Prästö gravgård



Här ser man ett kulturlandskap på Prästö Åland. Den välbevarade långa och breda gräsvägen är byggd av ryska militärer under ockupationen av Åland 1809-1954,- ryska närvaron fanns dock på Åland och Finland ända till 1917 då Finland blev självständigt. Vägen leder till en naturkyrkogård där avlidna från Bomarsundsfästning ligger. I anslutning till fästningen fanns även ett större samhälle som hette Skarpans. Allt jämnades vid marken då de allierade anföll och bombade sönder hela fästningsområdet.

Bilderna är från en liten utflykt som jag och Toner gjorde och där kan man läsa mer från vårt besök.








Kommentarer

Nu är vår utflykt komplett!!
Jag önskar att fler kunde ha fått sett hasslarna i bakgrunden denna vackra höstdag. Bladen lyste och glänste som pressat guld från Tsarens skattkammare.
Eivor sa…
Det får ja instämma iD. et var en mycket bra metafor!. Nu har vi varit i Tsarens skattkammare.:)
Pettas sa…
Som pressat guld från tsarens tid, så fint uttryckt i kommentaren ovan. Det är fint att vandra på Prästö gravgård...historiens vingslag är påtagligt

Eivor sa…
håller med dig. Jag skäms att jag så ofta susar förbi med bilen utan att gå och vandra i området. Nu får det bli andra fasoner.
Anonym sa…
Väldigt fint! Jag blir sugen att fara dit i sommar.
Det är nog över 40 år sen som jag var dit. Gamla Vårdö färjan gick då och iland fick man vänta länge på den, så det var nog en sådan gång som jag gjorde ett besök.

Louise
Eivor sa…
Ja, det gjorde du säkert. Men vi var nog från Rangsby skola, på 8:n dit, men då var det övervuxet med gräs och å. Idag är helt annorlunda som man kan se.
Fint skrivet. Bomarsund är imponerande. Innan allt tog slut 1854 då 17.000 man och 70 fartyg drabbade samman, så levde och verkade två tusen ryska militärer och fästningsarbetare här. Planerna var att bygga tolv försvarstorn, sjukhus, befästa magasin och en stor kyrka. Alltihop skulle ha rymts i en tre kilometer lång cirkel och uppta 70 hektar.

Ett helt litet samhälle växte upp i området. Fästningsarbetarna plågades ofta av epidemier och många dog. På andra sidan sundet anlade man de här gravgårdarna på Prästö för de olika religioner som arbetarna tillhörde.

Området är precis som du skriver hänförande vackert vilket man kan se genom att gå den 5,5 km långa kulturstigen som startar vid gamla lotsstugan, numer Bomarsunds Museum. Stigen har informationsskyltar som ger inblickar i de olika platsernas historia. Den passerar den vackra tegelbyggnad som innehöll den ryska radiostationen (kallas Telegrafen), förbi grunderna av militärsjukhuset och därifrån vidare till begravningsplasterna.

Mest gravar är det över späda eller små barn men också en kvinna, en murare, en menig soldat, en kapten och en läkare är begravda här.

Först ligger den ortodoxa, sedan den romersk-katolska där Nikolaj ligger, som till fältväbel Krynlza vid militära arbetskompaniet N.o 4. Död den 9 augusti 1853 i en ålder av 4 år och en månad.

Nästa begravningsplats är den evangeliska, sedan kommer den gamla grekisk-ortodoxa. Även området utanför den nuvarande inhägnaden var begravningsplats och man kan ännu se och känna de upphöjningar i marken där begravningar skett och vid vilka det en gång stått enkla träkors.

Här finns graven över spädbarnet Timofej, son till menige Smirnov vid 7:e militärarbetskompaniet, död 1837, 6 månader gammal. Här är också Andrej Aktsynov, son till en ingenjörskapen, död 3 år gammal år 1835, begravd.
Eivor sa…
Jätte bra att du hittade till min blogg. Och vilken ny fin information du kom med. Och nu kan jag också titta in till din blogg. Vi hörs:)