Visor så in i Norden

Var? Västra Bergen, Kumlinge
När? Lördagen den 5 juni kl 13.00
Vem? Livning, Mikael Engblom, Jalle & Stig, Karin Inggården, Dur-rackarna Tomas Ek, Yonder, Lars Anders Johansson band.
Samtalsledare: Bettina Sågbom-Ek

Tre marhällor


Det blåste friska nordliga vindar över Delet och Västra Bergen under lördagen. Festivalpubliken drog kläderna tätare kring sig men satt ändå stadigt kvar på stolarna. Vad gör man inte för att lyssna till levande musik! Och det fanns mängder av visor och musik att ta in. Först ut var Livning som är Pia Lassas och Bengt Malmberg. Bengt skriver finurliga och trevliga visor på Enklingedialekt. Och han kan vara både berättande och lyrisk i sitt skapande. Som i ”Skutkalas” och ”Polka över dikesren”. Andra lokala förmågor var folkmusikerna Jalle & Stig och trubaduren Mikael Englom.

Även om vinden drösar in i konsertsalen brassar och värmer solen. Då Karin Inggården, ung singer/songwriter från Mariefred tar upp gitarren och slår täta rytmiska bluesackord. Då gnistrar det till. Hennes text och musik är både fysisk och varm liksom rösten. I låten ”Pressure” finns äkthet, nerv och inlevelse. Och så bra hon sjunger!

Det blåser fortfarande över bergen då åländska Dur-rackarna fyller hela den lilla inbyggda scenen. Här hänger publiken med, klappar i händerna, stampar med fötterna. Musikgruppen leker sig fram och sjunger tekniskt fint och har mestadels rent klingande stämsång. Jag föll för Stäni Stenbocks avslutande drivna solo i en Paul Macarty låt.

Efter pausen inleder radiojournalisten Tomas Ek, Finland nästa avdelning. Han hälsar ålänningarna med en finsk visa av något slag. Och där fastnar hans program – i något slags språkpolitiskt budskap. Oklart vad han ville. Synd eftersom han har duktiga musiker med i bandet och själv äger en fyllig, sober sångarröst.

Då Yonder inleder känns vinden pinande kall och Västra Bergen har förvandlats till ett draghål. Havet brusar och sprakar. En ödslig känsla infinner sig i mordballaden av amerikansk härkomst. Sångare sjunger på engelska men den inkännande musiken når ändå fram. Liksom hans personlighet. För mig blir kvällen största behållning ändå Lars Anders Johansson band från Uppsala. Pukinfluerad visa, kan det vara något det? Javisst, snabba trumhandslag, gitarrer och bas placerar och fokuserar musiken. Även i Lars Anders tonsatta Erik Axel Karlfelt dikter. Vars episka textform ändå når fram med tydlig diktion och säker tonplacering. En artist på kommande!

Detta år har arrangörerna arbetat mycket med att få en intressant och spännande form. Det lyckades riktigt bra – men inte fullt ut. Då YLE-kändisen Bettina intervjuar artisterna blir det för mycket ”soff- TV” känsla. Onödigt. Då Kumlinge natur, kultur och människor mer än väl räcker till själva! Men, säg inte att ”nordan går ned till kvällen”…

Kommentarer