Magnus-Maria

Dethär är den oredigerade texten från min musikrecension av Magnus-Maria på Alandica den 15 juli. Texten har publicerats i tidningen Åland den 17 juli.



Vad: Opera. Magnus-Maria
Var: Alandica, stora salen
När: tisdagen den 15 juli kl 19.00
Vem: Libretto: Katarina Gäddnäs
Musik: Karólína Eiríksdóttir.
Regi: Suzanne Osten.
I rollerna: Hillevi Berg Niska, Andrea Björkholm , Lisa Fornhammar, Maria Johansson, Ásgerður Júníusdóttir, Therese Karlsson, Annika Sjölund, Frida Josefin Österberg
Dramaturgi: Ann-Sofie Bárány
Koreografi: Soledad Howe
Dirigent: Anna-Maria Helsing
Scenografi: Maria Antman
Ljus: Mari Agge
Dräktdesign: Minna Palmqvist
Maskdesign: Daniela Krestelica
Fotografi: Tiina Tahvanainen
Repetitör: Patrik Komorowski

Marhällor: 4 st

foto: Eivor Lindström. Suzanne Osten
vid Svenska Konsulatet i Mariehamn
Operan Magnus-Maria är unik då den vokalt är komponerad enbart för kvinnoröster samt att kompositören också är kvinna. Magnus-Maria är inte heller någon traditionell opera utan mer en musikdramatisk föreställning i en akt. Vi hör och ser åtta sångare/skådespelare som samtliga agerar som Magnus-Maria. Eller i andra roller. Dramats Magnus, skådespelaren Andrea Björkholm befinner sig ständigt på scenen tillsammans sångerskorna. Handlingen sker snabbt, intensivt, lidelsefullt och ibland med stor ilska. Regissören Suzanne Osten arbetar inkluderande och de medverkande har flitigt deltagit i skapandet av operan. Till detta kommer operans musik.

Isländska kompositören Károlína Eíriksdóttir är den som under relativt kort tid skrivit musiken till Katarina Gäddnäs libretto. Musikaliskt formas operan i en klassisk musikdräkt med inslag av psalmer, folkmusik och operaslingor. I dessa läggen friläggs Gäddnäs poetiska textrader och förhöjer musiken. Men musiken är mer än så, för vi hör också atonala sekvenser med talsångsång och obekväma ackord. Kompositören följer i stort sett scenernas uppbyggnad och speglar på så sätt det könsradikala något intrikata budskapet.

De agerande kvinnorna sjunger flerstämmigt med starka röster eller i korta solistiska inslag, då handlingen så kräver. Melodierna är ofta krävande både för altar och sopraner, men de rutinerade sångerskorna klarade mycket bra av den utmaningen. Maria Johansson Josephssons röst och agerande lyfte ofta ensemblen och Annika Sjölund visade stor inlevelse och styrka bland annat i rollen som präst. Hennes röst är enormt stor - och vacker. Frida Österbergs fräscha och intensiva mezzosopran lyste och hon rörde sig också ledigt på scenen. Men samtliga sångerskor imponerande stort. Tokrolig var kvinnornas gestaltning av getkören.

mezzosopranen Frida Österberg vid Svenska Konsulatet 2014
Musik som bryter mot lyssnares ”normala” musikbruk kan vara upplyftande men även jobbigt att ta till sig. Jag upplevde det som både och. Att då en stund få vila öronen i folkliga toner, som då dirigenten Anna-Maria Helsing hoppar in på scenen med fiolen och spelar en åboländsk polska var lyckat. Nyckelharpan och fiolen var ju också en av orsakerna till att historiska Maria blev mannen Magnus. Inbrytningen av psalmsång och dansanta stråkar var också mycket viktiga för helheten. Spännande var inslaget med blinkningar åt Mozartarian Nattens drottning.

Föreställningen avslutades med en kort kammarmusikkonsert för stråkar och slagverk. Ett strikt hållet stråkarrangemang i avmätta rörelser till slagverkarens rytmiska slag. Skickligt spelat av den lilla orkestern. Men ett rätt vemodigt avslut på operan. Magnus-Maria är en prestigefylld och kompromisslös skapelse i såväl musik som dramatik. Möjligen svårsmält för en ovan lyssnare. Men Magnus-Maria är ett konstverk man minns och som också kan attrahera en kräsen storstadspublik.


foto:Eivor Lindström. Maria Johansson Josepsson, Svenska Konsulatet i Mariehamn

Kommentarer