Äldre damer sjunger gärna

foto: Eivor Lindström. Flygbild inloppet mot Söderby, Lemland

Vägarna var i princip snöfria och torra då jag körde ut till Lemland för att delta i ett allsångs psalmcafé på äldreboendet Sveagården. Trots att jag ofta har varit i Lemland körde jag ändå fel men hittade slutligen fram med hjälp av prästen. Inne på boendet satt det ett gäng mer eller mindre pigga äldre damer samt ...en man. Nog blir man medveten om att kvinnan är det starkaste könet vid sådana tillfällen. Vi lever längre än mannen - men, nota bena- det föds fler pojkar - så naturen har konstaterat det i sitt arbete.

Damerna vid bordet fick önska psalmer och till min förvåning önskades ett flertal psalmer som jag troligen aldrig har hört förr. En var en gammal finsk koralpsalm påminnande om medeltida toner. Speciellt en av damerna uttryckte sitt missnöja och proklamerade ut att ingen skulle få sjunga sådana sånger på hennes begravning. Det kändes piggt.

Själv så sjöng jag Mari Fredrikssons Tro, en traditionell folkvisa Jag vet en dejlig rosa och Mikael Wiehes Hjärtats fågel. Om jag inte misstog mig så tyckte damerna att det var toppen med lite andra toner, för de kom fram till mig, tog mig i hand och tackade hjärtligt.

Jag kommer även att medverka då kantorn Adam Kiss har nästa psalmcafé i Lumparland.

Kommentarer

det är inte lätt att kunna alla psalmer. I Sverige har de ännu fler.
Nere på kontinenten har man inte många alls. Vi har nog vår vistradition att tacka för den digra psalmluntan.
Eivor sa…
vi hade ju gemensam psalmbok fram till 1809 sen gjorde väl finlandssvenskarna en egen. Bakåt i tiden till Luther så sjöng vi nog liknande psalmer och inte att förglömma de gamla pie cantiones sångerna med medeltida rötter. Där fanns även finlandssvenska varianter, översatt till svenska. vi har sjungit ur den sångboken i Novemberkören.

De psamler som de damerna på Sveagården valde som de andra tyckte var både krångliga och har sina rötter i svenskfinland. Psalmen från 1927. Intressant hur som helst.