Medan jag inget gör



På lördagen hade jag min lagvigda att pulsa ut i snön och hämta granris till vår julkrans. Visst, älskling (tyckte jag att han sa) och så åkte han iväg med bilen. Han återvände med kvistarna - de var bara att sträcka litet på armarna så nådde han till granen, påstod han. Praktiskt då marken var full av snö. Så började jag mitt jobb. Till saken hör att jag aldrig tidigare bundit grankrans. Nå det gick någorlunda bra ända till kvistarna tog slut. Då måste också jag ut i snön. Bakom vårt staket står en fin gran. Den fick duga.

Nu var skapande processen i gång och nästa dag var det som en osynblig hand styrde mig till skåpet med garner. Måste bara göra något. Liksom för att bevisa för mig själv att jag ännu kan. Det blev den röda mössan.

Kommentarer

Pettas sa…
Både mössa och krans blev fina!
Du kan ju!:D
Just nu är jag mest imponerad av pulsandet och mössan! Det var som tusan!
Eivor sa…
Nåja. Båda pryder sina platser där de sitter:)
Susy sa…
Kransen är himla snygg, bör anlita dej till nästa år tror jag :)
Mössan är också fin, men en sån vill jag inte ha för mössor hålls inte på min skalle!
Eivor sa…
Tack, tack, Jag skall leta rätt på en snygg gran i tid:) Mössan är det lite Prusiluska hatt över,börjar ju bli till åren.
Men flygarmössor kan jag rekommendera, de står sig väl i vinden.
Vad fina! visst är det roligt att binda krans.jag hoppar över det i år, vet inte varför men antagligen för att vi reser bort över julen.
Och så kom ju den nya bostaden in i bilden också.Ha det gott!
Eivor sa…
Ja, de känns skönt att arbeta med händerna i bland.
Ni reser alltså iväg någongstans ...får hoppas att ni inte planerat för flyg för de värkar döfött. Men än går ju båtarna.


Ha det gott själv!