Rädd att flyga II

ordjorden


De är upplyftande med höstfärgerna nu och jag känner mig inspirerad men  är lat på att skriva blogginlägg - kan bero på att jag har en massa att göra. Och lite otur. Vet inte riktigt vad jag sysslat med. De senaste veckorna har jag drullat omkring och ramlat hela tre gånger. Är jag så påverkad av hösten att jag som en höstfågel vill lätta på vingarna och dra söderut? Jag undrar.Jag skall vara pinsam och berätta om mina flygförsök.

1. då jag målade ytterdörren och snavade på altanen, flög iväg och landade intill målfärgsburken. 
2. då jag steg ur sjöplanet vid stugan och förstod inte att brädorna var hala. Jag fläktes upp i spagat med vänsterben i den gyttjiga sjön. De kändes sådär ...bra.
3. Igår då jag promenerade med Darwin i oknutna skor. Råkade vicka till foten då jag gick i backen intill rondellen i Dalbo. Jag flög riktigt bra och hann till och med fundera ut hur jag skulle landa. Det blev ett fint glid över gräsmattan - istället för asfalten. Tänk om någon såg mig ligga där i rännstenen. Huga.

Men rädd för att flyga. Nej. Men för att gå.


Kommentarer

Pettas sa…
Kanske du svävar litet ovanför marken när du går? Inte är riktigt med i fötterna utan mera mellan öronen och snavar lättare just därför. Man har ju sina perioder. Känns igen, onekligen.
Skönt att du har lärt dig landa i varje fall:)
Eivor sa…
Du hittade en öm punkt där. Jag är lite inne i mig själv just nu. De är då man skall se upp.

Fina psykologiakttagelser:)