Kantele på rymmarstråt

CD En kantele på rymmarstråt av Stäni Steinbock

Stäni Steinbock. fotot från nätet.


Marhällor: IIII
Recensionen är publicerad i Ålandstidningen 8 nov -011


Stäni Steinbock från Godby Åland med rötterna i Nyland, Finland gav under året ut Cd skivan En Kantele på Rymmarstråt. På samtliga av de 23 spåren är det Stäni själv som komponerat musiken. Låtarna består till övervägande del av instrumentalt arrangerade melodier men har även ett vokalt inslag. Som redan avslöjas i albumtiteln så handlar det om kantelemusik. Lite kort kan berättas att stränginstrumentet kantele är Finlands nationalinstrumet som även har spelats i de Baltiska länderna kring Östersjön. Kantelen är ett mycket gammalt instrument och figurerar redan i Kalevala eposet. Från början hade den endast fem strängar men har under åren utvecklats till att spelas på 36-39 strängar.

Stäni har komponerat musiken för den 5- strängiga varianten. Det gör att melodierna inte heller är så komplicerade. Jordnära, folkliga och vardaglig stämningar går som en röd tråd genom CD:n även om Stänis musikaliska tankar då och då lyfter mot rymden. Rymdkalkonernas Återkomst - är en ovanligt fantasifull titel. Vad som menas får du själv fantisera om.

Trots musikens enkelhet finns både täta och genomarbetade arrangemang. Och det har inte heller sparats på instrument. Här samsas såväl stråkar, knäppinstrument som slagverk. Ett fylligt cellostråk ligger ofta med och skapar både karaktär och sinnlighet. Materialet varierar, som att i bluesen Pluus finns även långdragna snarkningar. Den vokala insatsen hittar vi på det avslutande spåret där Helka Elo på finska sjunger Väinön Pölyfööni (Väinös dammfön).

Stänis namngivning av sångerna ligger nära den mytiska poesin och i hans värld finns djuren närvarande både i metaforernas solkatter, gamla katter eller ilskna hundar och insekter. Musiken tar avstamp i olika genrer men inte konfliktfullt utan i ett modest samspel. Man hör western country, pop, Beatles, medeltida, östliga klanger och förstås nordiska folkvisetoner. Binnikemaskens klagan känns som en medeltida pastisch av John Dowland. Trots det, en av mina favoriter.

Trivsamt gungar också den stilla valsen En batteridriven havs-skurk framåt av Stänis skurkorgel, kantelen och Jonte Knifs klarinett. Solkatten bjuder på en trivsamt ös i westercountrystil. I Älsstrandssång målas med tjocka cellostråkar och maoutain dulcimer men som i mitt tycke tynger den första delen onödigt mycket. Dock avslutas det sirligt och lätt. Riktigt bra ändå för musiken är mycket vacker. Viss brist på variation finns i musikspåren då många av låtarna börjar i samma tonarter. Det behöver inte alltid vara negativt för då föds ett slags lugn över musiken. Och tillsammans med fina arrangemang och duktiga musiker får låtarna ändå ett personligt uttryck. Och...så gillade jag skarpt Sprutj-sång.


Eivor Lindström






Kommentarer

Någonting att hugga tänderna i eller ännu bättre att låna ett öra till.
:)) Har du CD:n?
Eivor sa…
Ja, du får den i födelsedagspresent. Grattis!
Roligt att artikeln finns på nätet nu! Jag lade en länk till den från min Reverbnationsida http://www.reverbnation.com/stanisteinbock också + citerade lite dit.
Eivor sa…
Bra:) Jag såg att artikel dök upp på nyligen recenserade böcker i Sverige. Det tycker jag är bra reklam:)
Anonym sa…
Väntar dräglande på Stänis postbrev. Rymmarståt invaderar kontinenten o Helsinki!
martti kedrin sa…
Varför blev jag anonym? För faan.
Eivor sa…
Önskar dig skön lyssning. Anonym? Man måste väja hur man presenterar sig in sändning av kommentaren:)
Haha! "Misstag äro möjliga, oftast mycket löjliga", sa min mångomtalade Mormor!

Martti köpte faktiskt tre CD av mej och fick därmed mängdrabatt!
Eivor sa…
Karln har ju riktigt bra smak..och du är snäll som ger mängdrabatt.