Inte bara vandring

Då man gått 20 kilometer mest på asfalt så svider de lätt under fotsulorna och lårmusklerna är stela ned mot knäna. Men vad gör det, då vi sett blommande vita buskrosor trivas tillsammans med blå och röda lupiner intill rödmålade lantliga hus. Vi har sett rödbrokiga kvigor och kossor som nyfiket tittat på oss ryggsäcksburna kvinnor. Inte gjorde det heller något att regnet trillade ned stillsamt över våra axlar.

Då vi nådde Roines strand i Sibby åt vi vår medhavda lunch. Livet kändes som på riktigt. Vår präst i sällskapet höll sig från att brista ut i tungotal, vilket vi tackade för.
Då vi efter en sväng till Lundgrens butik äntligen nådde "Promillevägen" som slingrar bakom Brandkårshuset, kunde vi slappna av. Och de var en mycket vacker kulturväg vi såg. I rask takt gick vi sedan in på Gyrits gård.

Vi är så oändligt tacksamma att denna kvinna upplät sitt hem till oss fyra (den femte åkte hemåt) "kvigor på vift".

Kommentarer