Frida


Frida Österberg
Vad: Konsert
Var: Ålands Musikinstitut
När: lördag 3 mars kl 19.00
Vem: Frida Österberg, mezzosopran, Patrik Komorowski, piano

Marhällor: llll



Med förväntan cyklade jag den korta sträckan fram mot Musikinstitutet. Från en björktopp hördes vårens första koltrast sjunga sin melodiska sång. Med det intrycket i örona sökte jag mig sedan in i konsertsalen.

Kvällens huvudartist var förstås mezzesopranen Frida Österberg från Mariehamn. Hon var tillbaka på Musikinstitutet där hon börjat sin röstskolning. Mer hemmaplan än så kan det inte bli dessutom omgiven av vänner och bekanta i publiken. Frida är trygg på scenen och utstrålar både skärpa och lugn.

Efter att pianisten Patrik Komorowski öppnat konserten med Overtyren Oiseaux tristes – Miroirs av Maurice Ravel mötte vi Frida i Va! Lasse couler mes larmes , Charlotte -Werther – Massenet. En känslosam sång med stora vokala svängningar.

Frida fyllde sedan på med tre sånger av Jean Sibelius, Flickan kom ifrån sin älsklingsmöte – Säv Säv Susa och Svarta Rosor. Dessa tre sånger finns ofta med på unga klassiska sångares konsertrepertoarer. Det är musik med stor kvalitet men som i mitt tycke kan bli lite väl pompöst och stelt. Ann-Sofi von Otter, Karita Mattila, Birgit Nilsson har dock alla sjungit dem med stor framgång. Frida sjunger med fint flöde, vackra röstutsmyckningar och attityd. Bland dessa tre satt Svarta Rosor bäst beträffande dynamik och röstkontroll.

Patrik Komorowski som är en varsam och skicklig pianist spelande Sibelius, Valse op. 24 nr 5 som mellanaktsmusik. Själv njöt jag extra av hans Ravel och Copin tolkningar.

Kvällens höjpunkt var då Frida sjöng Habanera ur Carmen av Bizet. Då operan Carmen hade premiär i Paris 1875 blev det skandal. Temat fri kärlek, svartsjuka och mord till en musik som upplevdes främmande var orsaken. Men skulle senare bli stor succé. Frida har redan gjort titelrollen i Carmen vid Oxford International Link festivalen. Hon har en personlighet och röst som passar. Fint vore att någon gång se henne i den operarollen. Här var Frida och Patriks scenkläder poetisk svarta och sammanbundna av den svarta flygeln. Endast Carmens ros lyste röd.

Underhållande blev det då Frida drog av sig sin svarta långklänning och därmed förvandlas till man. Det är inte ovanligt att mezzosopraner spelar ynglingar och män. Frida har glimten i ögat då hon gestaltar Pagen Cherumbino i Figaros Bröllop av Mozart och fortsätter sedan med Strauss prins Orlovsky ur Läderlappen. Publiken var förtjust och gav henne stormande applåder.

I extra numret Non piu mest, ur Rossinis Askungen glödde Fridas röst litet extra. Nog verkade hon gilla att åter få sjunga för hemmapublik.

Eivor Lindström  


Artikelpublicerad i tidnigen Åland 4.3 2012

           etar Carmen.er och egensinnig är hon en erotisk dröm för

Kommentarer

Jag önskar jag varit där :)
Eivor sa…
Du får passa på ngn annan gång:)