Maja och Janne på Väderskär


Maja och Janne från Stormskäret är berättelsen om hur ett nygift par på 1800-talet flyttar bort från bygemenskapen och bosätter sig på en enslig ö i den åländska skärgården, där den närmsta grannen är havet. Det är en romansvit författad av en kvinna som genom ordets helande kraft skrev sig till ett nytt liv. Detta efter att upplevt den smärtsamma förlusten att förlora man och son ute i Norrhavet en stormig vinternatt . Jag talar då om Vårdö författaren Anni Blomqvist från Simskäla. Om hennes sanslösa framgångssaga, speciellt i Finland. Romanen fick nästan omedlbart stor framgång. För redan på 70-talet sökte vi efter autensitet, efter svar på naturens våldsamma krafter i en kombination av tecken från det övernaturliga. Egenskaper som många ansåg vara på väg att försvinna i det nya massmediala samhällets fiktionsvärld.

Föreställningen om vad Maja och Janne är och vad de idag står för är inte självklar, tycker jag. Visar romanen fram en sann och verklig bild av ålänningen? Och om fiktionen ligger sanningen nära hur väl stämmer den då överens med dagens ålänning? Inte särskilt bra, skulle jag tro. Men de flesta stadsmänniskor har förstås distans till storyn för Maja bär tydligt mytens och symbolens märke i pannan. Och det finns tidigare litterära förebilder. Daniel Defoe skapade Robinson Cruse och drömmen om paradiset på jorden format av den ensamme och starke mannen i kamp med naturen. Maja och Janne skapade tillsammans och utgör därmed en idealiserad bild som industrialismens moderna kärnfamiljer bra känner igen sig i .

Men det finns onekligen en fara i att populariseras och bli allas egendom. Och faran ligger i att storyns symbolvärd överskuggar den episka berättelsen samtidigt som tiden och det semantiska inte längre kan samsas. För trots allt har böckerna om Stormskärs Majas verkliga föregångare hos individer som sökte leva sitt liv som fiskare och jägare under mer eller mindre vidriga förhållanden. I Ålands östra skärgård finns många sådana öar.

Men idag är Stormskärs Maja tillsammans med Sally Salminens Katrina, Vårdös mest kända turistattraktioner. Där mervärdet från deras rykte manifesteras i konferensgårdar och utflyktbåtar e t c. Så långt är det okey men om nästa programpunkt kanske är att producera plastdockor av romanernas huvudpersoner för att sedan säljas på någon snabbmatskedja, har författarens avsikt definitivt lett bor från den litterära stigen.


Eivor

Kommentarer