The Krazy Kantele

Ny CD The Krazy  Kantele

Stäni Steinbock: musik, arrangemang och text.( Engelska): Five-string kantele w/steel string, horsehair strings, bass strings, mandolin, harmonica, programmering

Övriga medverkande:

Susanna Tollet: renaissance bass recorder, vocals, sampler

Kjell Frisk: soprano recorder, tenor saxophone, bass curtal, Irish flute

Anton Johansson: tambourine, darbuka, cajon

Mikael Andersson: tuba 

Layout: Frippe Frilund

Studio: Doinx Doinx Studio, Åland 

Den nya CD:n The Krazy Kantele av Stäni Steinbock  är skriven för fem strängad kantele och dess musikaliska förutsättningar. Som instrument betraktat är Kantelen ett uråldrigt musikinstrument, byggt i trä, främst tall och format som en trekant. Musiken kan närmast likna en cittras men klingar i klockliknande toner.  På The Krazy Kantele har de sju spåren titlarna på engelska men översatta till svenska och finska. Jag använder mig av de svenska titlarna, de säger så mycket om vad kompositören tänkt med sitt skapande.

“Försök inte hindra mig nu” heter första spåret där vi möter kantelen med gammeldagsklang och en puttrande flöjt. Visst kan man få en känsla av positvhalarmusik men på ett trevligt och förnöjsamt sätt. Jag lyssnar vidare till spår 2 med titeln, “Det regnar surkål” (undrar lite hur det luktar)och den öppnar upp rätt skarpt på en distad mjukvaruorgel och vi förstår att Stäni gillar sin kantele och att han vill berätta något med sin musik. Tonerna klingar liknande som i spår 1 men i snabbare puls och rytm. Jag beslutar mig för att lyssna på titlarna som en helhet, liknande konceptmusik där låtarna har en gemensam röd tråd.

“En häst som heter Abigail”  har en speciell betydelse för mig personligen. Inte för hästens skull men för att jag gav Stäni en bit virke från en al för att bygga en kantele. Efter att ha torkat virket i ett par år började han sitt arbete med kantelebygget och strängande den sedan med hästen Abigails tagel. Nu hör jag den gamla alen som växte på mina föräldrars gård sjung igen. Det är stort! Susanna Tollet enda vokala inslag hittar vi här där hon svagt hörs nynna med i melodin, som återkommer i korta loopar.

The Krazy Kantele som genre präglas i mitt tycke av världsmusik,  jazziga rytmer o harmonier, folkliga toner, men har även karaktären av äldre musik.  Det hör vi i “Motvals” där det känns som om vi kunde skrida fram i en medeltida dans .

Stäni skapar musik i minimalistiska tonfigurer som småpratar med varandra i blåsinstrument, slagverk, gitarrer, basar etc . Dock kan man ana en vurm för kallare stålsträngar och dunkande trummor. Han har också lyckan att ha skickliga musiker med sig. Och den röda tråden? Hm. Det är min hemlighet, men om du lyssnar på The Krazy Kantele så kanske du hittar din egna röda tråd.