de är en sak jag vill berätta...då hörde jag ytterdörren- och någon som ropade, hej nu går jag. Hunden var med i kopplet. Jag tog notväskan i handen, och drog till övningen.
I går kväll var det rep med barockorkestern på ÅMI. Jag mindes plötsligt de där igen...förresten sa jag. Men då hörde jag hur han startade bilen..Javisst han skulle ju till planet en sväng.
Då jag åter var hemma efter en ganska knackigt genomförd rep så såg jag bara den tomma plastpåsen från hemvetebrödet på vardagsrumsgolvet. Och en hund som tittade lite långt på mig. Jo, Bj. hade varit hemma men åkt igen till årsmötet med flygklubben.
I kväll åt vi middag tillsammans - sen var det dags att leta fram bowlingkläderna - Bj. skall bowla med sina arbetskamrater. Sedan en sväng till hangaren och kolla att allt okey inför morgondagens flygning.

Vår speed dating förtsatte alltså även denna kväll. Men vad var de jag ville berätta, undrar någon kanske.

Jo, jag ville bara berätta att jag hittat deklarationsblanketten till vårt bolag. Att jag lagt den uppe på min arbetsbokhylla. Tänkte tacka för att han var så gullig och gick en extra sväng till skattebyrån under en lunch för att hämta en ny. Så bra, vi har nu en extra omgång, då jag hittade dem. De är väl bra?
Kanske jag berättar då vi sitter i planet över Ålandshav i morgon - för där kan han inte försvinna ut genom dörren. Hoppas jag???

Lite mera lödder

2011-04-13T17:17:00.007+02:00

Jag är nog lite lat att skriva blogg för tillfället. Våren har fört med sig allergisnuva och hosta som jag dock efter en vecka äntligen börjat få ordning på. Men undertiden har jag hängt - som de heter nuförtiden - på FB och bara skrivit kortare inlägg, eller lagt ut musik. Lite förälskade är jag nog allt i att så enkelt veta vad "alla" gör. Plats för mer seriösa eller nödvändiga reflextioner skall jag alltså göra på min blogg.

Men våren tär på mig - säger jag ju. Det får bli lite bilder från Stockholmsbesöket för ett par veckor sedan. Här syns Staffan och jag, då vi söndagslunchade på en kinesrestaurang på Södermalm. Den här killen är signad på Marion Vain modellagentur och kommer i dagarna att fotograferas för Whyred. Jag som inte är så bevandrad i modebranchen måste googla och fann att det är ett svenskt märke men som är internationellt känt. Whyreds grundare är barnbarn till konstnären X-et Eriksson. Det skall bli spännande att få se resultatet.

whatclub och Saarpela på Indigo

2011-04-11T11:12:00.002+02:00

Foto: Kurt Waller. Bjarne och jag på Indigo. fotot publ i Ålandstidningen

Kurt Waller fotograferade min man och mig på Indigo i fredags. Bjarne var lite motsträvig och jag hade ännu inte kommit i någon feststämmning då programmet inte börjat. Därför ser vi lite undrande ut över att redan fotograferas. Men vi hade trevligt - jag träffade endel väninnor jag inte sett på länge. Vi var alla imponerade av den höga klass som Whatclub och den inbjudna klarinettsolisten Saarpila från Finland höll. Den här typen av standardjazz som är så dansvänlig kräver inte så stor lyssningsförmåga. Man bara flyter med. Det kan ju faktiskt vara skönt det också.