Bomershills symposiet

För en tid sedan hade Bomershills fantastiska tankesmedja ett symposium i Gamla telegrafen som ju faktiskt ligger på Prästö. Ett på förhand uppgjort program hade strukturerat dagen i sina olika punkter. Till min förvåning stod samtliga medlemmar, (inklusive jag själv) putsade och fina utanför den röda tegelbyggnaden och väntade på att dörrarna skulle öppnas. Ja, så rullade det hela igång. Micke Bj snörde det randiga förklädet över magen då han brassade sjöfågeln. Allt var fantastiskt trevligt. Mari hade med sig noter så vi kunde lära oss Lemlandsflickorna digra körprogram. Vi åt och vi övade. Stäni sekunderade med sitt obligatkomp på sin lilla mandolin och hade även små solopartier. Borghill blev då litet orolig att vi skulle konkurrera för mycket med Durrackarna vilket jag inte tyckte. De har ju garderat sig med att köra allting dubbelt. Titta bara på bandets två kvinnliga solister – omöjligt att skilja dem åt. De stora visonerna började anlända först sedan vi damer tagit ett dopp i det iskalla havet. ”Det lönar sig inte med turistren mer, förklarade Borghill och vi höll med henne. Dom cyklar ju bara förbi affärerna och vill ha allting gratis” fortsatte hon därefter. ”Ja, men dom stora kanonerna, ropade plötsligt Sture som hade kommit ner till stranden. ”Menar du Bomarsunds kanoner?” undrade Börje samtidigt som han försiktigt doppade tårna i vattnet. ”Nej direktörerna som förtjänar mer än tjugomiljoner kronor om året, är inte dom passliga här”? Men hur ska vi få hit dem ?Det hade egentligen ingen något svar på. Plötsligt kände alla sig litet nedstämda och plockade ihop sina prylar. ”Kom ihåg sade jag då, det här var bara ett trevligt avbrott från smedjans ordinarie arbete. Men den avslappade formen är utmärkt som vetenskapligt forum! Minns att näst möte är vi åter tillbaka i Bomershills heta smedja”.

Eivor

Kommentarer