Kodynga stör Bomershill

I går kallades det åter till möte på tankesmedjan Bomershill. Men då vi skulle öppna dörren så tvekade vi något. Vi var alla litet fundersamma för det stod en svartbrokig ko utanför och hade just släppt en stor hög framför dörren. De flesta i sällskapet tyckte att jag skulle ta bort dyngan eftersom jag var ordförande. "Ja, du skryter ju litet om det, sa Mari och log. "Vi har hört att du är så nitisk dyngbärare så att du inte ens har soptömmning av MISE , sa alla smedjemedlemmarna i kör. "Tänka stort är svårt, tänka rätt är större" sade jag med sträv röst. Men hallå där du låter som Angela Merkel eller nån kusin till Churshill som har förirrat sig hit, det var Stäni som stod och fotograferade dyngan - utan blixt, men som ändå var tillräckligt uppmärksam. "Ska vi då inte kunna enas om vem som ska lyfta bort koskiten, när jag var ung så tog vi alltid vara på den. Borghill puffade på honom. Det var fräckt , tyckte Stäni, ni fick det ju gratis! "Möjligen det, det hörde ju till livet, nu kan man köpa koskit färdigt packeterad på affären, som vilken vara som helst, vilket påfynd!" Borghill satt sig ned på en sten och väntade, undertiden skrev hon på baksidan av en oanvänd mejerilikvid , de tankar som vi senare skulle få ta del av.

"Men kanske vi inte alls går in i smedjan idag, ja menar det är ju vackraste sommaren ute, föreslog jag, och så blev det.

Medan vi lättade på våra idétyngda hjärnor flög några svalor över ladugårdstaket intill upp mot de stora tankarnas skyar, under sommarglada skrin och svartbrokan hade nu fått sällskap av en rödbrokig ko. Vi tittade bort när även hon släppte en skit. Dags att dra. Koskiten får ligga där den är och jag visste att det skulle komma mycket regn inom några dagar. Det blev 50 mm. Nästa träff skulle vi vara ko-fria.

Kommentarer