Joeloperan

Var jättenyfiken på vad folk tyckte om operan om Joel Pettersson som hade premiär på Alandica i fredags. Ganska snabbt hittade jag på författaren Katarina Gäddnäs recension som hon lagt ut på sin blogg. På torsdag nästa vecka skall jag se Joel-operan och ser verkligen fram emot det.

Så här skrev Katarina:

"I fredags var det uruppförande av operan Joel om den åländske författaren, konstnären, särligen Joel Pettersson. Ålands van Gogh brukar man kalla honom. han var otroligt radikal, frisinnad och före sin tid i synnerhet inom litteraturen. han dog bortglömd på mentalsjukhus, kämpade hela sitt liv med sin enkla, småbrukarbakgrund, konstnärsambitionerna och sin homosexualitet. Joeloperan är enorm på det sättet att den sätts upp av en operaförening på Åland som stått för hela nyproduktionen (med benäget stöd från Svenska kulturfonden, Nordiska kulturfonden och Ålands kulturdelegation.) Musik: Nikolo Kotzev, libretto: Lars Huldén, regi: Richard Bark, i rollerna bland annat: Joel- Joa Helgesson, hans mor: Tessi Karlsson, hans fästmö: Jenny Carlstedt, hans lärare: Annika Sjölund m fl mfl

Joa Helgesson gör en exeptionellt stark, berörande skådespelarprestation, tror inte det kan gå någon förbi. Nån sade att det torde vara en av de största barytonrollerna i operalitteraturen. Suveränt gestaltar han Joel i kropp och mimik!
Jag är svag för koloratursopraner och jag älskar Annika Sjölunds röst och distinkta scennärvaro. Det var så roligt igen att få se henne i ett sceniskt sammanhang på Åland efter titelrollen i musikteatern Katrina.. De tre ödesgudinnorna (Therese karlsson, Jenny Carlstedt och Annika Sjölund) var överlag ett fint inslag. Jag älskar Maria Antmans strama, kongeniala scenografi och Barbro Erikssons och Christina Snellmans dräkter. Hela ensemblen gjorde en otroligt bra insats, sen måste jag tyvärr säga att jag inte gillade musiken. Jo första hälften av första akten satt jag med tårar i ögonen, men sen blev det liksom för mycket av det goda. Kotzev kan sitt musikaliska hantverk, men är inget konstnärligt geni eller ens unikum. Alla tänkbara musikaliska klicheer radades efter varandra. Romantiskt, dramatiskt. Alltså jag lyssnar helst till melodisk musik, men lite mer kunde det nog ha skorrat tycker jag, det handlade ju faktiskt också om en homosexuell, mentalsjuk konstnär, inte Pucciniska kärleksförvecklingar. Trots det var premiären en underbar kväll, man är ju inte bortskämd med musikupplevelser av den här kalibern på Åland. (Ha-ha märks det att jag INTE skall recensera, är helt yrkesskadad ren och måste få formulera mig...)

Kommentarer