Lupinflykt

Att det är bättre på andrasidan staketet är uppenbart då det gäller mina inplanterade lupiner. Jag köpte frö och drog upp några som sedan växte och prydde rabatterna. Ända till de började leta sig ut i världen ut till grönområdet bakom staketet. Men de har ändå inte lämnat mig ur sikte.


Denna invasiva växt som invandrat från Amerika - massor i Canada -  och som de flesta av oss älskar att se breda ut sig i dikesrenarna och över vallar och slätter medan  andra tittar med skepsis på dem då man vet hur osköna de bruna frökapslarna är efter ett slaskigt regn. Dessutom har lupinerna pålrötter som drar djupt ned i jorden. Ett ogräs på många sätt och vis.





Mina har valt att bli kommunaliserade då de ju försörjer sig av stadens marker Det var inget tvångsomhändertagande utan snarare en överlevnadsinstinkt hos de vackert rosa och blåvita varianterna. Med högre PH i jorden behåller blommorna sina olika färger medan de sura jordarna är utmärkta för den mörkblå.  Men jag väntar varje år på deras blomning.




Kommentarer

Pettas sa…
Lupiner är ett väldigt vackert "ogräs".
De drar gärna iväg på egna vägar, svåra att utrota men....so what.
Ett tag och så är den här tiden över för i år igen. Vi har dem hemma i sluttningen, i dikena, hos grannen (våra har utvandrat dit). Visst är frökapseltiden mindre vacker, men den hör ju också till. Knäppandet när fröna skjuts ut är också fint på något sätt.
Härliga - men riktiga knäppgökar :)