En smörgås vill nog ha
en stillsam kniv
att breda över smöret
Inte skaft av hårt och
iskallt stål
Vill ha en kniv som duttar mjukt
och ler med träets ädla
ådring
Men i mitt hus är
träsmörkniven sönderdiskad nött och använd
Ute växer en syrenberså
mot höjden
Ingen punsch har druckits
där på länge, ingen sång har sjungits
Regnet fyllde
vattentunnan
Grenar fermenterades av
fukt och vind En doft
av längtan dröjer ändå
kvar
Dags att klippa ned vår
lövskogssal Att beskära till föryngring
Att förpuppas under vass
behandling
Smörknivsämnen från
syrener fyllde ytan mellan
stubbarna och
hagtornshäcken
Så jag prövade den svåra
konsten ett tälja till en kniv
Därför ligger nu i lådan
för bestick en liten träbit med aning av en doft
Eteriskt svaga pustar från syreners vita blommor
hänger ännu kvar
Och med träets
åldersringar spjälkta ned på längden
Till att brukas som en
smörkniv
Mjuk att hålla i min hand
Eivor Lindström
Kommentarer
Utan att smöra alldeles för mycket måste jag säga att den ser bra ut.