Spelglädje på Stämman




Vad: Spelmansstämma
Var: Önningebymuséet
När: lördagen den 9 augusti kl 18.30
Ledare: Siv Ekström och Ida Kronholm

Marhällor: III

På gårdstunet intill Önningemuséets rödmyllade väggar spelades under lördagen folkmusik så stråkar och strängar vibrerade. Konserten hade föregåtts av ett ental minikurser, i spel och vissång. De musiker som deltog i kurserna spelade sedan med i konserten. Ett spontant program, alltså.

Kvartetten Lilla nyckelharpsorkestern - där Benita Muukonen och Barbro Wendt är mest kända- öppnade med nyskrivna Josefins dopvals av Roger Tallroth. En söt melodi som kunde textsättas. Nyckelharpans signifikanta stråktoner flödade skönt och vi lyssnade ytterligare till låten 1814 från Sörmland och Älvkarleby brudvals. Jag är uppriktigt glad att nyckelharpan spelas på Åland.
Under veckan har en spelkurs pågått på Kyrkogårdsö med både yngre och äldre deltagare. Naturligtvis var konserten på Önningeby ett slutmål. Här spelade gruppen Kantarelljakten, en glad och ivrig låt och Silvermedaljen som är mer melankolisk. Musikledaren för kursen hade skrivit de två låtarna.

Från Tyskland kommer Lothar Fuhrmann och han trakterade vihuela de mano – ett instrument som mest liknar en renässans gitarr. Men som enligt Lothar inte skall kallas gitarr. Trevlig bekantskapelse.
Så dök spelmännen Pia och Lars upp med fioler och spelade upp Polska i g-moll av Vilhelm Hedlund från Enviken i Dalarna. Sören Jansson anslöt sig i Bocksjöpolskan. Deras inslag var moget och välspelat.

Viktiga för konsertens helhet var systrarna Lydia och Francilia Eriksson på cello. Ihop med Ida Kronholm gav de musiken ett riktigt lyft. I Juniorvalen skriven av finländaren Tommi Asplund fanns ruffa upprepande cellostråkar. Idas fiolspel lade sedan på välljudande toner. Melodi med få, men viktiga toner, spelades av den stora gruppen. Pedagogiskt och kryddat i vår tids folkliga puls.

Men även en liten skedorkester hade uppstått under dagen. Kaffelatteskedar- var visst extra lämpliga. Ledare var Gerd Stenlid som även spelade på en slags reseorgel. Solostämman i skedorkestern hade flöjtspelaren Ingmar Eriksson. Här hördes irländska låtarna Corn pipe of the Carlifornia och Annes Reell. En glädjefylld liten uppvisning.

Åländska Kvinnfolk avslutade konserten med en knippe låtar från svenskfinland bland annat Artos engelska upptecknad av Valter Englund från Lappfjärd. Och allra sist kumlingebon Otto Silanders Vals från Kumlinge. Det fanns förstås flera duktiga musiker liksom nybörjare, som deltog i konserten. Här samarbetades det över åldrar och skicklighet. Den folkliga musikens kännetecken är främst glädje och känslor. Så tycker jag det skall vara.

Och precis som spelmän alltid har gjort så fortsatte buskspelandet efteråt och ett allspel var även påannonserat. Allspelet, där samtliga instrument spelar tillsammans, skapades enligt musiklitteraturen, en gång i tiden av åländske musikprofessorn Otto Andersson.

Eivor Lindström
Artikel är publicerad i Tidningen Åland 13 augusti 2012





Kommentarer