Med welsh springer spanieln Robin på flygtur.



I dag kändes det som om det var den första riktiga vinterdagen för året. Solen sken, vinden var nästan stilla och lufttemperaturen mellan tre och fem minusgrader. Och det var söndag. Alltså en dag utmärkt för långpromenader.


Redan vid 12.00 tiden var jag , Bjarne och vår hund, den snart tolvårige welsh springer spanieln Robin på väg mot Svibyviken som ligger ett par kilometer från hemmet. Min flyggalne man gillar att ta promenader som ändar i något som flyger och vi har nära till Mariehamns flygplats som ligger i Jomala och således nästan granne till vårt villaområde. Där finns även flygklubbens lokal. ”Skall vi inte gå till flyglokalen” föreslog Bjarne, för Torpviken ligger nära intill så vi kan kolla isen. Men jag kan bjuda på kaffe i klubblokalen innan. Okey, sa jag.


Då vi närmade oss klubblokalen med tillhörande privata flyghangar upptäckte vi privatpiloten Bengt som nyss hade skottat sin bil fri ur snömassorna han fastnade i vid infarten till klubblokalen. I privathangaren som är i samma byggnad hade Bengt dock den fyrsitsiga Cessnan nästan flygklar. Han skulle kanske göra en tur, sade han. Vad trevligt att träffa Bengt, tyckte vi. Javisst, vi hittade litet vatten och kokade kaffe som vi intog i det stora allrummet.

Det skall sägas att Ålands flygklubb är en liten förening men med oerhört flygintresserade medlemmar. Klubbrummet ser dock ut som de flesta platser där endast män rör sig. Litet fantasilöst inrett med papperskorgen fylld av urdruckna plastmuggar. Men i en vrå står deras stolthet; en flygsimulator med plattadatorskärmar och en svart läderfotölj som vilken tusentimmars atlantpilot som helst skulle titta på med avund. Upplevelsen vid spakarna i det avancerade flygdataprogrammet är nästan som att flyga själv, säger de. Maffigt!


Plöstlig frågar Bjarne om jag och Robin vill följa med på en flygtur. Bengt bjöd oss med för att som han uttryckte det: skulle ”blåsa ur motorn litet”. Det gick även bra att ha hunden med. Jag gjorde en snabb inre utredning och kom till slutsatsen att det säkert skulle gå bra. Hur som helst så lät det trevligt.


Efter litet tomgångskörning rullade OH-CMP ut på flygplatsen med Bengt Hellsten vid spakarna. Jag och Robin satt i baksätet. Jag tittade på min hund som bökade intill mig mest irriterad över att jag nästan upptog hela hans förväntade liggplats. Då Cessnan lyfte nosen och stack iväg på sina vingar sträckte den gamle welsharn endast på hals och huvud för att kasta en flyktig blick ut genom flygplansrutan. Så medan vi andra såg Jomala Torps röda hus förvandlas till små husmodeller, lade Robin sig tryggt tillrätta intill mig.


Och så fortsatte det under resten av färden. Robin hade allting under kontroll; inget nervöst krafsande eller stressat flämtande, inga obehag av oljudet från motorn. Hunden verkade vara lika flygvan som hundkollegan och tillika seriefiguren Snobben eller Christer Fuglesangs rymdkollega hunden Laika.

Så vi snurrade omkring över ett vintrigt ,vackert Åland och såg isbelagda fjärdar och betraktade hur Norrhavets stormar packat havsis in mot kusten. Vi flög även några inspektionsrundor över våra sommarstugeplatser i Listerby respektive Flaka för att därefter vända ut mot Anders udde vid randen mot Östersjön. Från ovan ser platsen mest ut som om ett större meteoroitnedslag hade ägt rum på den lilla halvön. Ytterligare flög vi en runda över det vintriga Mariehamn som i årstidens nakna dräkt avslöjar hur tättexploaterad staden är. Mariehamn imponerar från luften.


Vi landade efter en timme och fem minuters trevlig flygtur. Och Robin hade äntligen”flugit upp” som tröst för alla de gånger han stått och suktat efter Bjarne och mig då vi dragit iväg i vårat ultralätta pontonplan från sommarstugestranden i Listersby. Jätte tack till Bengt från Eivor, Bjarne och hunden Robin.

Foto:Jenny Hansen

Eivor


Kommentarer

Matts sa…
Haha -- jag kan fortfarande inte se bilden på Robin, men här finns kollegan i alla fall!
Eivor sa…
Tack Matts, det var riktigt sentimentalt att återse Laika. Men jag hade glömt bort att hon var austronatklädd.

Mma