Begravning och födelsedagskalas

foto:ordjorden
Under den vintervackra lördagen var jag på eftermiddagen på begravning av vännen A-G. Jag körde en sväng via Godby och hämtade upp min mor. I tid kom vi till Hammarlands kyrka.
Det var en fin jordfästning där prästen Gunnevi Styrström talade personligt och medmänskligt och vi lyssnade till Johan Karlsson som sjöng Amazing grace.  Det var rörande att se de unga männen som bar sin farmor till sin sista vila. Ute var det mer än 10 grader minus då vi stämde i med Härlig är jorden. Tonarten blev lite väl högt för jag måste sjunga med klassisk tonbildning för att nå högsta tonen. Men vi var några som toppade den. Under minnesstunden på Catarinagården sjöng den lilla kören som A-G sjungit med i. "Hon skulle sjungit med oss i julottan, men någon annan ville nåt annat" berättade Sågen, bassångare i kören. Det kändes väldigt konstigt att sjunga i denna julotta". Vi förstod det -  med råge.

På söndag kväll var Bj och jag och grattade Felicia (sönernas kusin) som fyllde tio år. Men vi var ovanligt få på kalaset, för regnet och halkan uppmuntrade inte att köra bil längre sträckor. Br. kom från Hellestorp men han hade tränat dagen innan (kom fel dag) så han kunde ju spåra sig till Mariehamn, påstod vi lite pillimarigt.

Kommentarer

Susy sa…
Ja, det märktes att det var nåt som var fel för kören i julottan, men då visste jag ännu inte vad det var.
Eivor sa…
Ja, du märkte det och det var fint att Sågen berättade om det. De var ju starkt av dem att sjunga ändå.
Susy sa…
Det var lite darrigt och sorgset i kören.
A-G var nog glad att de sjöng ändå tror jag. Hon log nog där uppe i himlen :)
Eivor sa…
Ja, så sant. Det var ungefär vad prästen Gunnevi också talade om. Det var om sång och vackra ordstäv.