Små sommarsagor

En riktig sagotant har vi i Anki Waller som nyligen utkommit med boken ”Små sommarsagor” tryckt på Ålands tidnings-tryckeri AB:s förlag (Mariehamn 2007). Boken är illustrerad av Anni Wikberg som jag tycker speglat berättelserna på ett mycket fint och stämningsfullt sätt. Både i form och färg.

Jag har läst boken och önskar därför skriva litet om den.
Läsa sagor för de egna barnen gör nog de flesta föräldrar, särskilt vid läggdags och barnen har förstås favoriter som de vill höra om och om igen. Men man kan även ”hitta på” egna sagor i brist på böcker. När jag läser Ankis ”Små sommarsagor” får jag en känsla av att hon berättat sagorna många gånger tidigare innan de utkom i bokform. Detta sagt som något positivt. Kanske en gång för de egna barnen och nu för barnbarnen. Inte minst för att boken är uppbyggd kring fem barn som fått varsin saga. Det rör sig om Lindas saga, Amandas saga, Rufus saga, Jerins saga och Emilias saga.

Romantiskt, mjukt och vackert rör sig texterna framåt i lagom korta meningar och välavvägda ordkombinationer. Författaren har placerat huvudpersonerna i Sommarlandet, där magiska och förtrollande men även allvarliga händelser och situationer utspelas. Troll, älvor, sjöjungfrur, Månbarn och Solbarn har i alla fall intagit de röda klipporna invid Ålands hav. Naturen och djuren blir levande och får sina självklara roller i berättelserna. Inte ens en gråsugga är tillräckligt oansenlig för att få lov vara med, utan får som i ”Rufus saga” ombord på kappseglingsbåten ”Bark-Oskar, rollen som avbytarkapten med en myra. Månen, solen, Ondlingarna, Snällena finns i boken, liksom Vinterlandet och Älvlandet. Men det är i Sommarlandet som de flesta handlingarna utspelas som då Emilia som föds som ”solbarn” håller till på dansarberget och drömmer om att kunna dansa balett och en dag får hon hjälp av Sjöjungfrun att göra det.

Trots sagors behov att fly verkligheten har författarinnan ändå lagt in händelser som mycket väl kan vara verklighetsbaserade. Som då älsklingshamstern en dag försvinner. I barns möten med otäcka händelser eller annars fantasifulla tankar, ges i boken, tycker jag, pedagogiska redskap till att i ord och känslor bearbeta dem. Boken talar till barnen på deras villkor.

En extra krydda får texten då Anki Waller lyfter in verkligheten genom kända åländska ö- namn som Idskär, Måsskär eller att Ålands hav finns med. Man kan här ana sig till författarinnans förmåga att leva sig in i en verklighet som lätt blir magisk. Språket i boken är moget och liknar ibland Tove Janssons och stundtals som hämtat ur de traditionella sagorna. Men prosan vilar tryggt i texten i meditativa, poetiska och drömska sekvenser, igenom hela boken.

Kommentarer