Medan vi promenerar på Söder

foto:ordjorden
foto:ordjorden
Solen strålade och folk promenerade avslappat längs strandkajen vid Hammarbyhamnen på söndagen. I mina ögon kunde det varit en dag i mitten av 80-talet. Men det var innan jag tittade på folks klädstil - för jag inser plöstligt att folk övervägande är klädda i svart. Män som kvinnor, klär sig  demokratiskt lika. Modetidningarna säger att till våren skall vi ha kolorerade färger i gult, orange, grönt.  Kanske...men inte här - för folket på Söder vill inte vakna upp ur sin skapande livsstil av svarta kläder, filmbesök, restaurangmiddagar och minimalistisk lägenhetsinredning. Jag har ju själv bott här i åtta år.  Fött vår son Matts på Södersjukhuset, och nyfiket kikat på alla kändisar i mitt kvarter - de var där som de flesta Skarsgårdarna föddes.  De var också där som jag första gången hörde Stefan i Fria Proteatern sjunga Vysotsky och som skådespelaren Allan från Svenssons, Svensson ordentligt berusad dök upp på vår privata fest.  I bland känns de som om de aldrig har hänt. Som om jag hade läst det i en bok.  Då fanns inte många resturanger längs trottoarerna. Och butikerna kämpade i en undanskymd tillvaro. Idag är det annorlunda. Det är också jag.
foto:ordjorden
foto:ordjorden. Där upp på fjårdevåningen bodde vi.

Kommentarer

Hahaha :D Allan, var det den skådisen som kom kom intravande och påstod att "jag kände ljuset"? Det var alldeles för flummigt för att våra jordnära bröder skulle gilla det, har jag ett minne av...
Eivor sa…
Jamen du minns de. De va på Yngves 30 års fest. Jag minns inte det "jag kände ljuset" Minns bara att han vinglade och påstod att han jobbade på Dramaten och var kändis. Han har nog aldrig blivit så misstrodd som då brorsan Jan skrattade åt honom. Men på ett snällt sätt... Ja, ja