Järngympa

Vissa dagar upplever jag som något som drar iväg, obemärkt. Lite som då en dunlätt fjäder flyter förbi vår brygga en sommarkväll då havet är kavlungt. Kanske är denna dag en sådan dag. Jag har ännu inte bestämt mig. Förra natten däremot, drog kulingen fram över tegelpannorna i villan där vi sover och hängrännorna smällde  som pistolskott. Det blev en orolig natt.

Senare på kvällen cyklade jag längs ännu isiga villagränder ner mot Östra hamnen. Några personer rörde sig i skymningen men i övrigt verkade de flesta vara inomhus.

Då klockan var 19.05 var jag äntligen vid replokalen vid St Görans kyrka.  Endast 5 minuter sen.  Mina sångarkollegor fnittrade glatt och jag kunde dra av mig vinterjackan och gå in i musikens värld. Vi sjunger direkt från notbladet melodier vi aldrig hört. Blixtsnabbt måste man bestämma toner, takter och melodier. Läsa dem så som tonsättaren bestämt. Man kan kalla det järngymnastik. Ett skapande som blir nytt varje gång vi sjunger tonerna.

Kanske det är en av orsakerna till att den här dagen ändå inte blev en dag som smög sig förbi som sjöfågelns fjäder vid havet.

Kommentarer

Kan hålla med.... du kan även hälsa Ann-Christine att vi tog ett ordentligt "pass" häromsistones...
Eivor sa…
Så ni i samma "pass" nu. Kul att du fortsätter!! Jag ska hälsa henne nästa onsdag.
Susy sa…
Tur att jag inte anmälde mig som alt då, jag skulle aldrig klara den hjärngympan!
Eivor sa…
hahah Fniss. Det är inte alltid vi gympar så bra heller. "fniss"