Mot ljusare tider

Vi går mot ljusare tider nu. Dagarna blir bara längre och längre räknat i timmar av dagsljus. I strikt mening sett. Om man med ljusare tider även tar hänsyn till den personliga välfärden i form av god lön, personlig framgång i arbetet eller god hälsa så gäller resonemanget i en överförd mening. Vintertid tänker väl de flesta av oss ljusare tider som just ljusets ankomst. När väl ljuset kommer med kraft i maj, juni övergår uttrycket "att gå mot ljusare tider" naturligt till något positivt som skall hända. Som att glädjen övervinner sorgen eller dålig hälsa blir god. Men kanske att vi allra mest är så pragmatiska att vi tänker på ökade inkomster för mer konsumtion av kläder, resor eller lyxvaror då vi definierar "ljusare tider". För andra åter kan önskan att ha ett bra arbete att gå till vara den viktigaste önskan. Den ljusare tiden är något vi längtar efter, drömmer om. Så vad göra för den som inte befinner sig i ljuset.

Om några timmar eller dagar kommer Saddam Hussain i Irak att avrättas. Det sker inte offentligt men händelsen kommer att videofilmas. Kanske visas på TV? Blir världen bättre och ljusare efter avrättningen? Knappast. Sedan dagen då Saddam kröp upp ur jordhålan någonstans på landsbygden i Irak med ögonen stirrande och håret i toviga spretor har tusentals oskyldiga dödats i Irak. Dödandet hör till vardagen. Saddams avrättning skall ge rättvisa och lindring för alla dem han mördat och till de sörjande anhöriga, sägs det. Man kan således konstatera att Saddam inte går mot ljusare tider men att hans offer förmodas göra det. För oss som bor i länder där dödsstraff inte anses fylla måttet på ett civiliserat samhälle, känns avrättningar legaliserade av myndigheter alltid obehagliga. Det gäller Irak och det gäller de stater i USA som tillämpar dödsstraffet. Kan man nånsin återgälda ett skördat liv?

Kultur benämns som odling, till att förhöja det mänskliga tänkandet och medvetandet. Man sår och därefter skördas de goda grödorna, i en ständigt pågående process. Att avrätta Saddam kanske ger en tillfällig lindring för anhöriga som sörjer men de bidrar knappast till processen att förhöja och förbättra den andliga och kulturella odlingen. Dödsstraff på människor är alltid fel och skall inte få finnas i något land eller samfund, enligt min mening. Det avslutar möjligen något men det föder också möjligheten till nya vedergällningar. Heder åt Iraks president som inte skriver under domstolens dödsstraff på Saddam. Men han ger ändå sin vicepresident tillåtelse att signera om denne så vill.

Så visst går vi mot ljusare tider i dessa dagar men med mörkret ständigt jagande oss i hälarna.



Tankar skrivna de sista dagarna av 2006

Eivor

Kommentarer