Inte framme förrän man är framme.

Man är inte riktigt framme förrän man är framme. Påståendet har möjligen lite Nalle Puh filosofi över sig men är ändå användbart i vardagen .

Tankarna gå till Töftöfärjan i somras. Vi hade kommit ombord med bilen. Motorn avstängd och lägsta växeln isatt. Vi var framme, men ändå inte riktigt framme. Färjan gungade iväg och pang! Den enda bilen som fanns ombord förutom vår rullade baklänges in i vår bil. Det blev krångel och kontakter med försäkringsbolag och allt som hör samman med bilreparationer. Dragkrokar suger.
I dag vid mitt köksbord ser jag i ögonvrån en sverigregistrerad bil på gatan utanför. Jag noterar att det är Greger och syrran som sitter intill. I nästa stund kör bilen iväg. Hallå, hallå, ropar jag..mår jag inte bra, tänker jag sedan. Varför gör dom så där?

Två timmar senare berättar syrran som normalt bor i Bjurholm i Västerbotten historien i telefon från Vårdö.
Återigen förstår jag att man inte är framme förrän man verkligen är det.

De två hade parkerat bilen i kön i Kapellskär för att gå på toaletten. Ännu var det minst en timme innan Ålandsfärjan skulle avgå. Då de kom tillbaka till bilen har en äldre dam fått upp farten på sin japanska bil och tryckt in den i baken på syrrans blå bil. Damen hade stressat sett hur en del av bilkön började röra på sig och satte upp hög fart. Resten är historia. Dragkrokar suger även där.

Men att syrran och Greger idag fanns utanför mitt hus, var faktiskt ett misstag. De hade åkt runt i kvarteret och sökte SOS bilverkstad en bit ifrån mig. Syrran hoppades att jag inte sett dem. Men se de gjorde jag. Men jag förstod absolut ingenting, just då.

Och jag har åter fått bekräftat: man är inte framme förrän man verkligen är det.

Det räcker inte att ha parkerat bilen, stängt av motorn, stigit ur och lämnat fordonet.
Resan är ändå inte helt i hamn förrän du är ombord. Eller…men....så var du ju inte på Töftöförjan i somras…

Kommentarer