Mozartkonsert i Mariehamn

Vad: Wolfgang Amadeus Mozart
Var: St Görans kyrka, Mariehamn
När: onsdag 3 augusti
Vem: Siirkka-Liisa Kaakinen-Pilch, Finland, violin. Ieva Jokubaviciute, Litauen, piano,
Lillemor Grüssner, Åland, recitation
Marhällor: IIII


Lunchmusik i Mariehamns kyrka är riktigt populärt. Och då det handlar om Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) så är det ett säkert kort. För många av oss älskar och beundrar hans musik. Bekant är numera den så kallade ”Mozarteffekten.” En biprodukt av att lyssna på Mozartmusik sägs vara större intelligens, välbefinnande och harmoni. Vem vill inte bli badad i det? Tyvärr så sägs effekten inte vara så länge utan måste upprepas. Men det är ju ingen större plåga.

Innan musikerna kom in på scenen lästes några viktiga brev upp av Lillemor Grüssner. Brev som hade betydelse i Mozarts liv. Trots att många av oss tidigare bekantat oss med musikgeniet tillförde breven ändå en viktig dimension. Nämligen närhet och förståelse. Presentatören Barbro Sundback påminnde oss även om det lilla underbarnets stora ansvar för familjen. Han var den som drog in de stora pengarna. Inte undra på att han senare i livet slösade bort dem och ständigt var i behov av mer.

Tillbaka till dagens konsert. Ieva Jokubaviciute – en relativt liten kvinna - slog sig ned vid den stora svarta flygeln. Hon startade det första av de fyra olika soloverken med Rondo a-moll . Det gav effekt direkt ner i mitt hjärta. Fanns det någon i publiken som inte hört Rondo a-moll tidigare så minns du det nu. Ievas spelade med imponernade kraft och engeri men bemödade sig ändå att lägga in en personlighet i spelet.
Också Menuetten i D-dur griper tag i en. Plötsligt dyker toner upp som inte hör hemma i durtonaliteten. Det kallas kromatik och fungerar lite som små öronöppnare. Om nu någon skulle tappa koncentrationen. I det avslutande Adagio h-moll fylls jag åter av välbefinnande och lugn. Så här skall Mozart spelas.

Efter det följde Sonat för piano och violin C dur. Nu har Ieva med sig violonisten Sikka-LiisaKaainen-Pilch. Sonaten är ett mycket tidigt verk. Musiken formligen väller fram. Och det är två superskickliga, kvinnliga musiker vi lyssnar till. Även om jag tyckte att ljudbalansen mellan pianot och violinen inte fungerade helt ut. Pianot överröstade stråken vid fler tillfällen. Och småpratet mellan stråken och pianot kunde fått blomma ut än mer. Men ändå. Skön musik får också ha vissa krakeleringar. Mozarteffekten lever ändå kvar.


Eivor Lindström



Publicerad i Ålandstidningen 4 aug -011

Kommentarer