Klippa gräs

Min septemberkrönika publicerad i Tidningen Åland. 



Man ser dem allt oftare sommartid, ser hur de ljudlöst rullar runt på gårdarna, som små rultiga grisar. Ibland stöter de mot en vägg, backar och rullar iväg. Rundar en blomrabatt och nosar sedan vidare i någon lämplig riktning. Efter några timmar har nosandet och rullandet givit resultat: gräsmattan är nyklippt – nästan snaggad. Det är förstås gräsklipparroboten jag försöker beskriva.

Från att ha betraktats som rena rama science fiktion har den blivit en del av mångas vardag. På Åland också snabbt en succé. Ofta ges den fantasifulla smeknamn som ”Klipparn” ”Bamse” ”James” eller ”Afrodite”. För gräsklipparroboten är en arbetsbefriande skapelse att jämföras med tvätt- och diskmaskinerna. Då var det främst kvinnan som befriades – nu är det mannen. Visst, det uppfanns snabbt åkgräsklippare – också bra för äldre och handikappade. Men en robot är ju ändå ett strå vassare. Då gör någon annan jobbet.

Uppfinningen av gräsklipparroboten gjordes antagligen av en man med erfarenhet av att vandra fram och tillbaka i trädgården, ditjagad av sitt dåliga samvete, eller hustrun. Så går han där i trädgården genompyrd av bensinångor, flugor och sniglar. Humöret är på noll. Men nöden är som bekant uppfinningarnas moder. Japp! En gräsklipparrobot är vad mänskligheten behöver. Och så blev det.

Robotarnas uppkomst i trädgården förändrar förstås brukarnas syn på hur en trädgård egentligen kan se ut. För trädgården måste ju utrustas med tillhörande infrastruktur för att få roboten att arbeta. Elkablar grävs ned längs klippytorna och hindrande föremål avlägsnas. Den praktiske ser förstås till att ha kvadratiska ytor och få träd och buskar kvar i gräsmatten. Därför är funktionella trädgårdar med millimeterkort gräs i klass med en golfgreen, tecknet på att roboten har flyttat in hos familjen.

Fler befrielserobotar i vardagen kommer troligen snart. För alla maskiner som befriar oss från trista vardagssysslor är i grunden attraktiva. Trots att män och kvinnor i våra dagar delar mer på hushållsarbetet så finns det ändå – konstigt nog - plats för flera arbetsrobotar.

Att robotar under många år använts inom industrier är känt. De har tagit bort många trista och farliga arbetsmoment men även minskat behovet av människohänder. Att tillverka hushållsmaskiner för hemmabruk är i sig inget hot mot välfärden, de skapar istället jobb. Men arbetstillfällena minskar och kommer fortsätta minska, säger många experter. Orsaken är digitaliseringens framfart med framtagandet av allt kraftfullare och smartare datorer. Snart rullar förarlösa bilar på våra gator – de finns redan i drift i Kalifornien - en angenäm tanke för många. Då kan ju den morgontrötte få en extra tupplur, äta morgonmålet eller läsa morgontidningen i bilen. Bilen utrustas säkert med ett litet kylskåp, kaffekokare eller egen bar. Själv tycker jag det redan finns nog av halvsovande bilister i trafiken (men det är en annan diskussion).

Digitaliseringen skapar absolut många spännande möjligheter men också nackdelar för mänskligheten. Var skall jobben finnas om maskinerna kan göra allt från att köra bilar till att sköta bokföringen. Hur ska våra barn och barnbarn få möjlighet till arbete och bra försörjning i framtiden? Kommer vi att få ett ännu tydligare A och B lag av människor i världen. De som lever i överflöd, lever gott och förfärligt många som har ett liv helt beroende av andras välvilja.

Därför både fascineras och förfäras jag av digitaliseringens framfart. Allt sker så enormt fort nu. Vart försvinner all hantverks- och berättad kunskap som funnits i tusentals år då livet alltmer styrs av appar och maskiner? Blir vi alla lydiga konsumenter som byter iPhoner och bilar vartefter som nya märken lanseras. Eller kommer det nya generationer som lärt sig genomskåda och tvivla på vårt oändliga behov av nya maskiner. Låt oss hoppas det.












Kommentarer