Bomershill skapar musik.

Regnet som flödade över diket utanför tankesmedjan Bomershill, har i dagarna återgått till sin mer normala nivå. Utanför huset ser man elden pyra ur skorsten, i den för tillfället solvarma dagen. Plötsligt puffar det till ordentligt och Isebell rusar ut med en hink i handen.
”Huuuu, vad det bolmar, jag brände just upp min mans gamla 46:or och det fanns säkert ett kilo asfalt i dom.”
”Måste du vara så tanklös” undrade jag, snart har vi EU-inspektören här och ger böter.
”Ja, men säg mig då hur vi annars ska få fram de ”stora tankarna”…de kommer ju inte utan att vi smider.” ”Men lagom är alltid rätt”, sa jag
I en stol utanför smedjan satt Mari med stickningen, och sockan som hon började på vid förra träffen, hade hon nu börjat att ”snedda av”.

”Måste ni gräla….jag höll på att fälla en lycka .. av ert surr…bara så ni vet.”
”Jag håller ögonen på henne, det är ju jag som bestämmer här. Ja du såg hur det gick när hon var i Långbergsöda skogen och plocka kantareller: ett helt uthus ända från Stenåldern brann ju upp!”.
”Hon är litet väl ivrig att få fram ideér”.”Du är bara avundsjuk” tyckte Mari då. ”Va”

Men var är alla karlar, undrade jag sen. Äh, dom har åkt till Mariebads friluftsbad och spanar in brudar, visste Borghill. Idag tog hon det riktigt lugnt, satt och fyllde klippboken med artiklar om sig själv. Hon var strax klar med att klippa ut Nyans jättelika porträtt som publicerades på försommaren, och lade sedan ifrån sig saxen.
”Dom hade nyhetstorka den dagen, påstod mina brorssöner…tidningen tog mig därför som utvikningsbrud….” Vad lyckat!... hördes Maris röst bakom dörren. Det var visst samma vecka som Ålandstidningen hade den där ofantligt stora bilden av en östersjö säl, mindes jag sedan. Kontentan är således att man måste breda på litet för att få det att synas.

"Så borde även vi arbeta!”

Plöstligt fylldes jag av energi, gick in i smedjan, tog släggan, slog och bultade. Först såg det inte ut nått för världen alls, men jag fortsatte ändå att slå med kraft. Mina tankar växte och blommade ut. "Heureka!"skrek jag och kallade sedan deltagarna till rådslag. Efter en stund satt vi samlade runt stenbordet, nu även med killarna, som blöta och rödbrända återvänt från Mariebad.
”Vi skriver en friluftsopera om stenåldern som sätts upp i Långbergsöda Stenåldersby, utropade jag entusiastiskt. Vi har ju musiker, och skådespelare. Tekniker och pyrotekniker, allt finns ju! Bara att köra. Alla stirrade på mig, med munnarna som holkar. Jag stirrade tillbaka. Noll reaktioner. Det var visst allt för idag,” avslutade jag och slog igen smedjans dörr med ett brak!

Kommentarer