Kristina Lugn och Drottning Silvia

Jag brukar titta på Nobelfestligheterna nästan varje år. I år hann jag titta på prisutdelningen och riktigt mycket av Nobelmiddagen. Som vanligt bjöds under prisutdelningen på de bästa som Sverige har att erbjuda av nya unga klassiska solister och musiker. I år en ung sopransolist som sjöng en komposition ur "Rucklarens väg" av Stravinsky. Hon ägde verkligen en klar och briljant stämma. Och Debussy är inte illa att höra i direktsändning heller. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att Nobelfesterna ges med allt kortare tidsintervaller, kanske för att melodifestivalerna numer går närapå omlott med Nobel. Säkra programkort måste köras om och om igen. Publiken är visst både lättlurad och lättroad. Det är även jag.
Apropå Nobelsfesten så fanns det två drottningar i år: den ena drottning Silvia och den andra Kristina Lugn. De är ungefär i samma ålder. Men med så olika sätt att se på sig själva. Silvia hon går flitigt till plastikkirurger medan Kristina låter det röda håret hänga ned över halva ansiktet och försöker le förföriskt. Jag vet inte vad herrarna tycker? Drottningens plastikkirurg är säkert både aidstestad och kollad i fångregistret. Om han alls arbetar i Sverige. I år hade Silvia i mitt tycke köpt in sig på en bra kirurg för hon såg nästan lika ung ut som döttrarna. Inte så dåligt. Det brukar till slut vara endast händerna som avslöjar den sanna åldern.

Men Kristina Lugn då som inte brytt sig om att köpa pålägg till tänderna utan ler med nikotingula överanvända brödsmulare. Hur vågar hon då? Jag kan inte fråga henne men hon har jobbat sig till en ikonstatus inom litteraturen som hon troligen vill behålla. Där är det orden inte ytan som är det viktigaste. Hon är originalet, medan drottningen gör en cover på sig själv,
år efter år. Där prioriteras yta inte innehållet.

Kommentarer