Krönika-Eivor


 Junikrönika
av Eivor Lindström
Publicerad i Ålandstidningen 14juni


Det är lätt att bli både romantisk och nostalgisk den här årstiden då vi passerat pingsten och närmar oss midsommar. Blomningen av vilda och odlade blommor tar fart och vi hinner knappt med i alla omskyltningar som naturen förser oss med. För ännu ser vi syreners lila och vita blommor, vi låter oss häpna över gullregnets honunggula blomning och vi kan drömskt betrakta lupinernas blå och rosa spiror som tränger upp ur diken och i trädgårdar. På ängar och i backar med lagom skugga kunde man nyss också dofta sig fram till liljekonvaljens vita pyttesmå klockor. Ja, försommaren är formidabelt väl utrustad med de ädlaste dofter man kan önska sig. Årets kanske vackraste tid är inte endast en visuell upplevelse den bär även dofters magi med sig. Dofter vi vill bära med oss året om. En önskan mänskligheten under alla tider försökt att efterlikna.

Med fantastiska resultat - men kanske inte helt perfekta - har parfymindustrin, främst i Frankrike och Italien gjort dofter till en drömfabrik. Man har lagt ned ofantliga penningbelopp på att kemiskt forska i laboratorium efter ultimativa dofter - för att sedan genom reklam och psykologi särskilt vädja till kvinnors behov av lyx och flärd. Men även män är målgrupper, de uppvaktar ju kvinnorna med parfymer, och använder också själva. Tillverkarna har lyckats stort, det är sant. Men, trots Calvin Kleins jasmindoftande Eternety, den fruktiga Eeu de Givenchys eller Nina Riccis friska gourmandparfymer, som frestar med doft av tomat, så saknas något. I alla fall efter att parfymen suttit på människokroppen en stund. Eteriskaoljor är ju flyktiga, behöver också vara det. Och då parfymerna efter att en tid bott in sig i en damklänning, en scarf eller i skjortkragen på en välsmord herre, så förändras dofterna. De blir fadda och påträngande och behöver förbättras. Lyxen behöver en puff framåt, så att säga.

Parfymkreatörer strävar ständigt efter nya köpargument och drar sig inte för att blanda in både urin och dynga. Man vädjar då till vår reptilhjärna som förväntas reagera instinktivt och närapå djuriskt. Man köper, både dyrt och billigt. Min ungdoms populära parfym Mysk lär ska utvunnits ur testiklarna på myskoxar. Inte helt tilltalande. Nog tvekade jag och väninnorna att använda den efter att ha förstått varifrån doften kom. Men vi blundade för insikten och fortsatte att dutta på den. Idag tillverkas Mysken liksom många andra parfymer på syntetisk väg.

Nutidens mest kända och mytomspunna parfym är Chanel No 5 som togs fram av Coco Chanell redan år 1921. Filmstjärnan Marilyn Monroe som hade god tilltro till den parfymen fick 1953 frågan vad hon sov i om nätterna; ”två droppar Chanel No 5” var svaret.

Men åter till junimånad, romantikernas högsäsong. Du kan dofta, betrakta allt vackert, lyssna på fågelsång och tänka nya tankar. Bedåras av ljus och skuggor. Man borde kanske som Jeremia i Tröstlösa skrev i sin lilla visa”inte sova när natten faller på...” eller så ser man till att vara ledig om dagarna. Juni är en tid att betrakta naturen, men också att lyssna på musik. Det kan vara visor av Evert Taube, om Rönnerdahl med blomsterkransen i håret, och Så skimrande var aldrig havet. Eller kanske en kärleksballad av Melissa Horn och Lars Winnerbäck, Edith Piaf berör också. Kate Bush med Moment of Plesures får romantikern att må bra. Musik av Beethoven, Bach och Mozart är perfekt liksom Erik Saties, flyktiga minimalismen i Gymnopédias. Men det räcker inte för den nostalgiske. Jag går helst ut en morgon i juni efter att regnet nyss fallit - inte för att plocka sniglar - utan för att andas in väldoft och lyssna till fågelkvitter. Det är nämligen den bästa dosen vardagslycka.






Kommentarer