Två supertjejer



Sofie Asplund, sopran,
Ida Andersson, piano

Konsert i Jomala kyrka 22 januari 2014
foto:eivor lindström, tyvärr rätt suddiga, men jag ville inte störa med blixten...
Recensionen är publicrad i tidningen Åland 24 januari 2014

Pianisten Ida Andersson startade konserten med musik av Carl Philipp Emanuel Bach (1714-1788). Vi lyssnade till Sonat i g- moll, till karaktären lättlyssnad med ljusa klanger och behärskade toner. Idas spel flyter fint och säkert – tryggt. Ett bra val vid en konsertöppning. Sofie Asplund välkomnade oss sedan leende och hennes ord värmde i vinterkylan. Hon berättade att de två var väldigt, väldigt glada över att få sjunga och spela på Åland De var också förtjusta över att så många människor kommit för att lyssna till dem. Helt sant: Jomala kyrka var åter fullsatt. Och det finns onekligen ett stort intresse för åländska sångare och musiker som slår sig fram ute i världen.

Sofie sjöng först ur sin repertoaren av nordisk musik, start i Edvard Griegs (1843-1907) mycket kända Soveigs Sang. Visst, vi har hört sången många,många gånger förr och tror oss veta hur den låter. Men det finns nog en tolkning för varje sångare. Sofie röst lyfter stort fram lidelsen i toner och text där den glasklara rösten med svalt färgad rösttimbre flödar fritt. Det fann jag även i Hugo Alfvéns Skogen sover och Ture Rangströms Afskedet. Det är melankoliska kompositioner - både i text och toner - men sångerskans röst får melodierna att låta fräscha och nya.
Publiken gillade då Sofie senare mycket imponerande framförde W A Mozarts (1756-1791) konsertaria Vorrei Spiegarvi, oh Dio! Sofis vackra sopran svingar upp i koloratursång och ger den kärlekstrånande karaktären Clorinada all upprättelse.

Sofie kommer under våren 2014 att på Malmö Opera göra den krävande rollen som Sophie i Richard Stauss(1864-1949) Rosenkavaljeren. Här framförde hon Morgen av samme Strauss. Absolut briljant skönsång. Spännande och skönt tolkades också Bretano liedern ”Ich wollt ein Sträusslein binden” - Jag vill binda en krans.

Ida Andersson åter, imponerar med sitt spel - särskilt i snabba och virtuosa verk - då glömmer hon sig själv och kommer fram. Som i Felix Mendelsson (1809-1847) Variations sérieuses, en knippe pianovariationer. Skönhet lade hon också in i tolkningen av Claude Debussey (1862-1918) Préludes – Premier Livre. Välavvägt och innerligt spelat.

Att det är operascenen som är Sofies arbetsplats framstod med tydlighet i avslutningsnumret, Charles Gounods (1818-1893) Je veus vivre (ur Romea och Julia). För i Julias vals, gestaltar Sofie, Julias sorg och förtvivlan, hennes önskan att leva. Sofies dramatiserar stort och koloratursången sitter som en smäck. Extranumret Puccinis O mio babbino caro som följde var förstås också oemotståndligt vackert!



Kommentarer