Limbomamman fyller år

Det nya året börjar alltid med att jag är medveten om att tiden går och orsaken är att jag fyller då. Det känns då som om tiden löper amok.  För trots att jag uppenbart inte är någon ungdom längre så vet jag att jag är på väg att bli gammal. Inte gammal - gammal, men nog ändå på den mer begagnade sidan. Det är ju det pris man få betala för att få leva.
Men glädjen att få vara frisk och fortfarande kunna njuta av livet är det bästa. Självklart saknar man sina barn - även om de också är vuxna och det är svårt att inse att man mest är en limbomamma.

Jag är mamma, men inte på samma sätt som då sönerna var barn och ungdom.
Fast själv har jag mer eller mindre dagliga kontakter med min åldrande mor -men det är en annan sak.
 I samband med födelsedagen blev jag bjuden på middag av min man och vi valde att fira ute i Smakbyn i Kastelholm. En ovanligt stämningsfull trettonafton-kväll var det dessutom. Spökligt, javisst, i omgivningen, men inne i Smakbyn trevligt och mycket lungt.


Kommentarer