Traditionell sjöfågeljakt

Den här bloggen vill jag ägna åt vårfågeljakten på Åland. En historiskt lokal sedvänja där männen redan på varborgsmässoaftonen drog iväg ut till öarna. Där upplevde de frihetens vingslag . Unga pojkar blev män genom att dela på en flaska Kosken och männen tävlade i att vara bästa skytt. Hemma gick fruar och barn och längtade efter att majmånad skulle vara till ända. Men innan dess kom de av sömnbrist griniga jägarna hem med mängder av sjöfågel att ta hand om. Det var ju kvinnfolks göra.

Den traditionella hanteringen att omvandla en gudunge från fjäderklädd till att läggas i en gryta är inget lätt jobb. Här några moment: handplocka fågeln, sved den över öppen eld för att få bort resterna av fjäderdräkten. Tvätta och skrapa fåglen ren. Fläk upp kroppen och tag ut inälvor. Rengör inälvor som mage, lungor, och hjärtan. Om du är en riktig entusiast tag även vara på fåglens fötter. Ordentligt brynade och kokade fungerar de som snacks. Har jag glömt något: jo, släng inte fettkulorna intill fågelns ändtarm. Kokade är de en delikatess. Min farmor älskade dem sägs det. Slutligen bryna fågeln hel i en järngryta där tillredningen sedan kan puttra på i flera timmar. Fast det finns förstås enklare sätt: en svetslåga på fågeln så fjädrarna yr och sedan tar men endast filéerna ur bröstet. Men då måste man skjuta tre gånger så många fåglar och den metoden förekom inte i mitt barndomshem.

Idag har Eu med hjälp av Birdlife Finland, i ett närapå kirurgiskt handgrepp, snittat ut den lokala traditionen. Kvar finns det generösa erbjudandet av landskapsregeringen att varje vår ha tillstånd att skjuta en eller högst två alfåglar. Men, alfågel vad är det ? Fast jag har hört ett rykte, att alfåglar ganska lätt går att omvandla till 7 svärtesgobbar och 5 gudingar. Hur det går till det vet endast gudarna.


Eivor

Kommentarer