Ulvens Döttrar

Musikrecension publicerad i Ålandstidningen 10 november. Jag har använt samma rubriker som tidningens. Men varit litet generösare med spaltbredden.



En klunk av det blå

Artister: Ulvens Döttrar: Isabella Sarling, Johanna Grüssner, Ella Grüssner Cromwell-Morgan

Marhäller: 4 stycken


Tre systrar och tre styrkor på ny CD


Det är skojigt att få en ny åländsk CD i sin hand. Och den här gången behöver man inte känna sig besviken. Ulvens Döttrars nya album En klunk av det blå innehåller hela 18 låtar bestående av åländska textskrivare ur skrivareliten, en av dem Carina Karlsson. Lyssnarna förs därmed in i en värld fylld av mystik, makt, systerskap, natur och kärlek. En både förtrollande och magisk värld. Här kan du få ”Glo en ko i ögonen” eller ”Som en skata” följa med på en Blåkullafärd till universum. Lite som att bjudas på Halloweenfest med tårtkalas.


Flytande gräns

Musikaliskt står albumet med rötterna i den traditionella folkmusiken men som här klätts i moderna rytmer och klanger. Gränsen mellan folkmusik, konstmusik och populärmusik är som bekant flytande och några spår kan nog upplevas som jazz och pop. Tonarterna är mestadels satta i moll- eller kyrkotonarter vilket är normalt för dessa genrer. Och låtarna har många olika uttryckssätt där sångerskornas melankoliska tonspråk färgar klanger och rytmer, slingrar sig hit och dit. Ulvens Döttrar sjunger oklanderligt rent och intensivt vare sig det handlar om stilla stämsång eller utåtagerande kulningstoner och stön. Ella Grüssner som tonsatt samtliga titlar är en duktig fiolspelare och balanserar skickligt mellan tonala och instrumentala inslag. Jag antar att tjejerna arrat låtarna tillsammans. Texterna, övervägande lyriska och stämningsskapande, känns inte överkörda på något vis – utan når fram.


Med hitkänsla

Månmors gästabud, text Katarina Gäddnäs har hitkänsla. Det är också en sång med en pågående handling. En ordentlig fest - lite i Bellmansk tradition – där mjölkstinna damer bjudits in. Borde bli en klassiker på tjejfester. En klunk av det blå, till Isabellas text, är uppbyggd kring siffermagins mystik på ett ålderdomligt och spännande sätt. Lätt att ta till sig är även Benita Mattson-Eklunds Han spelade barken av hårdaste trä. En riktigt medeltida stämning skapas – både i text o musik.

Sanna Tahvanainens Jag är ditt hav, framförs i lätt jazziga tongångar. Här når havet mig ända in vardagsrummet, och känslan av delaktighet är nästan generande äkta. Men skivan ger ändå en intensivare doft av jord, mossa och skog än av vatten.


Riktig juvel

Albumets sista titel, den sakrala Stjärngräsblomma, text V Nyman framförs a cappella och är en riktig juvel. Den visar på Ulvens Döttrar förmåga att röra sig mellan olika musikstilar och genrer.

Tre systrar. Tre styrkor. Isabella som textförfattare. Johanna som jazzsångerska och Ella som kompositör och musiker. Då kan man göra så här fina produktioner.


Eivor Lindström

Kommentarer