God och dålig form.

Det hela börjad tidigt på fredag morgon med en försynt liten hostning. På dagen kände jag mig hängig och mina farhågor om att jag skulle hamna i säng med influensa tilltog. Vi hade ju det redan i huset för Staffan låg med drygt 38 graders feber och svår hosta. Mycket riktigt, jag blev sjuk. Det blev feberattacker på närmare 39 grader och med en mycket jobbig hosta. Jag beslöt mig för att pröva en gammal metod: att bränna bort det onda. Så då nästa attack av frossa kom så klädde jag på mig pyjamas, min morgonrock av sammet och yllesockor på fötterna och lade mig under täcket. Jag frös fortfarande så det kändes skönt att lägga ytterligare ett fårskinn över alltsammans. Där låg jag och skakade och pressade men inte en svettdroppe kom fram. Då jag tog tempen stod den på 38,8 och jag kände mig dimmig. Min söndagkväll förflöt på detta sätt. I natt hade jag svårt att sova och jag tittade på TV från bäddsoffan. Somnade. Vaknade av att jag trodde jag skulle flyta borta av svett. Då förstod jag att flunsan hade vänt. På morgon var tempen 36.6 . Nu sitter jag vid datorn och dricker African Rooibus och mår...så där... men min röst är fortfarande förstörd av hostan.

På torsdag förra vackan var jag på en informations- och diskussionsafton som handlade om "Åländsk form". Man hade köpt in Staffan Bengtsson från SVT som debattledare. Vi samlades i det nya hantverkshuset SALT i Sjökvarteret. "Alla var där". Själv kände jag mig litet simpel, hade inte tänkt på att klä upp mig särskilt. Jag var mest intresserad av se Stefan Lindfors - den internationellt kände industridesignern med rötter på Åland.

Han gjorde mig inte besviken. Trots att dom flesta kanske tycker att han är dryg, för det är han nog. Men det missklär honom inte alls, tvärtom. Och det bästa var : han hade kunskap, han slog dem alla på fingrarna. För mig kändes hans stil och argumentation som rena terapin. Troligen inte för alla som var där.

I tidningarna dagen efter hade ingen av jounalisterna nämt Stefan Lindfors. Varför? Han var ju den i panelen som kunde analysera och argumentera om det seminariet handlade om, nämligen finns det en åländsk form. Var han för svår?

Mina tankar om huruvida det generellt existerar ett lokalt estetiskt uttryck är att det är svårt att bevisa. Men att det finns byggnadstraditioner som har ett eget lokalt formspråk är en etablerad sanning, skulle jag tro. Man behöver därför vidga begreppet även till att gälla samhället i stort och då får vi även en annan infallsvinkel som inte blir självklart åländsk. Ett sådant exempel är Självstyrelsegården och Museet som är typisk finländskt 70-tals funkis.

Men åter till Lindfors ideer: Ålands exklusiva läge mitt i havet. Ett ösamhälle. Ålänningars stolthet och individualism. Tradition. Bra utgångspunkter till ett eget formspråk.


Eivor

Kommentarer