Finströmskyrka konsert

Vad: Konsert till minne av Anne-Marie Alm-Weyland
Var: St Mikaels Finström
När: onsdagen 4 august kl 19.00
Vem: Mikko Perkola, viola de gmba och sång. Temperakvartetten.
Marhällor: 4 st


Att spela äldre musik i Finströms medeltida kyrka känns som ett naturligt val. Klangerna bäddar sig mjukt och naturligt över stenväggar och takvalv. Mikko Perkola öppnade konserten med att på viola de gamba framföra Pices de Violle, små musikfragment skrivna för violin av Sieur de Machy som levde under sent 1600-tal. Mikko fortsätte med Marin Marais (1656-1723) Piéces de viola-les Voix Humanies för att därefter framföra Solo pere viola da gamba av den finländske Juhani Nuorvala född 1961. Ett stort hopp i musikhistorien blev det, även tonalt. Nuorvalas något dystra klanger med varierande dynamiska effekter varvade med ensamma toner trängde lyssnaren in i musikaliska rum utan några egentliga vilopauser. Men musik behöver inte alltid vara så bekväm.
Kvällens mest intressanta program var helt klart uruppförandet av italienaren Lucio Garau (f 1959) och Nytt verk för röst, viola de gamba och stråkkvartetter. Kompositören fanns därför på plats i kyrkan. Garau blandar friskt samman sång, röster och stråkar, även inspelade röster, i kompositionen på ett säkert sätt. In i musiken vävs dikter av Baudelaire (1821-1867), Rilke (1875-1926) och Giacomo Leopardi (1798-1837). Mystik och romantik löper genom kompositionen. Skulle jag våga mig på jämförelser så är det äldre folkmusik som ligger närmast, speciellt de vokala inslagen men Garaus musik strävar ändå efter ett eget musikspråk. Mikko Perkola är sångare och som samtidigt spelar på sin viola gamba. Det är imponerande. Han besitter dessutom en riktigt vacker röst med ett stort omfång som kompositionen kräver. Dock sjöngs ibland tonerna så svagt att lyssnaren inte riktigt kunde veta om det var tänkt så eller om det var tekniska orsaker.
Det skrivs säkert mycket ny musik i Europa idag, musik som vill något nytt men som inte alltid hittar sina lyssnare. Garaus uppehåller sig i nutid med en laptop liggande på golvet, nästan som en medlem i ensambeln. Därmed säkrar han även kontakten till de unga lyssnarna.
Efter en paus ute på kyrkbacken fortsatte konserten med att Temperakvartetten framträdde. Jag är sedan fler år bekant med dessa damers fantastiska spelteknik och musikalitet och de står sig även detta år. Här spelade de Franz Schuberts(1797-1828) stråkkvartett a-moll ,Rosamunde. En sats i fyra delar som fått smeknamnet Rosamunde av andra satsens variationer på temat ur musikteatern Rosamunde, prinsessa av Cypern. En drömavslutning för den som gillar romantik, vackra melodier och lugn. Och slutomdömet om konserten är att programmet var välplanerat med musik som flöt in i varandra utan att varken störa eller förstöra.


Eivor Lindström

Kommentarer