Till Nobels ära

fotot hämtat fr webben

Hängde vid Tv:n halva dagen och hela kvällen under lördagen. Jag ville inte missa Nobeldagen. Det bästa var prisutdelningsseremonien i Konserthuset med härlig musik att njuta av.

Sedan följde banketten i Blå Hallen. Det offentliga brukar i samband med Nobel inte vara särkilt känslomässigt och privat. Men i år fanns  tårar och förmodligen äkta glädje med. Då tänker jag på avlidna pristagarens fru Claudia Steinmans melankoli och Tomas Tranströmmers flyktiga leende under den högtidliga utdelningen. Att Tomas Tranströmmer senare lyfte på locket till förrättsskålen inför tittarna var ett charmigt sätt att fastna med fingrarna i syltburken. Men jag var inte lika förtjust i bankettens program. Det var plottrigt och musiken var inte så "stor". Tråkade ut mig. Tomas fru läste dock gripande några diktrader under det tal hon läste istället för sin prisbelönte make:

" Trött på alla som kommer med ord, ord, ord men inget språk / for jag till den snötäckta ön. / Det vilda har inga ord. / De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll! / Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön. / Språk men inga ord.”  av Tomas Tranströmmer