På lördagen hade jag min lagvigda att pulsa ut i snön och hämta granris till vår julkrans. Visst, älskling (tyckte jag att han sa) och så åkte han iväg med bilen. Han återvände med kvistarna - de var bara att sträcka litet på armarna så nådde han till granen, påstod han. Praktiskt då marken var full av snö. Så började jag mitt jobb. Till saken hör att jag aldrig tidigare bundit grankrans. Nå det gick någorlunda bra ända till kvistarna tog slut. Då måste också jag ut i snön. Bakom vårt staket står en fin gran. Den fick duga.
Nu var skapande processen i gång och nästa dag var det som en osynblig hand styrde mig till skåpet med garner. Måste bara göra något. Liksom för att bevisa för mig själv att jag ännu kan. Det blev den röda mössan.
Kommentarer
Du kan ju!:D
Mössan är också fin, men en sån vill jag inte ha för mössor hålls inte på min skalle!
Men flygarmössor kan jag rekommendera, de står sig väl i vinden.
Och så kom ju den nya bostaden in i bilden också.Ha det gott!
Ni reser alltså iväg någongstans ...får hoppas att ni inte planerat för flyg för de värkar döfött. Men än går ju båtarna.
Ha det gott själv!