Eldkonst - möjligen

ordjorden
Det var med sorg i hjärtat som vi blev tvungna att bära ut vår trotjänare. En mer eldigare vän har jag inte haft. Men då vi renoverade flyttades braskaminen bort ut köket och vid närmare titt på den så konstaterade vi att den led av rostsjuka lite här och där. Matts kom från Stockholm och hjälpte till att bära ut kaminen och fick plötsligt ångest över att skiljas från den. Om sanningen skall fram hade även jag det. Kan vi inte ha den som trädgårdsskulptur, typ, undrade han. Javisst, vilken bra ide. Vi kan odla gröna hängande växter, tyckte han.
Men jag kunde inte låta bli att elda i den ännu en gång. Behov fanns eftersom byns sopstation är överfull och jag ville inte ta soporna med till Dalbo. Med skammens rosor på kinderna valde jag således att bidra till jordens undergång ännu en gång. Men pyromanen i mig mådde trots det riktigt bra,

Kommentarer

Det är ju tidens melodi! Han där Kirsch... kirch... kirschst... ja han där som man inte kan stava, han eldar i allt möjligt. Istället för infra, jussom.
Eivor sa…
Just de. Kirchstången. Han gillar både eld och rost. En smiligare variant av Ståltrådsolle.