Italiensk konsert

RECENSION
Publicerad i Tidningen Åland den 25 nov -13
MARHÄLLOR  I I I I

Ett förtydligande: Det föll bort en Marhälla vid publiceringen av min betygsättning av Italiensk konsert med Judit Deáki och Klas Edvall. Jag gav 4 st marhällor.

foto:Eivor Lindström


Vad: Italiensk konsert
Var: St:Görans kyrka Mariehamn
När: lördag 23 november kl 18.00
Vem: Judit Deáki, cembalo, Klas Edvall, cello.

Marhällor: IIII


Under novembermånad har Mariehamns kantorn/organisten Judit Deáki tillsammans med cellisten Klas Edvall, från Stockholm givit konserter både i Sunds och Finströms kyrkor. På lördagskvällen gavs den avslutande konserten i Mariehamns kyrka och då stod en vacker blå cembalo på plats framme i kyrkan. Det är Judit Deáki som spelade på den. Hon är en hängiven cembalist. Om cembalon kan man i litteratur läsa att instrumentet är mycket gammalt och hade sin storhetsperiod i barocken under 1600- och 1700 talet. Det var ett dyrt och svårskött instrument som företrädesvis spelades i privata salonger samt på offentliga platser där orgel saknades. I Sverige fick det sin renässans på 1900-talet.

Repertoaren som Judit Deáki och Klas Edvall spelade var helt italiensk och hade också titeln - Italiensk konsert.

Antonio Vivaldi (1678-1741) är i vår tid en mycket spelad och känd kompositör. Främst för verket De fyra årstiderna. Troligen ett av världens mest berömda klassiska verk.
Vi fick lyssna till Vivaldis Sonata RV 44 som består av fyra delar - långsamma och snabbare satser. Klas Edvall spelade oklanderligt, lite avklätt och elegant genom alla delarna. Musiken känns i largot – en långsam del - aningen sorgsen men med en vacker ton. Men övriga delar som är rörligare sprider mer energier. Judit följde på cembalon sprött och mjukt. De två instrumenten samsades dynamisk bra även om cembalon ibland var något återhållsam i förhållande till cellon.

Judit framförde sedan fyra sonater, Essercizio (övningar) av Domenico Scarlatti (1685-1757) på cembalo. Musiken har en lätt rasslande klang med mycket utsmyckningar som får mig att tänka på spetsar och komplicerade mönster. Fingrarna flyger och dansar fram över klaviaturen. Många sirliga toner måste hinnas med.
Det är skönt och avkopplande att lyssna till dessa spröda toner. Min favorit av de fyra sonaterna var den avslutande Essercizio 10 som har antydningar till den klassiska musik som uppstod efter barocken. Fina harmonier och många löpningar i tonerna och en klar karaktär i kompositionen. Judit Deáki spelade hela tiden inlevelsefullt och koncentrerat.
Konserten avslutades med Vivaldis Sonata RV 42 som består av Preludio, Allemana, Sarabanda och Giga. I Preludiet tyckte jag mig känna igen tonspråk som finns i Vivaldis Årstiderna. I Sarabanden fanns många drillar och Klas spelade med dynamisk och stabil stråke. Cembalon och cellon befann sig i fint samspel med varandra genom alla delarna. Den avslutande Giga spelades snabbt och glädjefullt och var ett fint exempel på hur det kunde låta om den svängiga sen-barockmusiken.





Kommentarer

Du kan få en recension att låta som poesi, tammetusan! Många av orden förstår jag mig inte på, men man kan förstå att du har lyssnat på något väldigt fint. Fina är också musikerna på bilden!
Eivor sa…
TAck, krafs, krafs med foten:) Och fotot är från Indigo efter konserten, jag tappade ju kyrkans bilder. Men jag var nöjd med fotot.

Jo, om man ska skriva poesi så är det bra att ha musik som inspiration. så är det nog.