innomhusodlare

Förra hösten då jag rensade en paprika till min kycklinggryta fick jag ett infall och sparade några fröer. Insprierad av ett radioprogram jag lyssnat till på Pr 1. Lite generad mindes jag  vitsen från sjuttiotalet om  invandrare från medelhavet som bröt upp parkettgolvet för potatisodling. Det påstående var självklart både dumt om elakt.

Men jag lade i alla fall fröerna i en höstvissen pelargonkruka och glömde dem. Strax före jul förde jag äntligen bort  de skraltiga pelargonierna och upptäckte då ett par spirande plantor.

Några dagar senare planterade jag dem i en kruka. Den ena plantan dog - antagligen på grund av drag. Den andra började växa med god kraft.

Plantan var resultatet av fröerna jag gömde i krukan på hösten. Och just nu så växer den så det knakar. Och det gör även pakrika frukten. Det är riktigt inspirerande med liv som växer.

Kommentarer

Pettas sa…
Paprika är inte alltid så lätt att odla, så du får nog räkna dig till dem som har gröna fingrar!
Jättefin planta!
Eivor sa…
Ja, plantan är jättefin, och jag hoppas verkligen att mina gröna fingrar håller i sig. Det är så spännande och tack för din uppmuntran!