Koörsgrunne - ett paradis vid Delet


Lyktan, skinnjackan och skärmmössan hänger kvar på knaggen i den lilla stugan ute vid havet. Jackan är pappas svarta tunga kroppsköld som jag alltid upplevt fylld av fukt och salt. Oftast låg den i förpiken och värmde mig medan båten röjde vägen genom vågornas dunkla blå element. Lyktan är nog från 80-talet men behövs förstås i agustimörkret för att visa vägen från utedasset till huset.
Då  jag gästade stugan på Grunne i ondsdags var det med det lilla sjöplanet. Vi har landat där tidigare,flugit in över arkipelagen på vingar och sedan tagit oss i land med flottörter. Det blir som en liten båt.

Nu är pappa borta. Kvar finns alla skrakholkarna han satte upp och de magnifikt röda, släta klipporna med västersol. Men tärnan bygger åter bo på klipporna och sitter och väntar på att fotograferas - vårfåglarna på ön var ju min fars älsklingar.

Kommentarer

Jag hoppas verkligen att jag kommer mig dit i sommar. Även huvudön hoppas jag på.Ev. finns planer på en kusinträff på "Sleetin"... i sommar.
Eivor sa…
Jamen nu när ni köpt muskelbåt så går de ju bra att svänga in till Grunne. Klart du skall dit. Men kusinträff: gäller de alla på pappas sida?