Ida Andersson och Andreas Nyberg


foto:Eivor Lindström. Ida vid pianot.

Recension från konsert i Mariehamns kyrka torsdag 19 juli. Publicerat i Ålandstidningen 21juli 2012. 




foto:Eivor Lindström. Andreas Nyberg



Åter samlades vi i St Görans kyrka för att lyssna till musik i en konsertserie med unga åländska musikstuderande. Vi hade därmed glädjen att få träffa pianisten Ida Andersson, och violinisten Andreas Nyberg. Ida hörde jag senast i en musikuppsättning om den kända åländska konsertpianisten Alie Lindberg som gavs på Ålands musikinstitut. Ida studerar just nu vid Den Konglige Danske Musikkonservatorium i Köpenham men har redan haft sin bachelorskonsert. Andreas åter, har spelat fiol sedan barnsben men studerar nu på masterprogrammet för symfoniskt orkesterspel på Musikhögskolan i Göteborg. Detta lovade gott för kvällens musikstund.

Det var Andreas som öppnade med Johann Sebastian Bach Prelude i E-dur ur Partita nr 3. Ida fyllde på med Allemande i D-dur. Därefter spelade Andreas Adagio i g-moll ur Partita nr 4. Jag kunde genast konstatera att Andreas fått en ny mognad och precision i sitt spel. Bachs komplicerade musikfigurer plockades fram ur fingrarna med skön elegans.
Ida som avslutade den första avdelningen med Courente i D-dur även den ur Partita nr 4 klarade även hon mycket bra av Bachs energiska musikstil. Hela Partitan är säkert ett utmärkt sätt att träna sitt fingerspel på. Man hör stigande och fallande toner till en dansande basgång. Intressant musik att lyssna till.

De två musikerna sammanstrålade sedan i Ludwig van Beethovens sonat för violin och piano ”Vårsonat” F-dur i fyra delar. Det här är en av Beethovens mest älskade sonater vid sidan av bland annat Månskenssonaten. I Vårsonaten öppnar Allegrot med violinens fylliga smäktande toner men som strax övergår till pianots drillande svarstoner. Dock har violinen en central och tongivande roll. Adagio moltos espressiva lätthet, bubblar och kvittar i en känsla av förälskelse. I Schertzos Allegro molto sprittar dansen för att slutligen musikaliskt fullbordas i Rondo: Allegro ma non troppo.

Beethoven som inspirerades av Mozartz sätt att komponera har i Vårsonaten mer jämställt pianot och violinens roll. Mozart lät ofta pianot ha en tongivande roll. Violinen ljuder kanske tydligare här men kompositionen har en skön helhet. Vi hör pianot som lämnar över till violinen, hur musikerna tar emot varandras fraseringar med elegans och känsla. Idas pianospel är begåvat och snyggt. En framgångsrik karriär är nog inom räckhåll.

Konserten avslutades med extranumret Meditation av fransmannen Jules Massenet ur operaran Thais. Denna opera blev snabbt en av 1900-talets populäraste, glömdes något men fick en renässans. Det här tillhör nog en violinists paradnummer. Magnifikt spelat av Andreas Nyberg.

Eivor Lindström

Kommentarer