Det diktade livet

Min äldsta son är otroligt intresserad av film. Han blir totalt uppslukad och betraktar i det närmaste film som jämförbart med verkligheten. Det är i alla fall det jag tror. skulle jag fråga honom så får jag säkert ett annat svar.

Men tittar man på hans ålder - 27 år - så inser vi rätt snabbt att han tillhör den generation som vuxit upp med kanalväljaren i ena handen och datormusen i den andra. Matts är förstås en baddare på datorer. Redan vid 7- års ålder började han försöka lära sig programmering. Hans far BJ. som arbetat med samhällsvetenskaplig utveckling och forskning i hela sitt liv hade förstås tidigt en dator hemma. Bj. är dock en urusel datoranvändare. Medan Matts idag är en systematisk akademiker, med stora intellektuella intressen i film o litteratur. Men han skiljer sig således från sin far med att även kunna datorns tänk- och språk.

Jag som är mor till honom vet inte vad jag lämnat i form av gener och tekniskt kunnande. Försöker ju att hantera mina bloggar och utveckla det som går men mina förmågor får man nog söka någon annanstans.

Genom Matts sätt att betrakta film och litteratur, har jag lärt mig att de diktade och konsturerade situationerna i livet påverkar oss i nästan lika hög grad som de verkliga. Men det är först då man levt större delen av sitt aktiva liv som man inser det. Då finns en egen film att klicka sig fram i. Inte så illa.

Kommentarer