Det knackade på dörren


























En lätt desperat knackning på grovkökets ytterdörr väckte upp mig från min halvdvala som jag befunnit mig i idag. Darwin gav genast skall och rusade dit.
Utanför stod en ynklig yngre man i slitna kläder och glodde. Han väntade tålmodigt tills jag öppna dörren på halv glänt. Innan jag gjorde det hade jag förstås beslutat mig för att inte inleda någon konversation med mannen.
Mannen var inte särskild snygg och skulle han varit attraktiv hade det inte gjort någon skillnad. Han bar en sliten rock och över axen hängde en ryggsäck. Kanske är han från Rumänien, eller Bulgarien - inte från Estland i alla fall.
Mannen glodde ännu intensivare och Darwin skällde ännu högre.
Då vred jag om vredet på låset
Strax kom en hand fram med en brun lortig kartongbit.

Tänk om den där mannen går hem till mamma. Då öppnar hon direkt och köper alla dåliga teckningar och fula bilder som han bär i den lortiga ryggsäcken. Allt det där tänkte jag innan jag drog efter andan.

- Nej, du får inte komma in, sade jag bestämt. Så bestämt som damer i min ålder som är ensamma hemma gör. Jag såg direkt att mannens ögon ändrade färg. Inte ett ord sade han till sitt försvar.
Stum. Nej det tror jag inte på.
Men han förstod inte svenska. Det är jag säker på. Då är det lättare att spela stum.

Darwin ylade och skällde för han ville ju så gärna hälsa på tiggaren. Men dörren blev stängd.
Genom köksfönstret såg jag hur han rörde sig fram mot grannen som var på tillfälligt besök i sitt skilsmässohus. Efter en stund såg jag mannen och ryggsäcken guppande försvinna nedför gatan.

Det känns ändå inte bra.



Kommentarer

Jaha... Nu är de i stan...
Pettas sa…
Antagligen är mannen en fattig jöns, utnyttjad av en hallick som sitter i en blänkande merca. Vi har haft dem här också för några år sedan, så vi vet hur det kan gå till
Det känns inte bra, nej. Förstår fullständigt hur du känner det
Eivor sa…
Tiggeri i hemmet känns väl närgånget. Gatan är mer neutral.
Men jag så ingen väntande bil. Han verkade helt ensam.
Anonym sa…
Dom kommer ofta i grupp och betar av orter mellan olika bussturer. Dom har med sig en lapp där det står att dom är studerande eller handikappade el dyl.
Det är klart att dom är fattiga, men om dom får pengarna det har jag ingen koll på. I vilket fall så har jag en ansenlig bunt med teckningar som har kostat runt 100 kr vardera, detta pga. av medlidande.
Ibland kommer dom på vintern och är blåfrusna, så vad gör man, jo man köper teckning så att dom kan köpa sej ett mål mat.
Jag tror faktiskt inte man behöver vara rädd för dom för det sista dom vill är att polisen ska komma, därför att det det är olagligt med försäljning vid dörrar utan redovisning, men släpp aldrig in dom!

Louise
Eivor sa…

Bra beskrivning:) Nja, jag inleder nog ingen konversation med dörrbettlarna. Det är lättare att stänga dörren. Man kan ändå aldrig mätta alla hungriga magar eller trösta alla olyckliga.
Tyvärr. Men du ska ha heder för att du delar med dig.
Susy sa…
Kanske man skulle ge dem en macka!
Eivor sa…
Utanför på altanen i så fall. Stackare.