Sofie Asplund, sopran,
Ida Andersson, piano
Konsert i Jomala kyrka 22 januari 2014
 |
| foto:eivor lindström, tyvärr rätt suddiga, men jag ville inte störa med blixten... |
Pianisten
Ida Andersson startade konserten med musik av Carl Philipp Emanuel
Bach (1714-1788). Vi lyssnade till Sonat i g- moll, till karaktären
lättlyssnad med ljusa klanger och behärskade toner. Idas spel
flyter fint och säkert – tryggt. Ett bra val vid en
konsertöppning. Sofie Asplund välkomnade oss sedan leende och
hennes ord värmde i vinterkylan. Hon berättade att de två var
väldigt, väldigt glada över att få sjunga och spela på Åland
De var också förtjusta över att så många människor
kommit för att lyssna till dem. Helt sant: Jomala kyrka var åter
fullsatt. Och det finns onekligen ett stort intresse för åländska
sångare och musiker som slår sig fram ute i världen.
Sofie
sjöng först ur sin repertoaren av nordisk musik, start i Edvard
Griegs (1843-1907) mycket kända Soveigs Sang. Visst, vi har hört
sången många,många gånger förr och tror oss veta hur den låter.
Men det finns nog en tolkning för varje sångare. Sofie röst lyfter
stort fram lidelsen i toner och text där den glasklara rösten med
svalt färgad rösttimbre flödar fritt. Det fann jag även i Hugo
Alfvéns Skogen sover och Ture Rangströms Afskedet. Det är
melankoliska kompositioner - både i text och toner - men sångerskans
röst får melodierna att låta fräscha och nya.
Publiken
gillade då Sofie senare mycket imponerande framförde W A Mozarts
(1756-1791) konsertaria Vorrei Spiegarvi, oh Dio! Sofis vackra sopran
svingar upp i koloratursång och ger den kärlekstrånande
karaktären Clorinada all upprättelse.
Sofie
kommer under våren 2014 att på Malmö Opera göra den krävande
rollen som Sophie i Richard Stauss(1864-1949) Rosenkavaljeren. Här
framförde hon Morgen av samme Strauss. Absolut briljant skönsång.
Spännande och skönt tolkades också Bretano liedern ”Ich wollt
ein Sträusslein binden” - Jag vill binda en krans.
Ida
Andersson åter, imponerar med sitt spel - särskilt i snabba och
virtuosa verk - då glömmer hon sig själv och kommer fram. Som i
Felix Mendelsson (1809-1847) Variations sérieuses, en knippe
pianovariationer. Skönhet lade hon också in i tolkningen av Claude
Debussey (1862-1918) Préludes – Premier Livre. Välavvägt och
innerligt spelat.
Att
det är operascenen som är Sofies arbetsplats framstod med tydlighet
i avslutningsnumret, Charles Gounods (1818-1893) Je veus vivre (ur
Romea och Julia). För i Julias vals, gestaltar Sofie, Julias sorg
och förtvivlan, hennes önskan att leva. Sofies dramatiserar stort
och koloratursången sitter som en smäck. Extranumret Puccinis O mio
babbino caro som följde var förstås också oemotståndligt
vackert!
Kommentarer