Sagt och gjort


Detta är bilder från det lilla skjulet på landet som jag använder som kolonistuga. Det mesta i det lilla skjulet har jag fått, hittat eller tillverkat, mycket är återanvänt material.  Eftersom jag byggt det mesta själv -  dock med experthjälp av syster, man, svåger, barn - så är inte huset vinterbonat eller ens fritt från drag, men det är skönt att krypa in i det efter att jag jobbat ute. Har utrustat med värmekamin och primuskök och mängder ljus. Det senaste tillskottet är det lilla skåpet med luckor av gjutjärn och luckorna hittade jag på  platsen för min svärmors första barndomshem. Huset hade flyttats upp till byn men man hade kastat dessa gjutjärnsluckor i en buske. Det mesta var helt och det välvda gnistgallret fanns också. Luckorna har legat hemma hos oss i 10 år men plötsligt kom jag på att vi borde göra något av det. Sagt och gjort. Jag tog bort rost genom vattenbad i ättika, slipade och oljade in med linolja.






Det var Bj. som hjälpte mig att göra en trälåda, efter min idé, att fästa luckorna på. Lådan målades blå och sedan sattes luckorna på plats. Bara att hänga på väggen. Javisst, den är tung.

Nu ska jag bara fundera ut vad jag ska ha i det lilla skåpet, men det brukar alltid fyllas med diverse prylar.💦

Kommentarer

Det är en alldeles speciell glädje i att ta vara på, att skapa själv och sedan att njuta av allt när det är färdigt, utan att plånboken har blivit tunnare.
Jag har ett liknande projekt på gång vad gäller järnluckor, måste fundera lite till för de är ju himla tunga.
Ha det bra i ditt fina krypin Eivor!

Tack Karina!Ja,det känns absolut tillfredsställande att göra iordning och ta vara på ting som annars inte skulle använts. Man blir också förvånad över hur myckt som kan återanvändas och få ett nytt liv. Det ska bli spännande se vad du gör med dina luckor. Och tunga är de, men så vackra med sina ornamenterade mönster. Mina järnluckor är nog från 1800-talet och Billnäs tillverkning. Har kollat.
Lycka till med idéerna!
Jag menade förstås Karin och inte Karina- men ibland vill inte alla fingrar hamna på rätt :)