Miss Maj och traumat


Tänk att jag fick bli Miss Maj. Jag menar, inte skulle det vara fel att vara t.ex. Miss Februari, men erkänn att utviket blir blir snyggare om jag vältrar mig bland narsisserna än om jag lägger mitt blekfeta hull i snögloppet. Miss October kanske skulle kunna vara något. Att få bli fotograferad i potatislandet när man tar upp de sista knölarna innan frosten slutgiltigt sätter stopp på odlandet...Nej, ingen bra idé. Min korta satta person kunde lätt komma bort bland de andra knölarna. Ett vet jag i alla fall. Miss december är helt uteslutet. Jag har en djup ovilja mot tomtar, vilket härleder från ett brutalt trauma en julafton när jag var litet barn. För att ge en vink om det hela så vill jag bara påminna om att det inte fanns rara röda tomtekläder att införskaffa på sparhallen när 60 talet var ungt. Tomtemask kunde man nog minsann köpa. På grund av detta har jag svårt att lita på personer med smala ögon och rosiga kinder.
Jag är säker på att jag delar ödet med många andra. Tomteskräck kunde klassas som ett dolt handicap och folkpensionsanstalten kunde erbjuda förtidspension för denna folksjukdom.
Allt detta har jag fått genomlida.
Nu kommer trauma nummer två.
Jag lärde mig aldrig riktigt att spela gitarr och har nu i ett infall av vansinne satt stopp för fortsatta övningar och har hört att mungiga är ett trevligt instrument. Inte fullt så eldfängt.
Allt detta har jag fått genomlida.

Detta har skrivits av Eivors lilla syster, kompis och opponent.

Kommentarer

Anonym sa…
Vi är många som har traumatiserade minnen från julaftonen. Själv minns jag minns en tomte som envisades med att röka cigaretter trots att masken var på. En annan julafton drack han öl.

Vi borde nog bilda en intresseförening som tar de hand om barn med tomtettrauman.