Hannah Nordbergs konsert

Recension

Vad: Toner i Vintern, en konsert till förmån för Ålands Cancerförening

Var: Vårdö skola

När: lördagen den 2 februari kl 20.00

Vem: Hannah Nordberg, sång och Åsa Isaksson, piano

Marhällor: IIII

Det är inte särskilt vanligt med sångdebuter på Åland. I alla fall inte på Vårdö. Men i lördags hände det. I en gymnastiksal i Vårdö skola intill en liten scen gjorde Hannah Nordberg sin debutkonsert. Vid hennes sida stod musikläraren och pianisten Åsa Isaksson. En tydlig förväntan fanns hos publiken som bestod av familj, vänner, vårdöbor men även lyssnare från fasta Åland. På repertoaren stod ballader, R&B, vispop såväl som rocklåtar omvandlade till sköna visor.

Hannah är utbildad barnträdgårdslärare men jobbar som bonde i Lövö ihop med sin man och vi möter en person med närhet till jorden. Hon hänvisar till naturen både som tröst och inspiration i livet. Hannah har tydlig diktion och hennes åländska dialekt är mjukt vacker då hon sjunger ”Det är kväll här på stranden, solen sänker sig ner...” från ”Där gullvivan blommar” skriven av rockbandet Grymlings. I sången är det Gotland som beundras men texten lämpar sig lika väl för Åland. Likheter i Hannahs sångteknik och timbre finns med vissångerskan Emma Härdelin. Men även med Helene Sjöholm som i framförandet av ”Du måste finnas” av Ulvaeus och Andersson.

Och det finns en allvarligare och djupare orsak till att sångerskan valt att ge alla intäkter från konserten till Ålands Cancerförening. Hennes mamma dog nämligen i cancer då Hannah var 15 år. Konserten kunde därför upplevas som tillägnad mamman. Saknad och vemod framkom i både röst och tolkningar. Även Åsa berättade att hon har upplevt liknande händelser i livet. Ett ämne som knöt de två tillsammans. Men det var ändå glädjen och hoppet som var konsertens motto.

I Colors of the Wind ur Pocahontas kom Hannahs vackra röst nära. Texten känns väldigt amerikansk med blinkningar till indianernas religiösa föreställning om naturen. ”Vem tänder stjärnorna” av Eva Dahlgren är en inte helt enkel sång. Den är rytmiskt oförutsägbar och tonerna ligger mycket i det låga registret. Men Hannah lyckades fint och Åsas lilla körpålägg lyfte. Åsa är en riktig pärla för sina elever. Den enda invändningen i repertoarval i mitt tycke var Tro av Marie Fredriksson. Men det är nog mest Fredrikssons inte helt lyckade sångtext som försvårar tolkningen.

Hannah sjöng tolv sånger och dessutom ett extranummer. Det var ett ambitiöst debutprogram och många i publiken vara djupt rörda. Nu får vi önska att Hannah kan fortsätta sitt sjungande i framtiden. Hon har så mycket att ge med sitt naturliga, okonstlade sätt och en spännande karaktärsfylld sångröst.

Eivor Lindström