Orgelfestival Sunds kyrka

Var? Sunds kyrka
När? Onsdagen den 26 juni kl 20.00
Vem? Mari-Liis Uibo, violin. Heiki Mätlik, klassisk gitarr. Andres Uibo, orgel. Samtliga från Tallin, Estland.
Presentatör: Erland Mattsson

Fyra marhällor

Under torsdagen fortsatte orgelfestivalen med att musikerna Mari-Liis Uibo, violin, Andres Uibo, orgel och Heiki Mätlik, klassisk gitarr, spelade i Sunds kyrka. Samtliga från Estland. De hade både Johann Sebastian Bach och Arvo Pärt i programtablån. Spännande! Orgelmusikgiganten Bach är förstås ett säkert kort i leken. Men det är även Arvo Pärt. Och det är nästan en naturlag att estländska musiker spelar Arvo Pärt vid utlandsturnéer. Nästan lika självklart som Sibelius hos finländare. För denne man född 1935 har lyckats att skapa sig ett världsnamn redan under sin levnad. Meditativt, minimalistiskt, vackert, nyskapande. Så tänker jag om honom. Sin like har han endast i Erik Satie som förde in vardagsljud från människa och natur i musiken. Hos Arvo Pärt är det naturen som jag finner är hans inspirationskälla, som han filtrerar sina idéer genom. Men med ideal ned i tiderna till den gregorianska musiken.

Och man kan inte klaga på musikernas förmåga att spela och tolka Pärts kompositioner. I Spegel i en spegel (violin och orgel) leder violinen och orgeln musiken genom snirklig och sparsmakad tonalitet. Musiken lever - det gör även tystnaden. Den endast adertonårige unge Mari-Liis, håller en fyllig, ren och säker stråkföring överlag. Och samarbetet stråk och orgel fungerade utmärkt. Organisten spelade både konstnärligt och med stilkänsla. Dock finner jag tillfällen då jag upplevde hans hand en aning tung och kantig. Så saknade jag även bitvis lättheten i slutfugan.

Originellt är det att höra orgel och gitarr klinga tillsammans. Gitarristen Heiki Mätlik behärskar förvisso sitt instrument. Och märkvärdigt nog så samsades mestadels gitarrens knäppande med orgeln. Men det gällde för orgeln att ha rätt volym i piporna. I Pärts Fratres – munkbröderna - med latinamerikanska toner skapades en förtätad stämning . Mästerligt. Men att sammanföra Andres Uibos kompositioner med Pärts är ett vågspel. Uibos kompositioner liknar till viss del Pärts. Teoretiskt är det rätt tänkt men det fungerade inte alltid i praktiken. Uibos tar ut svängarna mer, bygger in det sparsmakade i tonala barriärer. Det blir till en nackdel för verket. Som att det i ”New Jerusalem” (gitarr o orgel) ligger en bordunton och dränker gitarrens knäppningar.

Men det var ändå en njutbar konsert. Och för den som gillar meditativa stämningar var programmet en fullträff. För andra åter som önskat mer puls och rytm – något trög. Därför blev kvällens avslutande g-moll fuga av Bach, då orgelluckorna öppnades fullt ut, till en befriande känsla. Och extranumret, Bachs Air som musikerna bjöd på, förde oss ända upp i himlen.


Eivor Lindström

Kommentarer